besviken på min son

Min son var väldigt aktiv(överaktiv)som liten men runt 5 började han lugna sig rejält. Nu är han 10 och är en väldigt lugn person. Intresserad av IT precis som din son. Och ja, lite speciell är han allt men alldeles underbar. Han har dock vänner han umgås mycket med, men några få. Jag är ju glad att han hittat vänner att leka med. Spelar väl ingen roll hur många de är. Jag kan känna igen mig i delen i din ts som gäller sportdelen. Min pojke vill inte gå på någon sport och där har jag faktiskt tjatat lite då det känns som alla barn borde det, röra på sig och träffa nya vänner. Samtidigt är barn väldigt aktiva i vardagen generellt känner jag med idrott i skolan och ute och springer på raster och leker med vänner efter skolan, så behövs det egentligen nu eller tror vi det behövs eftersom alla andras barn går på aktiviteter?

Min son har svårt att koncentrera sig också men han har lätt för skolan. Har misstänkt en släng av autism alternativt ADD, men så länge han fungerar och mår bra är det inget vi vill rota i.

Låt din son vara den han är! Alla kan inte vara likadana...jag har själv som vuxen fått höra av andra vuxen att jag är ?lite speciell? och det är ingen trevlig känsla att inte bli accepterad för den man är. Alla har något att tillföra med sin energi och personlighet tycker i alla fall jag.