Sambo hängde sig själv i vår gemensamma lägenhet
Det har gått tre månader sedan jag hittade min sambo hängd i vår gemensamma lägenhet. Det kom egentligen inte som en chock för mig. Han hade nämligen hotat i cirka 1,5 år sedan om att genomföra just detta vilket jag tog på fullaste allvar. Exakt ett år tidigare hade han sprungit iväg i från vår lägenhet och skrikit "jag ska åka ut till skogen och hänga mig" varpå jag greps i chock först men sen ringde gemensamma vänner och sedan polisen som sedan kom hem till oss. Då hade jag fått tag på min sambo och sedan beslöt polisen att han var i ett farligt läge för sig själv och vi åkte till psykakuten på polisens begäran.
Jag minns att vid den händelsen dog min passion till min sambo för jag förvandlades snabbt till hans psykolog, sjuksköterska, coach, sambo och vän. Ganska många roller att anta samt att jag även jobbade som butikschef och hade ansvarsområden där.
Jag var ju som sagt inte i chock när jag hittade honom hängd men däremot sprang jag instinktivt till köket och hittade den vassaste kniven jag kunde hitta och sågade av snaran och tog emot hans kropp på ett omsorgsfullt sätt och gjorde tappra försök att skrika liv i honom men djupt där inne visste jag att det var försent. Alla symtom som jag såg i hans ansikte och resten av kroppen signalerade död.
Idag är jag sjukskriven och har koncentrationssvårigheter, försöker ta mig igenom en hobbykurs men det är svårt. Började igår ta antidepressiva för jag orkar längre inte vara stark på egen hand. Jag har sedan händelsen tagit lugnande till och från men mestadels vid läggdags. Det är jobbigt för jag upplever nästan att allt har förvärrats, det vill säga: mitt humör pendlar, ångesten intensifieras, livslusten har minimerats och fastän min fd sambo misshandlade mig psykiskt och lite fysiskt på slutet så går jag igenom känslor som saknad, ilska, lättnad och uppgivenhet.
Jag har varit väldigt öppen om detta för nära och bekanta av diverse anledningar och jag ska imorgon gå på ett möte med anhöriga som är i min position. Men tänkte även kolla här på familjeliv.se om det finns några som är anhöriga till suicidoffer.
