• Femme81

    Katastroftankar som tar över livet

    Har samma! Har oroat mig så mkt i hela mitt så att jag blivit sjuk i svår utmattningssyndrom och depression. Är nästintill sängliggande sedan 10 månader sedan.

    Vilka läkemedel har du provat?

  • Femme81
    Anonym (ängslig) skrev 2020-01-05 20:22:16 följande:

    Sertralin


    Det finns så många andra mediciner så det räcker inte med att prova en. Sertalin hjälpte inte kanske men då ska du prova annat. Kanske snri behövs?

    Annars är anafranil är säkert kort. Det bästa är infusion.
  • Femme81
    Anonym (ängslig) skrev 2020-01-05 20:22:16 följande:

    Sertralin


    Mitt steg 1 var: att bestämma mig för att helt sluta googla. Jag har extrem självdisciplin men trots det tog det över ett halvår innan jag på riktigt slutade. Att googla var tvång, självdestruktivt, skadebeteende. Man måste bestämma sig!

    Likaså sluta läsa Aftonbladet och sånna tidningar. Finns inget positivt att läsa om. Jag har slutat läsa alla tidningar för just nu klarar jag inte att exponeras för ngt obehagligt.
  • Femme81
    Dennadagdettaårdennastund skrev 2020-01-06 09:18:47 följande:

    Samma här!!


    Också svårt utbränd? Sen hur länge? Är du också sängliggande och hemmavunnen?
  • Femme81
    Dennadagdettaårdennastund skrev 2020-01-06 09:18:47 följande:

    Samma här!!


    Hemmabunden
  • Femme81
    Dennadagdettaårdennastund skrev 2020-01-06 18:41:38 följande:

    Ja helt sjukskriven sen 4år i utmattning! Varit svårt stressad i 15år. Nej det är jag inte, är uppe på benen men svårt att hantera stress, och blir stressad av minsta lilla. Men var mkt sängbunden i början av utmattning men fick hjälp via KBT att ändra det.


    Jag har varit svårt stressad i 18 år. Vet inte hur jag ska ta mig ur detta svarta hål. Klarar knappt sitta uppe vid matbordet. Har hörselkåpor på dagarna för jag klarar inte minsta lilla ljud. Har en 3 åring. Klarar knappt skriva här. Inte titta på tv eller läsa. Klarar dusch en gng i veckan, ibland inte alls.

    Har extrem bakis-känsla, yrsel, tinnitus, värk i hela kroppen, spända muskler, extremt hög ångest, självmordstankar, muskelsvag, hjärtat rusar, sover knappt, mardrömmar mm mm.

    Första två månaderna kunde jag inte gå alls. Kröp till toan. Kunde i vicka på tårna eller lyfta ett glas vetten. Kunde inte tugga mat och inte lyfta armarna. Det var rena rama skräcken!

    Det har snart gått ett år och jag börjar tappa hoppet....

    Vill du dela med dig av några bra tips du fick eller ngt annat som skulle kunna hjälpa mig?

    Tack
  • Femme81
    Dennadagdettaårdennastund skrev 2020-01-06 21:35:42 följande:

    Ja då har vi varit stressade väldigt länge båda två. Låter jättehemskt som du har det! Jag har det också tufft till o från...när jag var i den akuta fasen kunde jag inte sova utan låg väldigt mycket i sängen dagtid föratt jag var som du yr och kände mig konstig. Kunde inte läsa eller tänka. Var som att jag åkte karusell. Jag gick kbt och läste en bok med kbt tänk ang sömnen och det hjälpte rejält. Började sova bättre och det gjorde att jag mådde bättre dagtid. Jag såg till att ändå vara aktiv trots yrsel föratt få balans och rutin till ett normalt liv, och det var vägen ur det värsta.

    I höstas hände massa jobbiga saker, jag och min familj blev fysiskt sjuka vilket gav enorm stress! Fick svårigheter med armar och ben. Muskelsvaghet och domningar. Kommit på lite övningar nu som bla strechar och får igång blodcirkulationen. Och så har jag precis börjar restorativ yoga, den är jättebra!! Ger djupvila. Hoppas verkligen du mår bättre snart. Stor kram!


    Restorativ yoga ska jag verkligen kolla upp. Tack för tipset!

    Precis som du skriver kan man inte ens tänka. Läsa, lyssna på radio och se på tv tar enormt på krafterna och karusellen blir desto värre efteråt.

    När kände du att det började vända? När försvann yrseln och tröttheten? Klarar du av allt idag? Som att laga mat, städa osv? Jag klarar inte ens köra bil. Ligger hemma hela dagarna och åker karusell och stirrar ut eller upp i taket.

    Hoppas att din medicin hjälper dig lite iaf.
  • Femme81
    Anonym (Medicin) skrev 2020-01-07 02:20:00 följande:

    Hög dos antidepressiva. Sattes in när det jag hade en period av extrem ångest. Vilken dos har du tagit? Kan vara så att du haft en för låg dos.


    Vilken dos pratar vi om? Är själv uppe på 150 mg venlafaxin men känner ingen förbättring tyvärr.
  • Femme81
    Dennadagdettaårdennastund skrev 2020-01-07 11:53:44 följande:

    Ja gör det!! Hoppas det finns där du bor.

    Jag gick med de svåra symtomen i nästan 1år, men när jag började rätt kbt och bok så försvann de värsta symtomen inom två mån tror jag. Det gick ganska fort. Just yrslen och åksjuke känslan har jag inte haft sedan dess ca 4årsedan. Nu vet jag när jag ska vila efetr aktivitet. Gör aldrig för mkt i princip. Men är igång så mkt jag kan för att kunna sova bra på natten. Jag kan göra allt i pricip i vardagen idag!! Men kan inte jobba eller vara med om jobbiga saker för då känner jag mig sjuk i stress! Men som sagt vardagen hemma är oftast helt OK, men märkt att jag faktiskt blivit depremerad så det är ju bra om medicinen även kan hjälpa mot det.


    Jag hoppas att de hemska symtomen klingar av snart för så som jag är nu är jag totalt handikappad. Så fruktansvärt trött i skallen liksom, som bakis som sagt.

    Tack för att du tog dig tid och svara på mina frågor. Är så tacksam för det. Jag är liksom totalt isolerad och alldeles ensam långa dagar. Det tär på ens psyke oerhört.
  • Femme81
    Dennadagdettaårdennastund skrev 2020-01-07 14:09:49 följande:

    Förstår precis!! Hade du provat kbt? Ge inte upp förräns du får rätt hjälp! Du kommer att bli bra igen, sluta inte att tro det! Jag tänkte också så förrut att jag alltid skulle vara i det hemska tillståndet men bara jag fick ordning på sömnen på natten och var mer aktiv på dagarna så blev jag bättre! Kram!


    Jag har gått i kbt tidigare många ggr. Alltså innan jag blev så här sjuk. Har gjort ett par försök denna gång men är tyvärr alldeles för sjuk för att klara av det. Klarar inte ta mig dit, inte sitta upp en timme, inte prata med ngn så länge osv. Har blivit totalt sängliggandes i bakslag i flera dagar. Så jag fick avbryta.

    Det är precis som du skriver så känner jag. Jag tror att jag ska förbli så här resten av mitt liv och därför har jag inget hopp. Jag känner att jag är en börda för min familj och för samhället...en hund i mitt tillstånd hade man avlivat direkt. Du förstår säkert vad jag menar.

    Tack för dina fina ord. Jag ska försöka Kämpa lite till och ha din text sparad så jag kan påminna mig om att det kommer sluta bra även för mig.
  • Femme81
    Dennadagdettaårdennastund skrev 2020-01-07 11:53:44 följande:

    Ja gör det!! Hoppas det finns där du bor.

    Jag gick med de svåra symtomen i nästan 1år, men när jag började rätt kbt och bok så försvann de värsta symtomen inom två mån tror jag. Det gick ganska fort. Just yrslen och åksjuke känslan har jag inte haft sedan dess ca 4årsedan. Nu vet jag när jag ska vila efetr aktivitet. Gör aldrig för mkt i princip. Men är igång så mkt jag kan för att kunna sova bra på natten. Jag kan göra allt i pricip i vardagen idag!! Men kan inte jobba eller vara med om jobbiga saker för då känner jag mig sjuk i stress! Men som sagt vardagen hemma är oftast helt OK, men märkt att jag faktiskt blivit depremerad så det är ju bra om medicinen även kan hjälpa mot det.


    Hur går det för dig med medicinen?
Svar på tråden Katastroftankar som tar över livet