Min kille vänstrar känner sej som en idiot

Ledsen att säga det. Men risken att han varit även fysiskt otrogen är ju ganska stor. Finns väl även en risk att han ligger med andra i detta nu. Eller så är jakten på dig tillräckligt spännande just nu. Det enda du med säkerhet vet är att du inte kan lita på att han är dig trogen.

Apropå det du skrev om psykologen, hon/han kommer aldrig kunna ge dig någon storlek på återfallsrisken för just honom tyvärr. Men nästan alltid så upprepas någon form av otrohet, iaf inom samma förhållande.

Hur vet du att han inte har haft sex med någon annan?

För att han säger det?

Jag skulle inte lita på hans ord när han suttit och planerat träffar med andra tjejer bakom din rygg.

Om du inte kommit på honom så hade han kanske träffat någon av dem och haft sex?

Eller i varje fall fortsatt ha kontakt med dem.

Om han kände att han behövde uppmärksamhet så är det ju dig han borde ha gått till eller skickat sådana meddelanden till.

Hur vet du att han inte har haft sex med någon annan?

För att han säger det?

Jag skulle inte lita på hans ord när han suttit och planerat träffar med andra tjejer bakom din rygg.

Om du inte kommit på honom så hade han kanske träffat någon av dem och haft sex?

Eller i varje fall fortsatt ha kontakt med dem.

Om han kände att han behövde uppmärksamhet så är det ju dig han borde ha gått till eller skickat sådana meddelanden till.

Jag har en annan åsikt. Jag tycker du ska gå till psykologen och få hennes åsikt. Alla här som säger tvärtom är inte med om detta, det är ditt liv. Han gjorde förstås fel, men han hade inte sex med någon annan - hade troligen inte vågat det heller. Han tog direkt på sig att försöka ta reda på varför han gjorde så. Såklart finns det risker med att ge honom en ny chans, men nog är det bättre än att undra om du gjorde rätt.

Ge honom en chans att bevisa sin kärlek och att han menar allvar. Han kommer få kämpa extra framöver för att vinna tillbaka ditt förtroende. Kanske kände han sig uppriktigt ledsen över att ni setts så lite men var oförmögen att kommunicera det till dig. Istället fick han utlopp för detta på det här sättet. Nej, jag ursäktar honom inte. Tror bara att det var en dum grej som var hans tidsfördriv. Tror dock du gör rätt i att inte träffa honom på ett tag. Önskar dig allt gott!

Jag förstår att du inte känner dig redo för att flytta ihop efter det du gått igenom.

Men vet han om det? Har du berättat det för honom?

I så fall borde han kanske ha tagit det lite lugnt och väntat in dig.

Om han upplevde att du inte lyssnade på honom när han försökte prata så kunde han t ex ha skrivit ett brev istället så du fått läsa in lugn och ro.

Att han mådde dåligt är ju ingen ursäkt för att göra det han gjorde.

Nu vet jag inte hur långt ifrån varandra ni bor. Men tänker om barnen kanske kan pendla även i veckorna?

Ok. Jag förstår det.

Fast du pratar ju inte skit, du säger i så fall sanningen, och hur vet du att han inte pratar skit om dig och lägger skulden på dig?

Jag säger inte att du ska truga på dem sanningen bara för att, men om frågan dyker upp tycker jag man ska vara ärlig för du har inget att tjäna på att släta över hans misstag. Och att ljuga för barnen för att rädda hans anseende känns inte heller rätt.

Jag har passivt följt tråden för det här är saker som jag själv råkat ut för och jag är verkligen ledsen att höra hur det hela slutade. Trots det förstår jag otroligt bra att du inte tycker du kan lita på någon som tycker det där är okej att göra bara för tidsfördrivets skull. Det är att leka med elden och helt som du sa, om man kan göra så när man borde vara lycklig så finns det inga gränser hur långt det går den dagen ni har en svår period i ert förhållande. 

Lycka till med allt  

Återigen, att säga sanningen OM de frågar är INTE att använda barnen som slagträn. Om de frågar är för att de vill veta sanningen, inte för att matas med lögner.

Men det är såklart ditt val. Jag håller bara inte med om att säga sanningen till någon som frågar är detsamma som att göra dem illa och att mata dem med lögner är detsamma som att vilja dem väl. Ingen uppskattar at bli ljugen i ansiktet, inte ens barn.