Anonym (Kattja) skrev 2019-11-23 14:27:04 följande:
Endast en mycket liten minoritet av män är våldsamma och du anser att alla män ska ta ansvar för vad enbart ett fåtal män gör. På precis samma sätt resonerar en rasist som menar att en svart beter sig dåligt så ska alla svarta ta ansvar för detta. Du fråntar också kvinnor ansvar när vi kan beter oss dåligt det är inte ovanligt för oss kvinnor att mobba, snacka skit och frysa ut människor, vi kan också hantera aggressivitet på ett negativt sätt. Jag är så trött på hatiska människor som dig, och nej du uttrycker inte kritik för det du säger är totalt ologiskt, du uttrycker hat.
(Statistik) När 8 av 10 kvinnor i Sverige under sin livstid utsatts för sexuellt ofredande, när 1 av 10 kvinnor utsatts för sexuellt våld, när 60% kvinnor uppger att de begränsar sitt rörelsemönster av rädsla. Då har vi ett nationellt jävla mega problem.
Och nej jag hatar inte. Det är inte hat att belysa statisters säkrade problem. Det är inte hat att säga ifrån att detta måste få ett slut nu.
Men visst, jag kan känna lite hat mot Ham?us som försökte slita av mig kläderna inne på hans rum när jag var 15, jag kan känna lite hat mot Dani?el som våldtog min väninna på en fest, som visste att hon var kär i honom och söp henne full och gjorde de mest vidriga saker med henne k ett låst rum. Jag kan känna lite hat mot den lärare som mutade med högre betyg mot speciella tjänster. Jag kan känna lite hat mot de män som busvisslade åt min 11 åriga dotter när hon var på väg till stallet i september och blev vettskrämd. Jag kan absolut känna hat mot de övertramp och integritetskränkningar jag varit med om från 12 års ålder upp till dagens. Och framförAllt känner jag ett enormt SJÄLVHAT att jag varit tyst och fogat mig så mycket tidigare. För detta är inte ett problem som enbart drabbat mig, det är ett strukturellt haveri.
Så mycket har fått min bägare att rinna över så när en kille skriver att kvinnor inte borde ha rösträtt för att vi är så emotionella (när det är i första hand män som är impulsstyrda) då vet jag inte om jag sk skratta eller gråta. Ironiskt är det iallafall.