Du kommer inte kunna ändra beskattning för ett helt land -speciellt inte genom debatter (...) på Familjeliv -men du kan göra det bästa av det befintliga system som finns vid sjukdom. Lägg energin på att hjälpa din fru få rätt hjälp för arbetsträning/ersättning eller vad som nu bedöms vara aktuellt.
Så vad gör du då på riktigt för att förändra och få sambeskattning?
Skriver insändare, har dialoger med politiker och försöker engagera mig politiskt. Även om det är tufft att få ihop det tidsmässigt. Jag behöver dock inte sova mer än 4-5 timmar per natt.
Du väljer alltså att bygga upp ditt spann på vad Tullberg och Sanandaji påstår och lägger mindre vikt vid de uppgifter som Ruist och Ekberg kommit fram till trots att det är Ruist och Ekberg som genomfört de mest djupgående analyserna på området och att Ekberg är professor..
Dessutom hävdar du att Ruist och kommit fram till att kostnaden ligger mellan 80-100 Mdr per år medan den korrekta uppgiften är att Ruist och Ekbergs estimat ligger mellan 40-96 Mdr. Det går inte att ta dig på allvar om du slirar med siffrorna på det sättet.
Sverige har lyckats minska sin statsskuld med flera hundra Mdr sedan 2014. Hur menar du att detta skulle vara möjligt samtidigt som invandringen varit på en mycket hög nivå?
Varje år går staten miste om ca 130 Mdr som försvinner till olika skatteparadis Trots detta så anser du att du som höginkomsttagare ska få mindre skatt genom att Sverige ska sluta ta emot människor som flyr från krig och elände. Det säger en hel del om din människosyn.
Här kan du ta del av en artikel som fullständigt smular sönder docent Tullbergs påstående om att kostnaden för invandringen skulle uppgå till flera hundra Mdr. Jag bjuder sig också på en länk till Ruist rapport som visar att kostnaden för invandring uppgår till ca 50 Mdr.
Artikelns datum har ingen bäring på vilken data han har räknat på.
Oavsett, politisk preferens verkar påverka vad man ska tro på. Vad som ska räknas med och på vems budget.
Jag ifrågasätter TS data starkt.
Sorry, glömde länkarna:
politifon.wordpress.com/2014/10/09/professor-jan-ekberg-krossar-docent-jan-tullbergs-invandringskritiska-konstnader/
www.unt.se/nyheter/uppsala/flyktingarna-kostar-1-procent-av-bnp-4893298.aspx
Du får väl rätta mun efter matsäck då en av er aldrig kommer kunna bidra till samhället. Vad är det för sjukdom man blir så uträknad av men inte får sjukersättning för?
Ju mer jag läser, desto mer framstår det som att det som verkligen skaver är att du inte kan leva på lika stor fot som de du frotterar dig med i branschen som förmodligen inte har en sjuk partner med noll/knapp inkomst, eller att de har det bättre förspänt på fler områden än lönen.
Det är irrelevant vad just din sambo har för sjukdom i en generell diskussion om sambeskattning. Samtidigt kan rehab, sjukskrivningstal osv på riksnivå vara relevant i en generell diskussion om sambeskattning. I ditt fall är vi många som anser att det är relevant för er ekonomiska situation att din sambo inte har sjukersättning men inte kan jobba. Använd inte dig själv och sambon som exempel då, om du nu vill styra bort från andra ekonomiska faktorer som har hög relevans för er situation. Är hon psykiskt sjuk?
Du vill alltså kompenseras för att dina kollegor råkar vara äldre och kunde skaffa sig bostäder när priser och lånevillkor såg annorlunda ut
Jag kan aldrig komma i kapp de som byggde villor på 70-talet till en kostnad på 200 000 kr och nu sitter med ett hus värt 8 miljoner, borde jag inte betala noll i skatt och få låna utan kontantinsats så att jag kan bygga likvärdig villa
Se till att söka sjukersättning så din sambo får en ersättning dessutom lär det underlätta om det finns papper på att hon är sjuk när det gäller tiden när barnet fötts när du måste vara hemma och hjälpa till och för att få fler timmar på förskola än vad arbetslösa har
Men i dina inledande inägg fick i alla fall jag intrycket att du tyckte att orättvisan låg i att du försörjde henne, att hon skulle få mer bidrag om ni inte bodde ihop och att du borde kompenseras för det med mindre skatt. Även om jag anser att beskattning ska vara individuell så var det ett argument jag ändå till viss del kan förstå.
Nu säger du att det inte spelar någon roll om hon är sjuk eller jobbar. Har du ändrat inställning? Hur mycket måste hon tjäna för att du inte ska känna dig orättvist behandlad längre?