Anonym (Mia) skrev 2019-12-02 07:23:45 följande:
Men i dina inledande inägg fick i alla fall jag intrycket att du tyckte att orättvisan låg i att du försörjde henne, att hon skulle få mer bidrag om ni inte bodde ihop och att du borde kompenseras för det med mindre skatt. Även om jag anser att beskattning ska vara individuell så var det ett argument jag ändå till viss del kan förstå.
Nu säger du att det inte spelar någon roll om hon är sjuk eller jobbar. Har du ändrat inställning? Hur mycket måste hon tjäna för att du inte ska känna dig orättvist behandlad längre?
Att hon är sjuk sätter oss i en situation som verkligen ställer frågan på sin spets. Orättvisan i grunden ligger i att olika par får behålla så olika mycket i skatt beroende på hur deras arbetsfördelning ser ut. Om skillnaden var några hubdralappar i månaden skulle jag inte bry mig. Men faktum är att det skiljer uppemot 7 000 kr efter skatt beroende på om ett par tjänar 40+40 eller 60+20.
Den stora boven i dramat är då den statliga skatten. Den gör att dessa orättvisor uppstår. Jag kanske har någon form av problem som gör att 20k är det mesta jag klarar av att tjäna. Om min sambo då vill slita och jobba extra för att kompensera till en gemensam nivå på 80k så blir hon (vi) bestraffade för detta genom högre skatt.
Det kan uppstå 100-tals olika situationer när en i förhållandet har någon form av nedsättning, psykisk eller fysisk, som gör att hen inte kan prestera mer. Dagens system missgynnar alla dessa par och gynnar de som har turen att hålla sig friska och arbetande.
Jag vill ha konsekvens. OM hennes sjukdomstillstånd ska bedömas utifrån att hon är del i ett förhållande så bör även hennes (och min) skatt göra det. OM hennes sjukdomstillstånd bedömdes utifrån hennes ekonomi som individ (inte som del av ett par) hade jag varit fine med individuell.beskattning.
Men som sagt, det enklaste vore bara att slopa den oerhört orättvisa statliga skatten så slipper man allt annat bök.