LVU efter rättegång - vad händer?

Är du säker på att det för barnens del är bättre att fortsätta bo med TS medan hon jobbar på det hon behöver jobba på? Hon har fem barn och har varit på utredningshem med både äldsta och yngsta barnen. Är det en ren slump eller kan det vara så att hon faktiskt inte är lämplig förälder? Det finns barn som far illa även när föräldrarna vill väl. En del klarar helt enkelt inte av det. Ska man aldrig se till barnens bästa, bara föräldrarnas?

Har jag påstått det?

Nej, det har jag inte. Och det har inte ts heller.

Soc oroar sig uppenbarligen över att TS kommer ändra sig plötsligt, inte sköta möten osv. TS har flera gånger i tråden skrivit om hur hon inte kan närvara på rättegången, skött möten ?om hon inte varit sjuk? osv osv. Det är inte en djupt oroad förälder vi ser utan en förälder som faktiskt inte förstår hur allvarligt detta är. TS har dock sagt att hon inte tänker överklaga - varför respekterar du inte detta? Det kanske är helt rätt beslut med tanke på att TS har en hel del annat att ta itu med gällande barnen. Hon har ju inte klarat att närvara på rättegången så varför tror du hon skulle orka med ett överklagande? Ska hon lägga den lilla energi hon antagligen har på en rättsprocess hon inte kommer klara av att närvara vid istället för att jobba på sin känslomässiga anknytning till sina fem barn?

Du har säkert rätt på vissa punkter. Har jobbat med jurister som undervisat blivande socionomer och blivit mörkrädda. Taskiga värderingar, bristande livserfarenhet och bristande förmåga att förstå grundläggande rättssäkerhet. Signaturen soc i denna tråd har skrivit bra saker men även jag reagerade kraftigt mot att hon ifrågasatte en medborgares rätt att överklaga en dom. Detta att tro att socialtjänsten står över lagen är allvarligt. Alla har rätt att överklaga. Det är en rättighet som inte får lov att anses som något negativt för individen.

Men jur, jag reagerar också på hur du verkar gå in i en roll som juridiskt ombud för denna familj. Det är du inte. Du är i denna tråd en vanlig privatperson och du har faktiskt inte någon som helst möjlighet att bedöma hur lämpliga föräldrar familjen är. Det kan ju faktiskt vara så att de här barnen är rejält vanvårdade och har haft ett helvete. Du kan självklart påpeka att man kan överklaga en dom men du kan inte med säkerhet säga att det är det bästa för barnen. Eller det bästa för mamman. Mamman skriver om och om igen att hon ändå tycker beslutet är ok och då får du utgå från det.

Fast det kanske är nödvändigt. TS kanske tar hem barnen om ett par veckor, missköter sina barn, får nya anmälningar och så fortsätter det hela. TS har i tråden visat att hon inte klarat att närvara vid en rättegång, att hon inte förstår barnens behov, att hon inte ser att barnen rimligtvis är påverkade dels av bristen på omsorg, dels av separationen från föräldrar och syskon, samt nya familjer. TS har pratat om förflyttningen till familjehem utan att med ett ord nämna barnens reaktioner och blir positivt överraskad över att få en bild på barnen på sms som om inte hon borde sitta på nålar varje minut för att få reda på hur de har det. TS är svävande när det kommer till varför de faktiskt fått barnen placerade och är inte emot själva placeringen. Hon anser själv att det är det bästa för barnen. Det säger en del.

Jag har inte påstått att ts inte har en del att jobba på.

Det har hon inte gjort själv heller.

Och vad hemskt att hon väljer att se det positiva, det lilla som erbjuds, i situationen. Verkligen.

Min personliga åsikt är att det alltid är värt att utnyttja sina rättigheter, som t ex att överklaga en dom. Det, om något, är att verkligen strida för sina barn.

Inte undra på att hon lämnat tråden... med inlägg som dina.

Att låta bli att strida kan också vara en kärlekshandling gentemot sina barn. Inte minst kan det också vara strategiskt rätt att tänka lite mer långsiktigt istället.

Du har fel.

Du kan omöjligt vara en soctant.

Det är min bestämda åsikt.

TS har förövrigt undabett sig tjafs i sin tråd.

Så sluta tjafsa då.