Det vill sig inte

Vi försökte också i över ett år innan det tog sig med första barnet. Jag hade visserligen velat ha barn, gärna många, sen jag var liten, så det var väldigt jobbigt. Till slut började jag tänka att jag kanske får ställa in mig på ett liv utan barn.

Lider verkligen med dig, vet hur det känns när alla andra blir gravida runt omkring en och man bara vill skrika. Kände också att det var djupt orättvist och att jag haft nog med motgångar. Tror det är helt naturligt att känna så. Hoppas det tar sig för er snart.

Förstår verkligen frustrationen och stressen över att tiden går. Ni har försökt i över ett år, så mitt råd är att kontakta din gynekolog för att påbörja en utredning av er bådas fertilitet. Ni vet vad ni vill och det finns ingen anledning att skjuta på det. Kanske tar det bara lite tid, det är inte så ovanlig. Men det kan även vara så att ni behöver hjälp.

Det är inget nederlag att söka hjälp och bara för att ni utreds betyder det inte att ni inte kan få barn på egen hand.

Vi började försöka sommaren 2015 och fick efter utredning veta att min man är näst intill steril. Det har varit en lång och smärtsam kamp, men för tre månader sen fick vi en son.

Ni är verklig men inte ensamma, det finns så många som längtar och kämpar på olika sätt.

Tack för dina vänliga ord. Fick ni hjälp eller tog det sig ändå? Jag börjar bli mer och mer inställd på att det aldrig kommer bli något. Mest är jag nog trött på alla tröstlösa försök med efterföljande besvikelser. Önskar att jag bara kunde stänga av den delen av hjärnan och inte tänka så mycket på mens och ägglossning och allt vad det innebär.

Är din man biologisk pappa till ert barn?

Förstår verkligen frustrationen och stressen över att tiden går. Ni har försökt i över ett år, så mitt råd är att kontakta din gynekolog för att påbörja en utredning av er bådas fertilitet. Ni vet vad ni vill och det finns ingen anledning att skjuta på det. Kanske tar det bara lite tid, det är inte så ovanlig. Men det kan även vara så att ni behöver hjälp.

Det är inget nederlag att söka hjälp och bara för att ni utreds betyder det inte att ni inte kan få barn på egen hand.

Vi började försöka sommaren 2015 och fick efter utredning veta att min man är näst intill steril. Det har varit en lång och smärtsam kamp, men för tre månader sen fick vi en son.

Ni är verklig men inte ensamma, det finns så många som längtar och kämpar på olika sätt.

Det tog sig faktiskt av sig själv till slut. Vi var väl inne på att söka hjälp, men så fick jag veta att jag hade fel på sköldkörteln (Vilket kan påverka fertiliteten) så vi skulle avvakta tills det var löst. Men det är nog inte helt dumt att söka hjälp ett tag innan man egentligen vill, det är säkert vårdköer på såna mottagningar också.

Vi diskuterar just nu när vi ska sikta på att börja försöka inför nästa barn och bara TANKEN på den karusellen får mig att må dåligt. Förra gången jag blev gravid hade vi sex när jag var rätt övertygad om att jag inte hade ägglossning, så egentligen borde man inte stressa över sånt. Men jag vet att det är lättare sagt än gjort.

Det är ju just det jag tänker. Man läser om så många som blir gravida när det absolut inte tror att de ska bli det. Får mig att fundera över hur mycket vi egentligen vet om våra kroppar och hur hela den här processen fungerar. Inte ens experterna verkar ju ha 100% koll.

Vad menar du att experterna inte har kollpå?

Jag tänker att det där med ägglossning kan ju diffa ändå, så det är inte så konstigt att man tar fel på det ibland. Det är väl därför som säkra perioder inte funkar så bra som preventivmedel.

Nej jag menar bara att många förblir barnlösa utan att man hittar någon orsak medan andra som får veta att de är i princip infertila lyckas långt efter att de har gett upp. Hur många ägglossningar man kan ha på en månad verkar det också tvistas om. Jag är väldigt vetenskapsorienterad så missförstå mig inte. Jag menar bara att det kan finnas sådant vi ännu inte vet och att man inom det medicinska området gärna placerar människor i fack och tenderar att använda alltför fyrkantiga förklaringsmodeller.

Det allmänna rådet att ha sex regelbundet genom hela menscykeln är förmodligen det bästa då det är den mest avslappnade approachen. Men man blir ju så lätt uppstressad och ska försöka kontrollera allt.

Nej jag menar bara att många förblir barnlösa utan att man hittar någon orsak medan andra som får veta att de är i princip infertila lyckas långt efter att de har gett upp. Hur många ägglossningar man kan ha på en månad verkar det också tvistas om. Jag är väldigt vetenskapsorienterad så missförstå mig inte. Jag menar bara att det kan finnas sådant vi ännu inte vet och att man inom det medicinska området gärna placerar människor i fack och tenderar att använda alltför fyrkantiga förklaringsmodeller.

Det allmänna rådet att ha sex regelbundet genom hela menscykeln är förmodligen det bästa då det är den mest avslappnade approachen. Men man blir ju så lätt uppstressad och ska försöka kontrollera allt.