Poly + Monogam = Dödsdömt

Som du själv skriver så känns detta dödsdömt.

För oss som är monogama (vilket de allra flesta är) så är det omöjligt att ha en partner som vill ha sex även med andra. 

För de som är polyamorösa så antar jag att det är jobbigt att hålla sig till bara en sexpartner, men om kärleken är tillräckligt stark så borde det gå. Så jag köper egentligen inte riktigt påståendet att någon MÅSTE vara även med andra. 

Jag har som sagt levt med en person som varit polly och har även ett antal polly-par som vänner. Jag lever nu i ett monogamt förhållande där vi swingar tillsammans. Så jag har viss erfarenhet av det du lever med nu. 

För att vara tydlig med vad JAG anser vara vad så tänker jag såhär. 

Polly för mig är personer som har förmågan att ha ett kärleksförhållande med flera samtidigt (eller i alla fall vara förälskade i flera samtidigt). Det handlar inte enbart om sex utan om ett förhållande i min värld alltså. 

Swingers kan känna sexuell attraktion till flera samtidigt men det vanliga här är att det handlar om sex och inte kärlek eller förälskelse. Swingers kopplar sällan ihop sex och kärlek. Att ha sex betyder inte att jag har känsloband till den personen helt enkelt.

Sedan finns det förstås hybrider men för att hålla det enkelt och för mitt exempel är det väl så jag tänker. 

 Och en sak är i alla fall säker när det kommer till både polly och swingers. Att de inte skulle kunna känna svartsjuka är inte min erfarenhet. De är inte per definition känslokalla personer som saknar den förmågan. Polly-förhållanden kräver precis lika mycket omvårdnad (om inte mer) som ett monogamt förhållande. 

För min del vare sig kunde eller ville jag dela känslomässigt på en person. Jag vill leva i ett monogamt förhållande där vardagen delas mellan oss två. För min del ger det starkare band till varandra och en starkare känsla av samhörighet. Man delar på alla vardagens och livets bekymmer och är starkare tillsammans än var för sig.

Att swinga är något helt annat för mig. Här delar vi på en gemensam upplevelse som ger krydda åt vår vardag och stärker bandet vi har till varandra. Det är fantasitskt att tillåta sin partner att njuta med andra och ändå veta att det är vi två som delar livet. 

Det är väl så bra jag kan beskriva min tillvaro. Så till din fråga då.. Ja, i mitt fall blev det ohållbart att leva med någon som var Polly. Det var inte svartsjukan som tog död på det i mitt fall utan att jag aldrig kände att vårt förhållande var "helt". Att det här var en person som jag kunde lita  på, luta mig mot i alla väder. En person som alltid fanns där för mig. Halva tiden var hon ju någon annanstans och då var jag själv. Jag ville inte vara själv. Jag ville vara två. 

Frågan är väl vart ni står? Utifrån min definition av polly/swingers... vart faller din sambo under? Vill hon leva halva tiden med en man eller vill hon dela sexuella upplevelser med en man?

Ja, jag tror det är kört. Vissa saker kan man kompromissa om och komma fram till lösningar, men andra saker som är väldigt centralt för den man är, som tex sexuell läggning eller mono/polly så tror jag det är rent självutplånande att försöka kompromissa om det slutar nog mest med att man vantrivs

Jag tror inte alls det är kört. 

Utifrån mitt resonemang så handlar det mycket om att definiera sin egna relation och vad som är okej och tillåtande i denna. Bara vetskapen om vilka "regler" man har kan still svartsjuka och istället stärka banden man har till varandra. 

Om nu TS fru behöver sexuell stimulans av män men i övrigt vill leva enbart med sin fru (lite oklart vad som är fallet här då hon "dejtar" andra män) så definierar inte jag det som ett Polyförhållande. Det vill säga det handlar inte om att dela sin kärlek mellan sin fru och andra män. Och tråden har rubriken Poly = Dödsdömt.

Kanske handlar detta inte alls om ett Poly föhållande utan snarare om någon form av swingersförhållande eller kanske "öppet förhållande" beroende på hur man definierar det. Att sätta sig ner och prata om gränser och hur man skall leva i sitt förhållande kanske kan skänka TS lugn och ro? Känna trygghet i att hennes fru ändå alltid kommer välja henne och ingen delar dessa känslomässiga band de delar på. 

Det hela benar ju ner till vad man känner i hjärtat

Tack snälla ni för era svar,
och för era erfarenheter!

Jag hoppar mellan glädje och sorg. Jag vet inte hur jag ska göra. Försöker tänka att jag kanske också kan älska en ny man? Men mitt inre skriker bara nej. Jag försöker prata med mig själv om varför jag är monogam och om jag inte kan ändra på mig. Men det har inte fungerat hittills. 

Försöker kompromissa. Prata om öppet förhållande. 

Jag kan sträcka mig så långt som att ha sex med män. Låta min fru ha det (och det har jag låtit henne ha). Jag pendlar mellan att inte bry mig till att bli lite ledsen ändå. Försöker stänga av.
Jag är högst osäker på om jag vill bo med en man, eller rättare sagt, jag vill inte detta.
Sexuella upplevelser är inte samma sak även mitt ego säger mig att jag skulle vara lyckligare om min fru bara ville ha mig och ingen annan. Min fru uppger att hon också säkerligen varit svartsjuk om det var jag som ville ha en annan men att hon ändå vill att jag ska älska den "nya" mannen också. 

Jag vill inte dela min kärlek med andra.
Min fru vill vara älskad av en man också. Helst. Men avstår om jag inte vill.
Jag vill inte. Jag ser henne ledsen över det. Det är lika hemskt. Jag gör henne olycklig.
JKPGerik du har många kloka tankar och ord, vilka jag tackar för! Det är säkert såsom du säger att jag inte är helt svartsjuk (då skulle jag dö när hon låg med andra), men som du säger så känner jag mig inte hel. Att vårt förhållande inte är helt. Och det tynger mig enormt att inte kunna ge mitt livs kärlek det hon behöver.

Nja, det du talar om är ett öppet förhållande där man har sex med andra men förbehåller kärleken för sin partner. Men det är fortfarande inte förenligt med monogami (du missade visst den lilla detaljen i trådstarten Polly + MONO = dödsdömd)

Ja precis i slutändan handlar det om vad man känner, och en monogam relation tillåter per definition inte att man delar sin partner med andra, varken sex eller kärlek. Om man nu vill swinga eller leva i ett öppet förhållande så får man söka sig till någon som oxå vill leva så och det är ju inte en person som är monogam.

Alltså ursäkta att jag säger det men varför i helv...ska du sitta och skämmas över att du är monogam? När den absolut största majoriteten av världens befolkningen lever just så?

Sluta gå på hypen om att det på nåt sätt skulle vara mer "vidsynt" att gilla att knulla flera. Det är en smakfråga och inget säger att det ena är sämre än det andra.

Du är den du är och att göra våld mot dig själv för att passa någon annan är en jävligt dålig idé.

Monogamt för mig är inte det samma märker jag... Lite olika definitioner där helt enkelt. Monogamt för mig är att jag inte delar min kärlek med någon annan än min partner men för mig är inte sex alltid synonymt med kärlek. 

Med det sagt så verkar det ju nu som att TS fru vill leva med två samtidigt och det är väl mer i linje med poly-tänket. 

Då är jag också mer skeptisk om det kommer fungera. I min bekantskapskrets där flera poly-par ingår har det visat sig svårt att få ihop det trots att båda anser sig vara poly. 

Oftast är det en part som hittat en till person att älska och det förefaller vara svårt att den som då inte gjort det inte skall känna sig utanför. Min uppfattning är att den personen behöver lite extra styrka och självförtroende eller helt enkelt är lite mer åt det pan-sexuella hållet. 

I de fall jag fått ta del av närmare då det har fungerat har båda kommit sig att älska den tredje personen över tid. 

Men att en skulle vara poly och den andra inte är det.. och dessutom blanda det så att den som inte känner attraktion dessutom tycker det är "fel kön" på den personen... ja det låter ju inte som en smidig situation. 

I slutändan kan jag bara prata för mig själv förstås. Den personen jag levde med som var poly och jag bröt upp vårt förhållande. Vi hade för olika livssyner helt enkelt. Jag behöver tvåsamheten och teamkänslan i mitt förhållande även om jag njuter väldigt mycket av att se min partner njuta sexuellt av flera. 

Monogami syftar nog på både känslomässig OCH sexuell exklusivitet. 

Eftersom du känner som du gör är det tyvärr kört för er. Monogami eller polygami är något man verkligen måste vara överens om i ett förhållande.

Det är väl som sagt definitionsfrågor. I min värld är ett öppet förhållande att man kan ha sex med andra på egen hand. Poly att man har flera kärleksrelationer samtidigt och swingers att man tillsammans, som ett par, har sex med andra. 

I min värld är swingers och monogamt förhållande väldigt mycket närmare varandra än något av de övriga alternativen. 

Skulle jag definiera mitt förhållande skulle jag säga det är monogamt. För mig finns bara en kvinna i mitt liv

Uppdatering. Vi provade dejta en man tillsammans. Jag var med för att inte känna mig utanför. Hon tog sig massor av egen tid med honom vilket gjorde mig ledsen. Han lärde känna henne och är nu så förälskad i min fru. Mig bryr han sig inte om men har gärna sex med mig då jag är så snygg enligt han själv.

Min fru säger att hon inte alls är kär i honom men älskar att skriva och ringa och träffa honom för att få bekräftelse. Jag är jätteledsen. De umgås ju hela tiden på telefon. Sa till henne att jag inte orkar med att bo med honom

Att jag inte orkar med hur hon prioriterar honom på telefon flera timmar om dagen. Jag känner mig så utanför. Han bryr sig inte alls om mig. Och min fru lovade mig att hon aldrig skulle ha en man själv utan det skulle vara vi tillsammans. Men jag är likaså bara utanför detta. Hemliga diskussioner. Hemliga samtal.

Min fru kallarmig svartsjuk och säger hon tycker den är så oattraktiv. Men vad ska jag känna då :( förut var jag alltid u centrum. Alltid mest älskad. Alltid mest spännande. Ska jag stå ut med att vara den tråkiga, vanliga och mindre spännande. Dessutom för en man hon inte ens är kär i utan bara känner sig bekräftad av. Hur ska det bli om hon hittar någon hon blir kär i. Hur ska jag känna då :(

Nu har jag sagt att jag tror inte jag orkar, att om hon träffar någon och lägger så mycket tid på någon så står jag inte ut utan lämnar henne.

Detta vill jag absolut inte göra :(

Nu är hon jätteledsen på mig. Tycker jag förstör allt. Vägrar prata med mig . Går iväg och skriver med sin bekräftande "dejt". Säkert om hur jobbig, tråkig och vanlig jag är. Eller att jag äter upp henne med min svartsjuka.

Är så ledsen.

Tycker jag är mindre svartsjuk än de flesta ändå, för de flesta jag känner skulle inte låta sin partner dejta någon. Men jag når inte fram till henne alls :( vet inte vart jag ska ta vägen. Funderar på att lämna många gånger men känner mig så olycklig utan henne.

Fan hur gör man när man älskar någon så mycket. Är ändå medelålders och har haft en del kärlekar tidigare. Men aldrig en som denna:(

Lämna henne. Ni vill helt olika saker och ni kommer inte kunna hitta en bra kompromiss i ert läge. Att din fru dessutom säger att du förstör allt för att du är ärlig med dina känslor är absolut inte okej.

Sen förstår jag inte varför du också skulle dejta den här mannen? Är du inte intresserad av honom kommer det ju alltid kännas krystat att göra något med honom om du egentligen inte vill.

Jag vet du har så rätt! :( Jag dejtade för jag ville inte vara utanför. Jag hoppades att jag skulle ändra mig för att inre känna mig så ensam. Det känns hemskt.. Det är så svårt att lämna även om jag inser att det är mest logiskt. Mina barn ser henne som sin mamma också. Skulle bli traumatiskt för dem också

:(

Problemet är ju inte att hon är poly och du inte är det. Problemet är att hon totalt skiter i dina känslor. Vem gör saker för sin egen skull om det innebär att ens partner blir jätteledsen av det? Då avstår man ju eller möjligen låter saken mogna tills man kan ta upp det igen.

Jag tycker att hon låter väldigt hänsynslös men förklär det där i att hon är "poly" och så ska du skämmas lite för att du inte är lika öppensinnad som hon är. Gå inte på det där.

Tack för era svar! Det värmer. Allihop. Att ni bemödar er att svara. Är så glad för det. Blir som ett litet stöd och nytänk mitt i allt kaos. Vad ni än svarar.

Alla åsikter är bra.

Det går bara utför här.

Senaste dejten fick hon tillbringa massa tid med.. mest på telefon. Så här i efterhand kommer det fram att hon raderar alla sms för att jag inte ska se dem. Trots att vi skulle vara öppna med allt.

Hon är sjukt misstänksam? Och tror jag snokar i hennes sms mm. Att, eftersom jag är teknisk har på något sätt hackat mig in i hennes telefon via min. Helt galet.

Massa anklagelser från henne. Jag har ändå försökt att inte bry mig om det. Låta henne ragga bäst hon vill. Jag mår skit. Men försökt att inte bry mig.

Nu har hon slutat ragga på denna kille då hon kom på att han inte var bra.

Ikväll försöker hon dock igen lägga skulden på mig. Att det är mitt fel att han inte gillade mig då jag inte ville ha honom. Sanningen är att jag tyckte killen verkade OK i början. Trevlig liksom. Men hon bestämde sig för att utesluta mig genom att gå från gruppkontakt till provat kontakt och i privata sms klaga på hur svartsjuk och kontrollerande jag är. Och hur synd det är om henne som inte "får" dejta någon för mig.

Jag är så ledsen. Inte konstigt den här killen drog sig undan mig helt och började kära ner sig enbart i min fru. Hon framstår sig själv som bra och mig som dålig liksom

. Är sjukt ledsen.

Och så håller det på.

Allt är alltid mitt fel. Bara för att jag inte, helst inte vill leva fler än bara vi.

Ändå har jag gett det en chans. Och jag menar, är jag verkligen så sjukt svartsjuk och kontrollerande som låter min fru dejta andra? Verkligen? Hur många skulle låta det.

Jag känner att den enorma kärlek vi haft har förvandlats till inget. Känna som hon bara håller mig kvar för barnens skull

Och för att jag inte ska lämna henne ensam med allt. Vilket hon är väldigt orolig för ibland.

Så här är jag. Snäll som fan. Försöker göra allt. Jobbar morgon till kväll hemma för att få allt att funka. Gör så mycket för henne. För vad? Inget :(

Jag trodde inte detta. Vi hade det som i en film. Så perfekt. I över två år. Och så kom denna smällen. Vet inte hur jag ska orka.

Bara ta barnen och dra?

Du, jag skulle inte stanna i det där förhållandet om jag var du. Du lät henne testa dejta andra, t.o.m. att DU skulle testa dejta en kille som du såklart inte var intresserad av. Det fungerade ju uppenbarligen inte. Dessutom respekterar ju inte din fru att du är monogam. Eller dig som person för den delen.

Ert förhållande låter väldigt ohälsosamt som det är nu. Vänd inte ut och in på dig själv när du inte får någonting tillbaka.

Får en känsla av att din fru tagit sin vänskapsrelation med dig för långt och att hon i grunden är hetero. Att ni har knutit an till varandra emotionellt? på ett så djupt vis som man egentligen bara gör med sin partnern (kan ske lätt med en nära vän vid lång singlelperiod för båda). Men att hon i grunden både vill älskas och älska med en man och löser den djupa och etablerade anknytningen till dig genom att vara ovett förhållande med dig där hon samtidigt behöver alla bitarna hos en hetero person. Har ni funderat på om ni endast ska vara riktigt nära vänner och ha parrelationer åt vars ett håll? Vet att det är hårda ord och jobbigt att föreställa sig när ni är så nära varandra Mehmet låter inte som att ni kommer kunna möta bådas behov på ett bra vis, att ni båda lider i relationen som den är nu.

Men vad hade du förväntat dig?
Hon vill ju strula med andra både sexuell och känslomässigt och du är inte värd ett piss för henne. Hon använder pollyamori för att skyla över det. Hon kommer fortsätta dejta andra tills hon hittat någon hon trivs bättre med, dig har hon bara som en duktig idiot under tiden, hon älskar inte dig på någon plan. 

Sluta dansa efter hennes pipa under tiden hon letar efter nåt bättre, börja göra dina egna planer för ett liv utan henne.