• Anonym (S)

    Poly + Monogam = Dödsdömt

    Kvinna gift med en kvinna.

    Min fru kan inte leva utan mig.
    Jag kan inte leva utan henne.

    Hon kan inte leva utan en man. Vi dejtar män för hennes skull.
    Jag vill inte leva med en man.

    Lämnar jag henne går hon under.
    Hon väljer mig framför att leva med en man men är i så fall djupt deppig.
    Istället låter jag henne dejta män och är själv djupt olycklig. Försöker att inte visa det. Hon blir olycklig av att se mig olycklig.

    Känner att jag varken kan lämna eller stanna.
    Jag kan inte heller leva utan henne.

    Dödsdömt. Ibland är jag lycklig för att därefter känna mig som världens sämsta och mest otillräckliga. Jag är inte tillräcklig. Jag blir djupt deppig.

    Poly och monogam. Verkar omöjlig ekvation. 
    Någon med erfarenheter?

  • Svar på tråden Poly + Monogam = Dödsdömt
  • Anonym (S)

    Tack snälla ni för era svar,
    och för era erfarenheter!

    Jag hoppar mellan glädje och sorg. Jag vet inte hur jag ska göra. Försöker tänka att jag kanske också kan älska en ny man? Men mitt inre skriker bara nej. Jag försöker prata med mig själv om varför jag är monogam och om jag inte kan ändra på mig. Men det har inte fungerat hittills. 

    Försöker kompromissa. Prata om öppet förhållande. 

    Jag kan sträcka mig så långt som att ha sex med män. Låta min fru ha det (och det har jag låtit henne ha). Jag pendlar mellan att inte bry mig till att bli lite ledsen ändå. Försöker stänga av.
    Jag är högst osäker på om jag vill bo med en man, eller rättare sagt, jag vill inte detta.
    Sexuella upplevelser är inte samma sak även mitt ego säger mig att jag skulle vara lyckligare om min fru bara ville ha mig och ingen annan. Min fru uppger att hon också säkerligen varit svartsjuk om det var jag som ville ha en annan men att hon ändå vill att jag ska älska den "nya" mannen också. 

    Jag vill inte dela min kärlek med andra.
    Min fru vill vara älskad av en man också. Helst. Men avstår om jag inte vill.
    Jag vill inte. Jag ser henne ledsen över det. Det är lika hemskt. Jag gör henne olycklig.
    JKPGerik du har många kloka tankar och ord, vilka jag tackar för! Det är säkert såsom du säger att jag inte är helt svartsjuk (då skulle jag dö när hon låg med andra), men som du säger så känner jag mig inte hel. Att vårt förhållande inte är helt. Och det tynger mig enormt att inte kunna ge mitt livs kärlek det hon behöver.

  • Anonym (S)

    Uppdatering. Vi provade dejta en man tillsammans. Jag var med för att inte känna mig utanför. Hon tog sig massor av egen tid med honom vilket gjorde mig ledsen. Han lärde känna henne och är nu så förälskad i min fru. Mig bryr han sig inte om men har gärna sex med mig då jag är så snygg enligt han själv.

    Min fru säger att hon inte alls är kär i honom men älskar att skriva och ringa och träffa honom för att få bekräftelse. Jag är jätteledsen. De umgås ju hela tiden på telefon. Sa till henne att jag inte orkar med att bo med honom

    Att jag inte orkar med hur hon prioriterar honom på telefon flera timmar om dagen. Jag känner mig så utanför. Han bryr sig inte alls om mig. Och min fru lovade mig att hon aldrig skulle ha en man själv utan det skulle vara vi tillsammans. Men jag är likaså bara utanför detta. Hemliga diskussioner. Hemliga samtal.

    Min fru kallarmig svartsjuk och säger hon tycker den är så oattraktiv. Men vad ska jag känna då :( förut var jag alltid u centrum. Alltid mest älskad. Alltid mest spännande. Ska jag stå ut med att vara den tråkiga, vanliga och mindre spännande. Dessutom för en man hon inte ens är kär i utan bara känner sig bekräftad av. Hur ska det bli om hon hittar någon hon blir kär i. Hur ska jag känna då :(

    Nu har jag sagt att jag tror inte jag orkar, att om hon träffar någon och lägger så mycket tid på någon så står jag inte ut utan lämnar henne.

    Detta vill jag absolut inte göra :(

    Nu är hon jätteledsen på mig. Tycker jag förstör allt. Vägrar prata med mig . Går iväg och skriver med sin bekräftande "dejt". Säkert om hur jobbig, tråkig och vanlig jag är. Eller att jag äter upp henne med min svartsjuka.

    Är så ledsen.

    Tycker jag är mindre svartsjuk än de flesta ändå, för de flesta jag känner skulle inte låta sin partner dejta någon. Men jag når inte fram till henne alls :( vet inte vart jag ska ta vägen. Funderar på att lämna många gånger men känner mig så olycklig utan henne.

    Fan hur gör man när man älskar någon så mycket. Är ändå medelålders och har haft en del kärlekar tidigare. Men aldrig en som denna:(

  • Anonym (S)
    Anonym (Juni) skrev 2019-12-04 17:29:30 följande:

    Lämna henne. Ni vill helt olika saker och ni kommer inte kunna hitta en bra kompromiss i ert läge. Att din fru dessutom säger att du förstör allt för att du är ärlig med dina känslor är absolut inte okej.

    Sen förstår jag inte varför du också skulle dejta den här mannen? Är du inte intresserad av honom kommer det ju alltid kännas krystat att göra något med honom om du egentligen inte vill.


    Jag vet du har så rätt! :( Jag dejtade för jag ville inte vara utanför. Jag hoppades att jag skulle ändra mig för att inre känna mig så ensam. Det känns hemskt.. Det är så svårt att lämna även om jag inser att det är mest logiskt. Mina barn ser henne som sin mamma också. Skulle bli traumatiskt för dem också

    :(
  • Anonym (S)

    Tack för era svar! Det värmer. Allihop. Att ni bemödar er att svara. Är så glad för det. Blir som ett litet stöd och nytänk mitt i allt kaos. Vad ni än svarar.

    Alla åsikter är bra.

    Det går bara utför här.

    Senaste dejten fick hon tillbringa massa tid med.. mest på telefon. Så här i efterhand kommer det fram att hon raderar alla sms för att jag inte ska se dem. Trots att vi skulle vara öppna med allt.

    Hon är sjukt misstänksam? Och tror jag snokar i hennes sms mm. Att, eftersom jag är teknisk har på något sätt hackat mig in i hennes telefon via min. Helt galet.

    Massa anklagelser från henne. Jag har ändå försökt att inte bry mig om det. Låta henne ragga bäst hon vill. Jag mår skit. Men försökt att inte bry mig.

    Nu har hon slutat ragga på denna kille då hon kom på att han inte var bra.

    Ikväll försöker hon dock igen lägga skulden på mig. Att det är mitt fel att han inte gillade mig då jag inte ville ha honom. Sanningen är att jag tyckte killen verkade OK i början. Trevlig liksom. Men hon bestämde sig för att utesluta mig genom att gå från gruppkontakt till provat kontakt och i privata sms klaga på hur svartsjuk och kontrollerande jag är. Och hur synd det är om henne som inte "får" dejta någon för mig.

    Jag är så ledsen. Inte konstigt den här killen drog sig undan mig helt och började kära ner sig enbart i min fru. Hon framstår sig själv som bra och mig som dålig liksom

    . Är sjukt ledsen.

    Och så håller det på.

    Allt är alltid mitt fel. Bara för att jag inte, helst inte vill leva fler än bara vi.

    Ändå har jag gett det en chans. Och jag menar, är jag verkligen så sjukt svartsjuk och kontrollerande som låter min fru dejta andra? Verkligen? Hur många skulle låta det.

    Jag känner att den enorma kärlek vi haft har förvandlats till inget. Känna som hon bara håller mig kvar för barnens skull

    Och för att jag inte ska lämna henne ensam med allt. Vilket hon är väldigt orolig för ibland.

    Så här är jag. Snäll som fan. Försöker göra allt. Jobbar morgon till kväll hemma för att få allt att funka. Gör så mycket för henne. För vad? Inget :(

    Jag trodde inte detta. Vi hade det som i en film. Så perfekt. I över två år. Och så kom denna smällen. Vet inte hur jag ska orka.

    Bara ta barnen och dra?

Svar på tråden Poly + Monogam = Dödsdömt