Anonym (så duktig) skrev 2019-12-04 12:47:06 följande:
Lika omoget som hela tråden, om du frågar mig. Att framhäva sina barn på det här sättet är bara skitsnack och svag begåvat. Rena påhittet och tarvligt.
Alla fattar väl att utvecklingen är olika från barn till barn och att så småningom möta man på samma nivå. Skillnad är det att vara begåvad i vuxen ålder.
Men som barn, då blir det bara skrattretande.
"Min son måste leka med barn som är ett år äldre för att få stimulans" Jo tjena.
Det var ju det jag menade med mitt första inlägg.
Min dotter var väldigt framåt under hela förskoleperioden och även under lågstadiet.
Men när alla andra också lärt sig läsa, skriva, debattera, cykla, simma, räkna, osv så låg ju alla på ungefär samma nivå.
Nu när de är 16 så ligger de verkligen på samma nivå, förutom de som har specialintressen (min dotter går i en skrivar- och debattkurs tre ggr i veckan på fritiden och är givetvis bättre på att skriva, diskutera och debattera än många andra, av den orsaken). Men sedan har vi ju hockeyspelare i klassen idag, som knappt kunde stå på ett par skridskor då. Vi har dotterns bästa kompis som är helt uppslukad av marinbiologi så där kan hon allt; och allt som hör därtill. Denna tjej lärde sig läsa i åk 2 och har aldrig riktigt varit flitig i skolan.
MEN samtidigt så finns det särbegåvade (eller savanta) barn. Oftast med ngn form av psykosocial störning som kan komma att visa sig senare; svarta får, men ack så intelligenta!
Sedan tror inte jag heller att TS barn kan stämplas som särbegåvad nu, i en ålder under 6 år. Det är lite för tidigt. Men det finns inget som säger att hon inte skulle vara särbegåvad.
Men så finns det ju -begåvad, nyfiken och lättlärd- vilket inte alls är detsamma som särbegåvad.