Särbegåvade barn
Det viktiga är att vara lyhörd för hur barnet upplever förskolan och skolan.
Vet inte om min son är särbegåvad, men han har alltid haft väldigt lätt för matte och musik.
I förskoleklassen brydde hans sig inte om att matten var löjligt lätt, utan han roade sig själv med att pyssla och hitta på egna utmaningar.
När han däremot skulle jobba i en alldeles för lätt mattebok i ettan kom han hem och sa att han hatade matte. Han tyckte det var helt meningslöst att räkna en massa alltför lätta uppgifter.
Jag ordnade så att han fick gå på en matteklubb på fritiden, där de jobbade med problemlösning, och då blev matte som ämne kul igen. Skolans matte har dock ofta inte varit någon höjdare.
Ibland har skolan lyckats få till bra lösningar, men vissa år har sonen knappt lärt sig något i skolan och avskytt mattelektionerna.
Nästa år när han ska gå i åk 6 ska visst högstadiets mattelärare ha hand om en grupp av elever som behöver mer stimulans, så jag ser fram emot det.