Anonym (abc) skrev 2019-12-06 13:47:09 följande:
Att det finns föräldrar som misstar sitt försigkomna barn för att vara särbegåvad innebär inte att särbegåvning inte finns, lika lite som ADHD är enbart en påhittediagnos för att var och varannan ostrukturerad förälder med sociala problem kallar sina barns helt naturliga koncentrationssvårigheter ADHD.Visst är det något psykologer sysslar med. I av Socialstyrelsen beställda kunskapsunderlaget "Psykologutredning i skolan: underlag till Socialstyrelsen" står exempelvis:
"Det bör också påpekas att även väldigt höga resultat på WISC kan indikera att åtgärder behöver sättas in. Särbegåvade barn kan rikta sin frustration och understimulans till aktiviteter eller beteenden som kan misstolkas som koncentrations- eller sociala svårigheter. "Särbegåvning mäts i IQ, så jo, det går att säga. Att detta inte innebär att gruppen är honomgen uttrycker Mona Liljedahl, lärare som skriver en del på området, rätt så tydligt:
"...särbegåvade elever är olika. Lika olika som andra barn, faktiskt. Dessutom har de olika grad av begåvning samt olika begåvningsområden. Medan en särbegåvad elev kan älska matematiska resonemang och kanske avsky språk, kan en annan elev vara tvärtom. Det som är lika är att de är före i sin utveckling rent kognitivt, men även det i olika grad. Detta kan vara lättare att förstå när man jämför personer med svag teoretisk intelligens/svagbegåvade (ca IQ 70-85) och de som hamnar under gränsen för utvecklingsstörning (IQ 70). Det som förenar dessa individer är att de har svårt för abstraktion och komplexiteten, men det säger ingenting om deras läggning, erfarenheter, intresseområden eller personligheter. Samma gäller för särbegåvade elever. De har olika hög begåvning/intelligens, olika erfarenheter, temperament och intressen. Dessutom skiljer sig behoven åt mellan en elev med IQ 130 och en med IQ 150, precis som mellan IQ 65 och IQ 85. I det senare fallet är båda teoretiskt svaga, som det heter, men eleven med IQ 65 har rätt att gå i särskolan med en anpassad studieplan."
monaliljedahl.com/2016/01/24/sarbegavad-eller-adhd/
Detta sagt ska skolan enligt regelverket anpassa undervisningen till det enskilda barnets behov. Det är egentligen ointressant om de särskilda behoven beror på att barnet är lågbegåvat, särbegåvat, har NPF-diagnos, synproblem eller jobbig hemsituation. Inte heller finns krav på någon diagnos för denna anpassning, däremot underlättar förstås kunskap om fenomenet anpassningen.
Uppenbart har du ingen som helst professionell kunskap inom området, utan har skaffat dig en ?examen? på Google/forum för likasinnade. Vad en lärare säger är inte relevant, deras ämne är pedagogik, inte psykologi eller kognition. De har inte yrkeskompetens i frågan. Av dina svar att döma är du inte helt psykiskt stabil och på tok för emotionellt engagerad. Det är inte gynnsamt för något barn att ha vuxna runt sig som inte kan agera rationellt utan bemöter sakkunskap med vevande av irrelevant klipp och klistrande från Wikipedia. Risken är att de barn som behöver stöd inte får den hjälp de behöver när föräldrar slåss med sin egen agenda för ögonen. Råder dig att söka professionell hjälp i frågan runt dina barn och inte hemmadiagnosticera.
