Berätta orsaken för baren

Generellt tycker jag att sådant ska hållas tyst om när det finns barn i bilden men... Barnen är stora och om flera personer redan vet (hennes kollegor) så är ju risken stor att det sprids oavsett. Då är det bättre att det kommer ifrån dig.

Tänk dock på att det är deras mamma du pratar om så ta det försiktigt. "Ibland när två människor har varit tillsammans så länge som vi hade så slocknar lågan emellan dem. Er mamma gjorde då misstaget att leta efter en annan man, jag förstår att det hände men jag kan inte leva så. Inget av detta är självfallet ert fel och er mamma ångrar sig jättemycket. Jag hatar henne inte, men jag måste gå vidare.".

Svärfar osv hade jag nog struntat i...

Det hade varit betydligt bättre men hon verkar ju ha gjort ganska tydligt att hon inte har några planer på att göra det... Och då tycker att jag du, tyvärr, får försöka skydda henne lite från skulden. För era barns skull, göra det hon inte vågade eller orkade så att säga.

Berätta för honom då, men bara faktan. Hur hela förloppet gick till, låt honom sen själv avgöra vad han vill göra med informationen.

Först och främst så bör ni beakta tiden i allt detta. Ni är inte skilda än, inte än på 4-5månader givet att ni har gemensamma barn under 16år (!), och ni verkar ha marscherat ganska rask här (om du ursäktar).

Så tiden är, skulle jag säga, på din sida här TS. Lägg ditt fokus på dina barn, ditt/deras nya boende (hur ni nu bestämt ert upplägg gällande barnen...), hur de mår, deras skola, deras "vardag", du behöver varken "ljuga" eller berätta allt i "detalj". Säg att det har hänt "saker" som gör att ni inte kan bo, leva tillsammans (just nu, eller i framtiden - remember, betänketid...).

Svärföräldar. Förstår att det är knepigt. Förstår också att det möjligen "kliar i fingrarna" att lägga ut texten. Men kanske skjut frågan tillbaka (!). Kanske ska din svärfar fråga sin dotter istället..? Kanske ska du be "Bengt" verkligen fråga "Lotta" vad det är som har hänt, och varför det blivit "så här"...??

Nu är jag inte skild, vill jag tillägga. Men jag skulle nog inte kunna spela scharader framför min svärföräldar, iaf inte i långa loppet. Ej heller framför mina föräldrar. Jag skulle givetvis inte finna mig i att utmålas som en "dåre" eller "dålig" pappa, eller "home-wrecker" om det inte fanns fog för det.

Skulle jag få reda på att mitt ex fabulerar med sanningen på ett sätt som sätter mig i dålig dager, så skulle jag inte finna mig i det heller helt och fullt.

Till barnen skulle jag säga att det hänt "saker". Saker som är så pass viktiga och jobbiga att det gjort att mamma och pappa inte längre vill leva tillsammans. Men även här så får man beakta tid, ålder på barn, en fungerande relation mellan alla, nu och en tid framåt.

Jag har tagit beslutet att skiljas efter att min fru varit otrogen för några veckor sedan.

Har redan flyttat ut och till helgen kommer mina barn 11 & 14 år över till mitt nya
boende för första gången.

Både barnen, hennes föräldrar och annan släkt har bombarderat mej med samtal
och frågor om varför och vad är det som har hänt.

Jag har inte sagt något om orsaken, bara att vi inte kommer överens.
Är under hård press från framförallt barnen som tycker att pappa blivit galen,
pappa blivit ett svin som lämnar sin familj, pappa behöver läggas in på dårhuset
Svärfar som säger att " det trodde jag inte om dej " Ja jag kan rada upp tusen
till sådana kommentarer. Det tar på krafterna.

Jag har krävt att min snart fd fru skall berätta själv om orsaken. Hon vägrar och
hotar att om jag berättar kommer jag aldrig få se barnen mera.
Nu tror ju jag att det är ett tomt hot. Dom är så stora att dom kan bestämma själva.

Förutom chocken och sorgen över att jag snart är skild så skall jag få skulden över
skilsmässan trots att det inte är jag som skyldig till detta.

Samt om det kommer ut ändå vad som hänt ( alla på fruns jobb vet vad som hänt )
och det kommer fram bakvägen till barn och släkt hur det ligger till ?!
Fyfan ingen rolig sits detta.  Tänk om det funnits ett "glömmbort" piller