Hur länge kan man ha barnen hemma från skolan?

Ur ett skolperspektiv så handlar det mycket om VARFÖR barnet är hemma samt helhetsbilden av familjen

De får egentligen inte ha någon olovlig frånvaro alls. Om du bara håller barnet hemma utan sjukanmälan etc så kan du räkna med socanmälan efter någon dag.

Om ett barn är sjuk i flera veckor utan någon form av intyg från läkare lär det också bli en anmälan.

Barn som mår dåligt av att gå i skolan och trots massa möten med lärare, eht och rektor så blir det inte bättre.

Tyvärr spelar det ingen roll. Det råder skolplikt och då ska barnet gå i skolan. Som med så mycket annat i samhället idag får man själv kämpa med näbbar och klor för en lösning, men att bara ha barnet hemma- nä, det får man inte.

Beror på skolan, kommunens socialkontors resurser och givetvis orsaken.

Exempel: Mina barn har varit borta från undervisning minst en 5-6 veckor per läsår, för att kunna elitsatsa på sin idrott. Ännu mer frånvaro i högstadiet och gymnasium. Har inte varit några problem då de alltid skött skolarbetet på distans. Vi har hela tiden haft en nära dialog med skolan.

Vi har kämpat i flera år, ska ett barn behöva må så dåligt att hen ifrågasätter varför hen öht lever? Så jäkla vidrigt att det ska behöva vara så.

Jag har full förståelse tro mig!  Vore jag ni skulle jag flytta eller åtminstone byta skola. Kontakta BUP, andra läkare, högre instans (skolinspektionen eller vart man nu vänder sig).

Bup är redan inblandade, men de kan inte göra något åt att skolan vägrar anpassa sig så som det behövs.

Jag har fått tre socanmälningar på mig från skolan pga hög frånvaro. 

Alla tre ggr så har soc kommit fram till att det är skolans fel att hon vägrade gå dit eller gick hem efter någon timme. Den tredje gången var det dessutom rektorns kompis som var högsta chef på socialkontoret som gjorde utredningen. Men ändå ansåg hon att det var skolans fel. 

Skolan är skyldig att utreda varför barnet inte vill gå dit. Om du vet varför kan du vara behjälplig genom att tala om det. (Jag vet ju inte vad som gjorts, därför skriver jag lite allt möjligt)
Om ditt barn inte klarar av att gå i skolan pga psykisk ohälsa kan barnet få läkarintyg.

Skolan kan ordna hemundervisning på något vis. En väns barn fick skola via nätet, men hon var högstadielev och kunde ta mer ansvar för sin skolgång än vad kanske en i fyran kan. 

En elev på skolan där jag jobbade tidigare hade en person som åkte hem till honom tre dagar i veckan och undervisade i hemmet. 

Orsaken till att skolor sällan vill ordna rätt stöd är så klart ekonomin. Alla åtgärder kostar pengar. För barn med diagnos kan de dock söka extra pengar, kanske kan de göra det även för barn utan diagnos, det vet jag inte. Jag jobbar inte med just de frågorna. 

Oavsett så MÅSTE skolan se till att alla elever får det de behöver. Det är lag. 

Förstår faktiskt inte... om barnet mår så dåligt att det inte vill leva och ni har dokumenterade möten med skolan och BUP... vad spelar det i så fall för roll vad soc tycker och säger. Ni har väl rimligtvis det ni behöver för ett argumentera gentemot soc? Den stora oron borde inte vara hur länge man kan hålla ett barn hemma från skolan utan hur man ska kunna få till en skolgång som gör att barnet lär sig det hen behöver. 

Är själv inne i svängen med skolvägrande barn. Åkurs ett vilket inte är lovande för framtiden. Fått sitta utanför lektionsalen måååååååånga dagar för att få barnet till skolan. Tyvärr så är det enda sättet.

Du måste bli sjukskriven själv för att hjälpa ditt barn. Skolan ska snabbt agera vid onormal frånvaro med möte osv. Soc anmälan känns onödig då det oftast är skolans eget fel att barnen skolvägrar.

Då får ni gå till andra instanser. Barnet kan inte vara hemma från skolan år efter år. Olagligt, olämpligt, kommer bli en soc.anmälan, barnet lär sig inget, hamnar utanför. Jag brukar sällan förorda självkontakt med soc., men det kanske inte vore så dumt i detta fall.

Vill tillägga att det är väldigt viktigt att du sparar all dialog du haft med skolan, all dokumentation, som rör ditt barn. Med den kan du visa att du gjort allt som krävs men skolan inte har det samt att varför ditt barn har hög frånvaro ifall det blir en anmälan till soc eller ifall ni själva vill driva en process mot skolan i framtiden.

Sedan så kan du inte bli sjukskriven för att ditt barn mår dåligt. Vabba kan du ju göra om barnet är hemma från skolan men tveksamt om du kan det för att följa med barnet under skoldagen.

Hoppas ni båda får det stöd ni behöver och förtjänar!

I tråden blandas orosanmälan och anmälan till nämnd för vite. Vid en upprepad frånvaro kan kommunen kräva vite (alltså böter från hemmet) Jag har fått hot om vite när mitt barn hade hög frånvaro och i risk för att bli hemmasittare. Vi hade friskola så rutinerna kan se olika ut, men enligt rektorn var skolan skyldig att anmäla hög frånvaro till skolnämnden. i vårt fall hade vi som familj god samverkan med skolan och det fanns åtgärder föe barnet. Rektorn skrev då i anmälan att samverkan med hemmet var god och att vi gjorde allt vi kunde för att underlätta barnets skolgång. Det ledde till att nämnden tog beslut om att familjen inte skulle betala vite, men det blev som sagt en sådan process där vi fick brev hem från nämnd om "hot om vite" ( har jag för mig att det hette).

Nån orosanmälam till socialen har aldrig varit aktuellt så vitt jag vet.

Så det är bra att veta att det är olika saker.

Är detta sådant som skett nyligen? Mitt intryck är att närvaron iskolan är otroligt viktigt och något som skolorna måste arbeta med. Så att få nån form av hemundervisning eller distansundervisning bedömer jag som otroligt svårt.

Man kan ju inte själv bli sjukskriven om man inte är sjuk. Då är det ju barnet som ska ha sjukintyg så man kan vabba.

Jag ser inget problem med att skolan anmäler en till soc, om det är i skolan problemen finns. Då kanske till och med en anmälan kan hjälpa en så skolan måste anpassa mer. Så låt dem anmäla tycker jag.

Ja, ovanstående är sista utvägen och inget skolorna tar till i första taget. Det är dyrt. Detta skedde för fem resp två år sen och ja, mycket har ändrats men den som fick hemundervisning får det än i dag. Idag mer dock för att barnet vid tillbakagång till skolan skadat elever och personal, några allvarligt, andra mindre allvarligt. 

Oavsett, kan inte skolan erbjuda eleven en skolgång som denne klarar av måste de ta till sådant. Dock brukar många skolor tyvärr försöka förhala, erbjuda sånt som inte fungerar osv för att många föräldrar till slut ledsnar och byter skola för sina barn = bättre ekonomiskt för skolan. 

Gör en orosanmälan till socialtjänsten gällande barnet. Antar du har läkarintyg på att skolan orsakar suicidalitet hos barnet.

Även om det känns tufft måste ju situationen lösas utan att barnet missar undervisning.

"Råka ut för" soc?

Skolan har skyldighet att anmäla oro för elever och hög ogilitg frånvaro är en sådan oro. Man anmäler inte för att sätta dit någon, utan för att barnet ska få hjälp.

Visst ska skolan anpassas. Men det finns också hjälp utanför skolan, som föräldrautbildningar, avlastning etc. Det är ju vanligt att hemmasittare inte bara har problem i skolan. Anmäler man till socialtjänsten anmäler man ju delvis sitt eget misslyckande, men också att barnets hela situation kan behöva ses över. 

Sedan finns ju tyvärr också föräldrar som inte kan eller vill ta sitt ansvar. Det är inte skolans sak att utreda föräldraförmåga, utan socialtjänstens jobb. Får man inte barnet till skolan så KAN det vara föräldraförmågan som behöver stöttas. Har man inget att dölja behöver man inte vara orolig för en anmälan, se det istället som en trygghet att samhället faktiskt fångar upp de familjer som verkligen har behov.