Forum Övrigt - Familjeliv.se
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Är det fel att vilja vara ensam om man finner ro?

    Lör 14 dec 2019 08:36 Läst 0 gånger Totalt 4 svar
    Lör 14 dec 2019 08:36

    Hej folket.

    Jag hoppas att allt är bra med er.

    Går direkt på sak; Jag kommer från ett ursprung som har en viss kultur att alla i släkten ska vara involverade i nästan allt som föregår i ens liv.

    Med detta får man oftast höra tjafs, konflikter, skitsnack, saker man skulle gjort, inte gjort o.s.v.

    När jag umgås med vänner eller bekanta så hör jag oftast att de skryter med en agenda. Det kan handla om pengar, utbildning, jobb, resor, sex, intelligens, utseende o.s.v.

    På jobbet är jag yngst men också rätt omtyckt (såvitt vad jag förstått). Däremot hör jag kollegor prata illa om varandra. Vem som är lat, vem som borde bli avskedad, vem som tror att den är bäst, störst och vackrast.

    I skolan hör jag folk som skryter och smörar för föreläsare och trycker ner de som har svårare för studierna.

    Senaste månaderna har jag bara känt att jag finner en sådan otrolig ro över att få vara ensam. Jag svarar knappt vänner, familj och andra på telefonen för vill ej att det ska leda till diskussioner jag inte har ork till att lägga.

    Jag finner en sådan otrolig ro över att studera i min lägenhet utan att någon stör, jag finner ro att titta på filmer, laga mat, spela, städa helt alldeles ensam.

    Jag har börjat tänka att varje gång jag hör andra vänners och familjs åsikter och diskussioner så blir jag mest illamående.

    Det har nu blivit att jag har hörlurar på tågresa för att slippa höra människor prata, jag har låtit bli att besöka familj och vänner enbart för att undvika den minsta lilla eventuella chans till att där ska utbytas ord om andra människor utan att jag själv vet vad som är sant och ej.

    Lite svårformulerat av mig men jag hoppas att ni förstår.

    Börjar tro at det handlar om att jag står och jämnför mig själv med folks skeva bild de byggt upp om sig själva att de är störst, bäst och vackrast.

    När jag låter bli att lyssna på dem och väljer att vara ensam så mår jag mycket bättre, gör bättre ifrån mig och känner en djup ro samt en högre självmedvetan.

    Nu får jag höra att jag knappt hör av mig som innan eller planerar saker som jag brukar göra tidigare. Att jag bara försvinner och ej är social.

    Tycker detta är jobbigt då det kommer från vänner och familj.

    Vad tycker ni? Är detta en nyttig vana jag inte kan låta bli eller gör jag helt och hållet fel mot människor runt om kring mig?

    Är det verkligen som dem säger att ?ensam är stark? eller upplever ni att jag framstås som arrogant?

    Tack för att ni har läst och är ännu mer tacksam för eventuella svar och råd.

  • Lör 14 dec 2019 08:46 #1

    Trivs du bättre ensam så är väl det bra. Vald ensamhet är bra för själen.

    Vill du ha en viss fortsatt kontakt med familj och vänner är det bra att höra av sig emellanåt.

  • Lör 14 dec 2019 09:02 #2

    Det du beskriver om hur du aktivt undviker all kontakt med andra mäniskor låter snudd på tvångsmässigt.

    Det är absolut inget fel på att uppskatta ensamhet och att ha tydliga gränser av integritetsskäl men jag tycker att det du beskriver verka vara något annat. Nästan panikkänslor eller liknande?

    Jag tycker inte att du ska vara rädd för vare sig att du uppfattas arrogant eller för att du gör fel mot släkten. Men det du ska fundere på är vad ditt beteende kan innebära för dig själv. Varför reagerar du och agerar du sim du gör?

    Fortsätter su så här så kommer ju kommentarerna från vännerna upphöra, eftersom du efter ett tag inte har dem kvar. Tror du att det är bra för dig?

  • Lör 14 dec 2019 15:17 #3

    Jag tycker att det låter helt normalt, och det är för att jag är likadan själv. Omvärlden med alla sina åsikter om allt och inget orkar man inte med till slut. Jag sitter alltid i tyst kupé på tåget exempelvis, och hör inte av mig särskilt ofta till vänner som tar energi genom sitt sätt att vara. Det handlar om att ta bort energitjuvar ur sitt liv, och det är ett medvetet val. Dock måste man, som sådan person, planera in en dag i veckan då man hör av sig till 1-2 personer i umgängeskretsen. Då undviker man spekulationer om ens psykiska hälsa och behöver inte heller ha så mycket skuldkänslor för att man inte hört av sig.

  • Lör 14 dec 2019 15:49 #4

    Jag förstår dig. Har en ganska intensiv familj och kommer dessutom från landet= alla bryr sig så förbannat mycket om allt och alla.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll