Varför låter ni era barn sitta framför skärmar och äta skräp varje dag?

Jag tror att alla föräldrar inte har ork och tid att hålla barnen sysselsatta hela tiden, och det tycker jag man ska ha förståelse för. När mina barn på tre år leker med varandra, så är det alltid nåt som händer varannan minut. "Mamma han tog min leksak!". "Mamma tåget gick sööönder buhu!". Om jag väljer att inte lägga mig i hör jag gråt i en halvtimme typ. Jag jobbar många timmar och när jag kommer hem har jag mycket som jag måste göra hemma, mat, tvätt, övrigt. Sätter dom framför TVn för att klara av vardagen, få en lugn stund och kunna pusta ut! Tror att de också behöver den nedvarvningen egentligen. Böcker är de för små för att läsa själva än. Däremot är jag ganska noga med vad de tittar på. Jag försöker sätta på program där de lär sig nånting. Sen pratar jag ofta med dem om vad de ser samtidigt som jag gör sysslor. Jag tror de lär sig ganska mycket på det sättet. Så jag tycker också det handlar om hur man utnyttjar TVn, eller paddan. Om man använder det på rätt sätt så kan det vara mycket lärorikt. Jag bor i utlandet också och TVn är en stor hjälp för mig när det kommer till mina barns svenska språkinlärning. Jag sätter på svenska barnprogram och så pratar vi om sakerna de ser. Så jag tycker tv kan vara väldigt positivt. Men det är klart om barnen bara kollar på Paw Patrol hela tiden i flera timmar och blir helt apatiska, ja det är inte så bra där skulle jag sätta en gräns.

Jo absolut håller med tänkte också på det. Och de är ju bra föredömen så att säga. Däremot måste jag säga att jag sätter program som Paw Patrol i den lite sämre kategorin eftersom jag känner att de är mer ute efter att imponera på barnen med färger, snabba bildbyten, och ljud. Jag känner att barnen egentligen blir tröttare i huvet av det i slutändan. Jag blir definitivt trött i huvet och örona av att ha det i bakgrunden en längre period, men sen är jag också lite ljudkänslig. Det jag menar med apatisk är att jag tycker man kan se och känna av när barnen blir apatiska. Då de bara ligger och stirrar, och egentligen inte ens vet om de har lust att titta på det de ser eller inte. Samma känsla som jag själv har fått efter ett femte avsnitt av Vänner...som en soffpotatis. Där man inte ens reagerar inombords på det som visas längre. Skillnaden mot en bok skulle jag väl kanske säga är att man aktivt läser boken, den kan inte läsa sig själv. Medan en tv kan man ha på och fortsätter spela trots att man checkat ut mentalt sett.

Jag tror att en kombination tv och böcker är det bästa. Böcker för ordförråd och läsförståelse och tv för att ibland säger en bild mer än tusen ord. Man ser också hur människor agerar mot varandra. Också att det finns så oändligt mycket tillgängligt på TVn, nya saker. Ens boksortiment är begränsat, tv levererar nya saker hela tiden och arkivet är obegränsat.