• TheWhi­stle
    Tue 17 Dec 2019 18:14
    393 visningar
    6 svar
    6
    393

    Överreagerar vi?

    Hej

    Önskar lite inputs från andra föräldrar.

    Vi flyttade nyligen till en annan kommun: sonen bytte förskola och hamnade i en jättefin barngrupp med underbar personal!

    Denna avdelning har han nu fått tillhöra i drygt 7-8 mån..

    Förra veckan fick vi plötsligt besked om att han ska flyttas upp en avdelning då kommunen ?råkat? anta nya barn. Vi sa ?OK? till detta, då vi är/var såpass trygga med förskolan; dess barn och pedagoger.

    Dock ett litet aber .. sonen flyttades upp tillsammans med kompis som är lite tuffare i sin lek; brottas med sonen, tar armgrepp om halsen, stryptag och kan - plötsligt - trycka en kudde över sonens ansikte (de är 5 år). Nu senast: bet sonen över magen.

    (Kan ibland få uppfattningen att empatin och impulskontrollen inte är riktigt lika utvecklad som hos andra barn)

    De är bara barn... och jag kan självklart inte bli arg på barnet..

    Men hade de varit 2-3 hade jag kanske haft större förståelse än när en femåring biter ...

    Varken jag el min man känner oss nu särskilt trygga med att låta dessa två leka... och vår son tycker dessutom redan att det är jobbigt att byta avdelning som det är....... överreagerar vi?

    Hur hade ni tänkt/gjort?

  • Svar på tråden Överreagerar vi?
  • Magica­l
    Tue 17 Dec 2019 18:18
    #1
    +1

    Men det är väl fler barn där + personalen? Han måste inte hänga med det barnet hela dagarna. Om det andra barnet gjort så innan så vet ju personalen det. Prata med dem om hur de hanterar detta. 

  • Kusine­n
    Tue 17 Dec 2019 18:20
    #2

    Jag förstår inte riktigt. Vill ni inte att er son ska gå på samma avdelning som det andra barnet? I så fall är det nog det ni får lyfta med förskolan. Annars finns ju risken att de väljer att låta båda barnen gå kvar på gamla avdelningen om de tror att det är avdelningsbytet som är problemet.

    När tackade ni ja till bytet? Var det väldigt nyligen kanske det går att ändra sig men det kan nog vara väldigt svårt när ni ju faktisk okat det hela.

  • Kusine­n
    Tue 17 Dec 2019 18:21
    #3
    Magical skrev 2019-12-17 18:18:24 följande:

    Men det är väl fler barn där + personalen? Han måste inte hänga med det barnet hela dagarna. Om det andra barnet gjort så innan så vet ju personalen det. Prata med dem om hur de hanterar detta. 


    Ja precis, det är nig det viktigaste, Att prata med personalen hur de hanterar de sakerna som du oroar dig för.
  • TheWhi­stle
    Tue 17 Dec 2019 18:54
    #4
    Kusinen skrev 2019-12-17 18:21:31 följande:

    Ja precis, det är nig det viktigaste, Att prata med personalen hur de hanterar de sakerna som du oroar dig för.


    Ja självklart. Ska prata med dem
  • Wed 18 Dec 2019 06:44
    #5

    Om en femåring beter sig på det sätt som sonens kompis gör så måste förskolan och barnets föräldrar arbeta tillsammans och väldigt aktivt för att komma till rätta med problemet.Prata med förskolan om problemet och att du förutsätter att de är uppmärksamma och att de har ett nära samarbete med föräldrarna för att komma till rätta med problematiken. 

    Jag har själv haft ett sådant barn som instinktivt tar till nävarna när det blir konflikt och som dessutom har väldigt hög smärttröskel och i den ålderna hade svårt att förstå hur ont det kunde göra på andra barn. Men med aktivt arbete förskola och vi föräldrar tillsammans så hade vi sedan ett barn som i förskolklass alltid blev omnämnt som pålitlig, glad och snäll så det kan absolut ändras men det händer inte av sig självt. 

  • TheWhi­stle
    Thu 19 Dec 2019 11:16
    #6
    Vinterankan skrev 2019-12-18 06:44:23 följande:

    Om en femåring beter sig på det sätt som sonens kompis gör så måste förskolan och barnets föräldrar arbeta tillsammans och väldigt aktivt för att komma till rätta med problemet.Prata med förskolan om problemet och att du förutsätter att de är uppmärksamma och att de har ett nära samarbete med föräldrarna för att komma till rätta med problematiken. 

    Jag har själv haft ett sådant barn som instinktivt tar till nävarna när det blir konflikt och som dessutom har väldigt hög smärttröskel och i den ålderna hade svårt att förstå hur ont det kunde göra på andra barn. Men med aktivt arbete förskola och vi föräldrar tillsammans så hade vi sedan ett barn som i förskolklass alltid blev omnämnt som pålitlig, glad och snäll så det kan absolut ändras men det händer inte av sig självt. 


    Tack för att du delade med dig av din erfarenhet!

    Vad roligt att höra att det hela vändes till det bättre genom ett aktivt arbete/samarbete med förskolan!

    Jag tog upp detta med sonens pedagog igår och hörde att kompisens föräldrar - liksom jag - sagt att de måste hålla barnen under uppsikt. (Det konstiga är barnens tidigare pedagog hade sagt att de leker lugnt.. men men..)

    Ofta får jag känslan av att man blir en ?jobbig förälder?... på förskolan och att det liksom lätt viftas bort lite avvärjande ...
Svar på tråden Överreagerar vi?