Stå ut med någon som är så socialt obekväm?

Har ni pratat om det, har han någon diagnos?

Att han är sådan i början är en sak, men efter 6 månader borde han vara lite mer bekväm kan man tycka, i alla fall med att vara hemma hos dig och träffa ditt barn.

Svårt att sia om det går över, gör det inte det, så är det nog svårt att stå ut. Man blir ju begränsad om man bara ska röra sig i samma miljöer alltid.

Har ni pratat om det, har han någon diagnos?

Att han är sådan i början är en sak, men efter 6 månader borde han vara lite mer bekväm kan man tycka, i alla fall med att vara hemma hos dig och träffa ditt barn.

Svårt att sia om det går över, gör det inte det, så är det nog svårt att stå ut. Man blir ju begränsad om man bara ska röra sig i samma miljöer alltid.

Låter lustigt. Har ni pratat om detta och vad har han att ha i frågan?

Hur har det varit när ni träffat dina vänner? Har dom varit öppna gentemot honom och frågat frågor? Inkluderar du honom i samtal och får honom att känna sig bekväm?

Är han normal med sina vänner? I så fall är han nog bara blyg, och det kommer bli bättre ju mer han umgås med dina vänner. Är ju många som är blyga med nya personer. Samma sak med din son, lär de känna varandra bättre kan det bli bra för det kan vara lite svårt att connecta till ett barn om man inte är van vid barn. 

Men är han obekväm hos dig när din son inte är där och det bara är ni? Det låter lite konstigt faktiskt. 

Åh vad skönt det var att bara få skriva av sig!

Han har ingen diagnos. Har nämnt nån gång att han nog prickar av ett par saker på autism-spektrat (men också att vem gör inte det, liksom)

Mina vänner tycker jag har varit öppna och inkluderande. Hemma hos mig har ju sonen var

Det är lätt att prata med honom om mycket, om världshändelser, om dagen, om det som händer i serien vi kollar på. Men när det blir personligt blir han obekväm och det gör liksom mig obekväm att pusha. Jag har sagt vilken typ av relation jag vill ha, och han säger att det vill han också. Sen börjar han kramas och pussas så jag kommer av mig...

Han är nog blyg.

Fast att han inte har någon diagnos kan ju betyda att han aldrig blivit utredd... särskilt när han t o m själv inser lite smått att han har drag av autism. Tyvärr så tror jag inte att han kommer att förändras, utan det är såhär han är. Ska du leva med honom så får du räkna med en del svårigheter framåt i livet. Det handlar nog inte om brist på vilja, utan brist på förmåga, liksom alla funktionsnedsättningar.

Ger mig in i tråden som den sociala och obekväma tjejen här! ;) 

Känner igen mig i TS dejt i stor utsträckning. Själv är jag en väldigt social tjej som tycker om att umgås med nya människor och bekanta i lagom doser. 

Jag har superenkelt att klicka med många människor, och många skulle beskriva mig som extremt socialt begåvad. Jag har otroligt enkelt att föra mig i de flesta sällskap och upplevs där som en väldigt social tjej, som har lätt att prata med människor.. Vid anställningsdagar, där ett moment är att mingla runt, prata med övriga sökande, samt chefer och anställda, har jag alltid i efterhand fått höra om min förmåga.,

Sedan... Finns en annan klick människor.. Där jag totalt tappar fattningen och blir så fruktansvärt socialt obekväm och där jag nästan framstår som autistisk. Detta är det värsta jag vet och mår otroligt dåligt över att känna så här. När jag berättar om detta för vänner, men även folk jag träffat få gånger, så tror dom mig inte alls!! Men allt blir fel och jag gör alla situationer konstiga, och folk kollar snett på mig... Min sambo har sett båda hållen, och tycker att det är riktigt, riktigt konstigt. 

Jag har ingen aning om vad detta beror på, och mår seriöst riktigt dåligt över detta. Är riktigt illa socialt när jag träffar den typen och lilla klicken människor som inte passar mig och där allt bara fallerar. Annars är jag supersocial och enkel, intresserad, ställer frågor, och tar upp massa nya samtalsämnen. 

Ville egentligen bara bidra med en nyanserad bild av hur det skulle kunna vara... Jag tänker eftersom han är bekväm med sina vänner. Kanske passar han inte med dina vänner bara, och har svårt att finna socialt att hitta sin roll? Har du en annan typ av vänner som du kan introducera honom till och se om det funkar?