Har du börjat undvika en person du attraheras av för att du inte litar på dig själv?

Ja, har attraherats av personer vart fjärde år ungefär, men har snabbt gått över om jag hållit mig borta från personen.

Har den andra personen varit attraherad tillbaka?

Ja, det tror jag.

Inte intresserad av någon annan än min partner

Om man undviker personer för att man inte lita på SIG SJÄLV så borde man jobba MED SIG SJÄLV istället så man slipper undvika människor i framtiden

Ja jag tackade nej till aw, gymma med och gå på stan samt ett antal luncher med min handledare. Var dock med på aw och lunch när en annan kvinnlig kollega var med. Bara vi tre i samma jobbgrupp och hon var halvtid så det var inte jättekonstigt att han frågade bara mig men han var hyfsat attraktiv, jag hade det struligt i min relation och ja...

Nej tycker jag nån är snygg kör jag bara. Har legat med ett flertal kvinnliga kollegor genom åren. 

Jag är i en sån situation just nu..

Inte för att jag inte litar på mig själv, jag kommer knappast att kasta mig över personen, men för att det man inte göder brukar självdö.

Mindre kontakt brukar vara det bästa för att få en attraktion att försvinna.

Det har hänt. Första gången jag blev attraherad av någon annan än min man. Den personen bodde dessutom 4h bort så det underlättade. Men denna gång, andra gången jag är attraherad av någon annan än min man skulle jag gärna umgås med personen. Dels för att jag tycker väldigt om personen som person men också för att jag vill veta, veta om jag skulle kunna få honom i säng och också få veta om jag skulle klara av att vara otrogen om jag är tillräckligt attraherad. Jag har alltid trott att jag inte skulle klara att vara otrogen men den här människan väcker något i mig som känns som förälskelse och besatthet. Jag önskar ibland att jag kunde få ha båda...

Nej det har jag aldrig. Främst då det egentligen inte spelar roll hur attraherad jag är av en annan person, ingen känner detsamma för mig.

Ja och ja. Bytte precis jobb på grund av det.

Så länge jag är nykter och den andre inte petar på mig så kan jag hålla mig

Är dock för tillfället väldigt ambivalent då jag träffat en kille via en dejting-app som efter flera veckors "dejtande" inte ens petat på mig så jag var tvungen att fråga vad han ville med oss.
Han blev nästan förnärmad då han ansåg att vi var kompisar och inget annat...

Han är den mest omtänksamma person jag har träffat på! Han lyssnar och kommer ihåg vad vi pratar om, han märker direkt om jag är nere (har blivit grymt sviken av bästa väninnan precis) och han gör allt han kan för att peppa mig och vi umgås en hel del och hjälper varandra med mångt och mycket. Ingen har någonsin tidigare engagerat sig så i mig. Inte ens mina föräldrar, min x-make eller mina numera x-vänner...
Är det konstigt att jag börjar dyrka marken han går på mer och mer och att jag drömmer om att det ska bli mer än vänskap???

Akta dig. Min erfarenhet är att man är jättebra vänner tills han träffar ett flickvänsmaterial. Då finns man inte längre och står kvar och känner sig både ledsen och lurad och sviken av en "vän" som man lagt ner massor med tid, energi och känslor på.

Håller med, men det beror förmodligen på att vissa verkar ha svårt att skilja på bara vänskap och vänskap OCH känslor/kåthet/attraktion. Eller rättare sagt, man fattar skillnaden men vill inte erkänna det för sig själv och intalar sig att man bara är vänner för vadå, jag är ju inte bara kåt och villig utan gillar ju oxå personen som en vän....att vara helt ärlig mot sig själv verkar vara jävligt svårt för vissa.