Så jävla jobbigt att vara bonusförälder...

Håller med om att du behöver tuffa till fig gentemot vad andra tycker och tänker. Såklart dem barnens släkt klagar och gnäller, de har skapat en missbrukade inom den så något lär ju vara fel på deras grundmentalitet. De märker ju att du är påverkningsbar när du bryr dig och agerar på deras beteende. Ta inre åt dig och säg bara sakligt var du står i saker. Bryr dig inte om dem helt enkelt. Ungarna behöver det sägas åt till, att tio åringen inte ska lägga sig i, har inte med saken att göra, tack för input men jag sköter det här, var snäll och gå här ifrån så vi får prata ifred. Vad gäller aktiviteter med ditt eget barn hade det ju varit en fördel att göra dessa sakerna samtidigt som de får åka iväg med någon annan. På så vis förstår de sammanhanget bättre, kan förstå deras känsla av att du bryter upp familjen när ni åker själv. Samtidigt så ska du ju kunna skaffa egna minnen och upplevelser med ditt barn. Det är just därför vi egentligen bör stanna inom kärnfamiljen i största möjliga mån, för det är så mycket subtilt och känslomässigt som inte blir på rätt sätt i en bobusfamilj. Tycker du gör det bästa av situationen och är en faktiskt bonusförälder, ta inte åt dig av andras åsikter så mycket bara. Läs någon bok om självkänsla kanske?!:)