Hur blev du av med ditt sockerberoende?

Var nog inte sockerberoendeg utan hetsätning som var problemet för mig. Jag jobbade med att acceptera och älska mig själv tills jag växte upp och kunde ta hand om mina känslor utan att behöva bedöva mig med socker.

Jag äter fortfarande godis men litegrann, blir fort nöjd och kan låta det stå framför mig utan att vara minsta intresserad. Skönt.

Hypnosterapi. Kände inte ens abstinens eller nåt sånt. 

Den som säger att han är sockerberoende vill oftast ha en kombination av socker, fett och en gnutta salt.
Frågan om beroende har gått från kemi till att bli en språkfråga.

Det är inte frågan om ett kemiskt beroende här, ämnen som ger ett sånt beroende har en starkare effekt ju mer direkt de kommer till hjärnan. Med socker är det precis tvärtom, om du äter socker kan du få en kick av det men om du sprutar in socker får du inte någon som helst kick i hjärnan.

Det är inte socker de är beroende av utan mat som innehåller socker, så vi borde kalla det matberoende, men beroendet gäller inte vilken mat som helst utan den som är kraftigt processad och innehåller en hög andel socker och fett.

 

Ett dåligt beteende bryter man antingen med självinsikt, vilja och fakta. Alternativt tar man hjälp av en psykoterapeut så att man får självinsikt, vilja och fakta.

Om man vill minska socker, så är första steget plocka bort en del socker ur maten där den saknar betydelse för maten.

Men det enklaste är att köra en cold turkey, och att man är noggrann att bara äta mat utan kolhydrater eller väldigt få och långsamma.
Så redan efter 3-4 dagar så kommer man börja komma ur det fysiska suget. av socker.

Många om de ser över sin kost, kommer märka en hel del saker som innehåller alldeles för mycket socker.

Jag äter redan väldigt lite kolhydrater, aldrig pasta och sånt hemma. Mycket bönor och grönsaker etc. Lite kött.

Tänkte mer allmänna termer och starta upp för att sluta.

Tänk på grönt kan innehålla en del kolhydrater, även vissa bönor.
Antar du ersätter lite kött med lite bönor?
Dock ser jag ingen större fara med bönor där, tvärtom tror det är bra ha i kosten oavsett.

Min brorsa får 100 kr om han ser mig äta nåt godisaktigt/tårta, läsk, kakor mm (ej sylt/honung)

Inte så svårt att hålla sig då :}

Som jag nämnde. Om su gör som mig och nån i ditt hem ser dig äta godis så blir du skyldig pengar!

Sen kan man ha lördagar/födelsedagar som undantag :}

Kanske därför kroppen skriker efter kolhydrater, för att du försöker svälta dig själv. Testa äta en rejäl portion ris och kolla om du mår bättre.

Kolhydrater är inte ens essentiella.

 

Kroppen slutar skrika efter kolhydrater redan fler par dagar om man plockar bort det ur kosten.
Man berätta detta om kolhydrater redan på 30-talet.

Jag äter inte inför folk. Skäms över mitt svullande.

1. Jag försöker inte svälta mig själv.

2. Såhär har det varit hela mitt liv. Kolhydraterna var det bara några år sedan jag skar ner på. Jag är snart 40. Växte upp med en massa kolhydrater och noll grönt.

3. Jag äter kolhydrater när jag blir bjuden. Gör ingen skillnad.

Jag har bulimi och har varit enormt beroende av socker, och ja såklart det mat o lite salt, som någon skrev. När jag frossade så ville jag ha allt! Läsk, glass, choklad, segt godis och såklart chips. Och när jag inte frossade så var det mycket bröd, potatis, och även lite godis o läsk som lockade.

Men för ca sex veckor sedan, med en värkande höft som jag var för tung för att operera, ändrade jag min kost. MEN jag har inte skurit ned på kolhydrater särskilt. Jag räknar kalorier. 1200 om dagen, eftersom jag måste ner rätt fort pga värk.

Jag har svårast att låta bli mat på kvällarna så jag äter kanske halva intaget under dagen, och då är det vanlig mat, och på kvällen resten och då äter jag tex rostad macka med pålägg och riskakor, sånt jag tycker är gott.

På lördag och söndag kväll får jag äta snacks om jag vill.

Och det jag märkt på dessa sex veckor är att mitt sug för socker minskat enormt, och jag blir nöjd mycket fortare.

Igår kväll var det inte ens särskilt gott. Chipsen kändes översalta och chokladen bara kleggig o söt.

Och jag kan tillomed ha godis hemma utan att känna dragning att äta det.

Jag tror inte att det finns någon metod som är bättre än någon annan. Allt är upp till individen. Man måste helt enkelt prova sig fram.

Jag klarar tex inte LCHF. Jag mår illa av att äta så mycket proteiner o framförallt fett. Och jag har gått på samtal på ätstörningsenheten utan resultat, samt provat massa annat.

Och detta fungerar bäst för mig.

Har dessutom tappat ca 15 kg nu :)

Åh, du! Kan verkligen föreställa mig hopplösheten i att gång på gång "misslyckas" med att bryta sig ur matfängelset. Själv har jag varit sjuk i över 8 år. Har gått i flertalet ätstörningsbehandlingar utan resultat, eftersom jag fuskade och inte litade på att jag kunde äta som de sa utan att jag skulle gå upp i vikt. Ack, om jag bara gjort som de sa från början... Under en period såg även jag mitt ätmönster som ett beroende och gick med i ett tolvstegsprogram i ett försök att bannlysa sockret.

Utöver tolvstegsprogrammet har jag mer eller mindre testat allt för att bli frisk. Meditation, bön, olika sätt att tänka mig frisk, mediciner, testat olika sysselsättningar och sammanhang i livet... Ingenting har funkat. Ingenting utom att börja äta ordentligt. På riktigt. Regelbundna måltider, 6 gånger om dagen, där jag äter av alla födoämnen och inte utesluter något (kolhydrater och i viss mån socker är nödvändigt för att kroppen och hjärnan ska fungera optimalt!). Sedan en lagom dos träning på det. Hunger är den i särklass vanligaste orsaken till sug/kontrollförlust/hetsätning. Dvs, det är först när man är mätt och nöjd som man har en ärlig chans att bemöta triggers som härrör från tankar och känslor. 

Konsekvenserna av att se hetsätning som ett beroende är t.ex. den felaktiga slutsatsen att det inte går att bli frisk och att man behöver upprätthålla avhållsamhet från det "giftiga sockret". Det är just avhållsamheten och det svart-vita tänkandet som är problemet! Det riggar spelet så att man ofelbart fortsätter att misslyckas. Det är inte hållbart, och bäddar för framtida kontrollförlust. Jag vet att det är lätt att tro, men det går att kontrollera socker om man äter ordentligt!

När man äter regelbundet och tillräckligt blir kroppen lugn, hamnar på den vikt där den är menad att vara, blir gladare och orkar mer. Skulle kunna räkna upp hur många fördelar som helst! Har inte varit såhär jämn i humöret i hela mitt liv som jag är nu! Nordiska näringsrekommendationerna funkar utmärkt!

Att bli frisk och fri från ett stört ätbeteende på egen hand är mycket, mycket svårt. Jag råder dig verkligen att söka hjälp antingen på en specialistenhet för ätstörningar eller en vårdcentral, beroende på omfattningen av dina svårigheter. Nu vet jag också att tillgången till vård, och särskilt när det gäller ätproblematik, sällan är särskilt god gällande varesig kvalitet eller kvantitet. Kan ge ett boktips som en liten skjuts på vägen: "Att övervinna hetsätning" av Christopher Fairburn. 

Skriv gärna till mig om du har några frågor eller funderingar. Önskar dig allt gott på din väg. Livet väntar utanför matfängelset!

Jag kör strikt LCHF sen en tid tillbaka och sockersuget försvann efter ca 1 vecka.

Tack för ett fint inlägg. <3

Jag kanske ska ta upp det med min psykolog.

Jag gillar också LCHF. Tänkte dra igång ordentligt efter årsskiftet, ska börja träna igen också. Jag är inte en sån som behöver ta lite i taget, för mig funkar det bättre att jag går all in.

Snälla, länka allt du kan (ex de nordiska närigngsrekommendationerna). Det är precis det här tänket jag måste ta till mig.

Kaffe

Om du verkligen vill läsa dem är de lätta att hitta med en googling eller på Livsmedelsverkets hemsida - de kan vara lite snåriga att ta sig igenom. Och om man läser dem måste man komma ihåg att råden om vad som är bra att äta mer och mindre av gäller på befolkningsnivå och inte för enskilda individer. Dvs, rådet att äta mindre socker innebär inte att en person aldrig kan äta socker, men de menar att i samhället generellt vore det bra om folk som äter väldigt mycket socker åt lite mindre socker. 

Jag tror egentligen inte det är så mycket värt att stirra sig blind på kalorier och rekommenderade intag av matens beståndsdelar.Vad jag menade var väl egentligen att det är en bra utgångspunkt för ens kost. Själv äter jag bara ungefär så som min psykolog (som tillhör landets experter på ätstörningar, hetsätning och övervikt och håller sig ajour med forskningen) sagt åt mig att göra, som i sin tur hänvisar till NNR12. I praktiken innebär det t.ex. frukost med gröt, mjölk, ägg, juice och sylt (!), knäckebröd, frukt och drickyoghurt till mellis, och hela tallriksmodellen med mycket grönsaker till huvudmålen. Och jag ser till att bli mätt! Det visar sig att jag visst kan bygga muskler trots att jag inte äter så mycket protein som fitnesspersoner påstår att man behöver! I en tid där vi överväldigas av olika kostråd och dieter är det svårt att veta vad som är rätt. Man kanske följer tillfälliga trender, kör periodisk fasta, drar ner på kolhydraterna, livnär sig på kvarg eller svindyra "superfoods", och till slut vet man varken ut eller in. Visst, det finns säkert personer som mår bra av anpassad kost. Kanske har man någon sjukdom eller liknande. Men för de allra flesta kan det vara en lättnad att påminna sig om att det man lärde sig om kost på typ hemkunskapen i grundskolan står sig. :) Det är trots allt här det finns robust vetenskapligt stöd. 

Lycka till, kära du!