Anonym (Drömmar) skrev 2019-12-25 14:45:21 följande:
Åh, lider med dig! Känner igen detta från min man, se inlägg 4. Han har disputerat i Sverige och gjort en postdoc utomlands på prestigefyllt ställe och hade finansiering för två år i Sverige när vi kom hem, men nu när de två åren snart är slut är det tvärstopp. Hans avdelning här vill inte anställa fler och det är svårt att ens söka pengar externt från Vetenskapsrådet eller olika stiftelser eftersom man ju måste ha en plats något lärosäte innan man får söka pengar och om de inte är säkra på att de vill fortsätta avlöna en ifall man blir inlasad så får man inte ens söka pengar. Han har gamla kollegor från doktorandtiden som nu precis som du jobbar som gymnasielärare (lektorer) men min man vill vara i labbet, med så lite undervisning som möjligt. Känns helt omöjligt. Finansieringen är slut om ett halvår, han behöver kunna lämna in två stora ansökningar som har deadline i februari respektive mars och han har inte ens hittat en värdinstitution än. Ångest.
Ville typ av skola är du på? Finns det inte olika gymnasier så att det kanske är bättre motivation på en skola med högre intagningspoäng eller på andra program som natur, teknik eller samhäll? Eller är det slöa elever även på sådana program kanske? Är din partner svensk så att hen vill vara här eller tror du att ni kommer omvärdera utlandsvistelse? Vi kanske åker tillbaka till utlandet om det inte går att hitta någon finansiering här på längre sikt, men problemet är att vi nog inte kan åka redan till sommaren när pengarna tagit slut pga att vi troligen inte kommer få något visum än för det finns ingen kategori som passar. Postdoc-visum är nog uteslutet när han redan gjort två, och andra visum är begränsade i antal så svåra att få. Känns väldigt ovisst. Vad skulle du helst vilja göra?
Hej, tack för dina fina ord! Jag har ingen lösning, att flytta verkar inte fungera för oss just nu. Jag är inte svensk och har ingen problem med att flytta men bara inom Europa. Jag vill ändå bo i samma kontinent som vår familj, viktig för barnen att ha en relation till mormor, farmor, släkt. Och ärligt talat har jag bott i tre olika länder som vuxen, jag är skit trött på att starta nytt från början hela tiden från språk till allt. Och barnen har det bra här just nu. Jag jobbar i en "elitskola" så egentligen har det bättre än 90% av gymnasielärarna, men det ändå blir samma tråkiga kurser varje år. Och jag vet att det är en clichè men nivån är lägre och lägre varje år trots jättehög antagningspoäng.
Så tyvärr har jag inga kloka råd till er. Jag kommer att vara föräldraledig ett tag från augusti, jag hoppas att jag kommer att ha 1-2 timmar per dygn att söka jobb. Det blir allt mer vanligare med online kurser runtom världen, jag funderar på att undervisa några kurser online på universitetsnivå. Inte forskning, inte optimal men ett steg i rätt riktning kanske.