Ni som "kastat" bort en del år av erat liv

Hur gjorde ni sedan för att känna att det inte gör någonting och att nu blickar vi framåt?

Tog tag i mitt liv, började studera och skaffade nya bekantskaper, försökt att ändra en sak åt gången i mitt liv så det ska bli hållbara förändringar.

Det där är ju en fråga man kan dra hur långt som helst, vad menar du med "göra"? Är det att studera, Köpa hus, fixa familj eller förbättra världen?

Personligen så är jag av en rätt rastlös karraltär vilket gjort att jag bytt jobb mycket, flyttat ofta och långt. Nu med två barn så känner jag dock mindre av detta, energin finns helt enkelt inte

Jag känner att jag kastat bort nästan hela mitt vuxna liv, psykisk ohälsa har gjort mig begränsad och känner att jag missat livet.

Jag flyttade från min hemstad och de destruktiva relationerna jag hade till en stad där jag inte kände någon. Nådde botten i mitt psykiska mående och började en behandling för att sluta med mitt destruktiva beteenden. Utbildade mig och träffade nya människor som var olika mina gamla vänner..träffade en kille som var olik alla andra jag träffat tidifare. Men framför allt så jobbade jag med mig själv, vilket tog lång tid, var oerhört smärtsamt och kostsamt. Men hade jag inte gjort det så hade jag inte klarat mig.

Det tar tid att förlåta sig själv för all skit man har gjort!

Det är 11 år sedan jag mådde som sämst och planerade att hoppa framför tåget. Och jag har kommit en långt och mår oändligt mycket bättre men måste fortfarande jobba med mig själv och ibland ta stöd av t.ex en terapeut för det. Det är en väl värd investering!

Försöker att se de åren som nödvändiga för att lära mig nåt. Försöker förlåta mig själv att jag inte visste bättre, att jag gjorde så gott jag kunde av det jag hade. Försöker visa mig själv förståelse.