• Anonym (Svärdottern)

    Varför är det viktigare att vara mormor än farmor?

    Varför är de barnbarn som ens dotter får viktigare än de barn sonen får?

    Jag har barn med två olika män. I min första relation förstod jag aldrig hur polariseringen mormor/farmor kunde finnas annat än pga att mamman favoriserade sin egen mamma. Hade, och har ännu, en fantastisk kontakt med äldsta barnets farmor och farfar.

    I min nuvarande relation blev svärföräldrarna mormor och morfar ett halvår innan de blev farmor och farfar, sedan har det kommit syskon på båda håll också. Vi bor i samma småstad medan deras dotter bor i stockholm, många timmars resa härifrån. De visar 0 intresse för våra barn och träffar oss/pratar i telefon enbart om vi hör av oss och ber om det. De umgås mycket med dottern och reser oftare till stockholm för att träffa barnbarnen där än vad de öht pratar med oss. Min man har tröttnat på att försöka engagera dem, han blir bara ledsen av deras uppenbara ointresse. Jag blir också ledsen av att se svägerskans insta poster om allt de hittar på med de fantastiska morföräldrarna.

    Nu i jul har svärföräldrarna ledigt alla klämdagar. De valde då att åka till stugan för att dottern skulle stanna i stockholm denna julen. De skulle komma hem i torsdags. Vi har inte hört ett ljud från dem. De svarar alltså inte ens på meddelanden vi skickar. På barnens julklappar stod "från mormor och morfar" vilket i sig är irriterande, men även makabert då morfar är död.

    Mina barn träffar äldsta barnets farföräldrar oftare än sina egna, och det känns så tragiskt.

  • Svar på tråden Varför är det viktigare att vara mormor än farmor?
  • Anonym (D)
    Anonym (Svärdottern) skrev 2019-12-28 09:06:58 följande:
    I min första relation förstod jag aldrig hur polariseringen mormor/farmor kunde finnas annat än pga att mamman favoriserade sin egen mamma.

    Det handlar inte så mycket om att favorisera utan om att ha en nära relation. Mellan dig och dina f.d, svärföräldrar finns det uppenbart en god personkemi, men sådant kan man inte tvinga fram. Är man inte alls på samma våglängd så tar det mycket energi att umgås. Av någon anledning har dina svärföräldrar valt bort att göra den ansträngningen. Kanske förstår de inte hur viktigt det är för er. Kanske orkar de inte. Kanske vill de inte.
  • Anonym (Svärdottern)
    Anonym (D) skrev 2019-12-28 09:39:31 följande:

    Det handlar inte så mycket om att favorisera utan om att ha en nära relation. Mellan dig och dina f.d, svärföräldrar finns det uppenbart en god personkemi, men sådant kan man inte tvinga fram. Är man inte alls på samma våglängd så tar det mycket energi att umgås. Av någon anledning har dina svärföräldrar valt bort att göra den ansträngningen. Kanske förstår de inte hur viktigt det är för er. Kanske orkar de inte. Kanske vill de inte.


    Jag och gd svärmor är så olika som kan bli, och jag upplever "bättre" personkemi med nuvarande. Samtidigt har ju inte vår personkemi att göra med att de numera ignorerar sin son som de förut hade väldigt tät kontakt med. På något vis känns det som att de inte svarar nu är en hämnd för att vi inte kom över när systern var här första advent, för att de berättade att barnen var sjuka. Vi vill inte utsätta våra barn för smitta i onödan.
  • Anonym (Johanna)

    Det är nog hans föräldrar som har känslomässiga problem. Ofta är det kvinnan i äldre par som styr vilka barn som ska favoriseras. Min mamma knöt inte an till mig när jag föddes så som hon gjorde till mina äldre syskon. Det märktes inte för omgivningen, utan det hölls inom familjen. När jag var vuxen märktes det inte heller så mycket, inte ens jag märkte så mycket av det längre. Jag började tänka att allt ordnat sig för relationen verkade så bra på ytan. Men det kom tillbaka när jag fick barn. Plötsligt var jag allt jag och mitt barn gjorde fel och min mamma avbokade träffar, startade bråk om konstiga saker och ljög och tolkade in saker hit och dit. Vi slutade träffas särskilt ofta. Min lycka eller olycka, jag vet inte vilket, är att inget av mina två syskon skaffade/fick barn. De barnen hade ju blivit otroligt uppskattade av mormor. Men nu fick hon hålla till godo med mina, de är de enda barnbarnen. Därför slipper vi se hur hon gör skillnad. 

  • Mimosa86

    Ofta står ju en dotter närmre sina föräldrar än en son (grovt generaliserat).

    Ser det i vår familj. Jag pratar med mina föräldrar flera gånger i veckan och vi ses ofta. Jag har dessutom mer tålamod att de ryter på barnen än svärföräldrarna.

    Mannen har en artig relation med sina föräldrar. Men pratar aldrig om djupa saker med dem och mår han dåligt är jag hans ventil. Inte de.

    Jag och barnen är hans familj medan jag ser att jag själv har två.

    Så tyvärr blir det då att min familj primeras. Vilket jag ser svärföräldrarna är ledsna över, men det hela bottnar i deras och makens relation.

  • Anonym (Svärdottern)
    Anonym (Johanna) skrev 2019-12-28 10:28:06 följande:

    Det är nog hans föräldrar som har känslomässiga problem. Ofta är det kvinnan i äldre par som styr vilka barn som ska favoriseras. Min mamma knöt inte an till mig när jag föddes så som hon gjorde till mina äldre syskon. Det märktes inte för omgivningen, utan det hölls inom familjen. När jag var vuxen märktes det inte heller så mycket, inte ens jag märkte så mycket av det längre. Jag började tänka att allt ordnat sig för relationen verkade så bra på ytan. Men det kom tillbaka när jag fick barn. Plötsligt var jag allt jag och mitt barn gjorde fel och min mamma avbokade träffar, startade bråk om konstiga saker och ljög och tolkade in saker hit och dit. Vi slutade träffas särskilt ofta. Min lycka eller olycka, jag vet inte vilket, är att inget av mina två syskon skaffade/fick barn. De barnen hade ju blivit otroligt uppskattade av mormor. Men nu fick hon hålla till godo med mina, de är de enda barnbarnen. Därför slipper vi se hur hon gör skillnad. 


    Jag upplever inte att det skulle vara något "fel" i relationen föräldrar/son, men dottern är absolut en bortskänd liten prinsessa som det daltas med i alla lägen. Alla framsteg hennes barn gör är fantastiska, medan våra barns avfärdas med en axelryckning (våra barn är tidiga motoriskt, ett även språkmässigt)

    Det är som att den familjen alltid ska prioriteras för de bor sååå långt bort. För mig känns det fånigt, eftersom de totalt ignorerar de barnbarn som finns nära.
  • Anonym (Florence)
    Anonym (Svärdottern) skrev 2019-12-28 09:06:58 följande:

    Nu i jul har svärföräldrarna ledigt alla klämdagar. De valde då att åka till stugan för att dottern skulle stanna i stockholm denna julen. De skulle komma hem i torsdags. Vi har inte hört ett ljud från dem. De svarar alltså inte ens på meddelanden vi skickar. På barnens julklappar stod "från mormor och morfar" vilket i sig är irriterande, men även makabert då morfar är död.


    Men vad betyder det där? Först skriver du att svärföräldrarna åker till stugan eftersom de är lediga alla klämdagar. Sedan skriver du att morfar (=en av svärföräldrarna) är död?

    Angående det sista om vad som står på julklapparna. Antar att det är mormor som fixat julklapparna och då menar hon väl att presenterna även är från morfar i tanken även om han nu inte längre finns i livet. Gör det inte mer tillkrånglat än det är.


  • Kramklubba
    Mimosa86 skrev 2019-12-28 10:58:30 följande:
    Ofta står ju en dotter närmre sina föräldrar än en son (grovt generaliserat).

    Ser det i vår familj. Jag pratar med mina föräldrar flera gånger i veckan och vi ses ofta. Jag har dessutom mer tålamod att de ryter på barnen än svärföräldrarna.

    Mannen har en artig relation med sina föräldrar. Men pratar aldrig om djupa saker med dem och mår han dåligt är jag hans ventil. Inte de.
    Jag och barnen är hans familj medan jag ser att jag själv har två.
    Så tyvärr blir det då att min familj primeras. Vilket jag ser svärföräldrarna är ledsna över, men det hela bottnar i deras och makens relation.
    Detta gäller bara den svenska postmodernistiska kulturen.

    Inte i Europa. I min närhet ser jag folk som har betydligt bättre kontakt med sin farmor än sin mormor. Så det är nog hugget som stucket. Varför har de inte bättre kontakt med sin farfar än mormor/farmor? Där har vi en mycket mer relevant och intressant fråga. Betydligt intressantare!
  • IceKitten
    Anonym (Florence) skrev 2019-12-28 11:06:48 följande:

    Men vad betyder det där? Först skriver du att svärföräldrarna åker till stugan eftersom de är lediga alla klämdagar. Sedan skriver du att morfar (=en av svärföräldrarna) är död?

    Angående det sista om vad som står på julklapparna. Antar att det är mormor som fixat julklapparna och då menar hon väl att presenterna även är från morfar i tanken även om han nu inte längre finns i livet. Gör det inte mer tillkrånglat än det är.


    Det är ju dock barnens farmor/farfar det handlar om. Men det skriver ändå mormor/morfar på korten vilket (förståeligt nog så länge de är svenska) stör TS.
  • Anonym (Johanna)
    Anonym (Svärdottern) skrev 2019-12-28 11:02:41 följande:
    Jag upplever inte att det skulle vara något "fel" i relationen föräldrar/son, men dottern är absolut en bortskänd liten prinsessa som det daltas med i alla lägen. Alla framsteg hennes barn gör är fantastiska, medan våra barns avfärdas med en axelryckning (våra barn är tidiga motoriskt, ett även språkmässigt)

    Det är som att den familjen alltid ska prioriteras för de bor sååå långt bort. För mig känns det fånigt, eftersom de totalt ignorerar de barnbarn som finns nära.
    Är inte det ett "fel" i relationen att dottern är en bortskämd prinsessa och sonen är de ointresserade av? Jag tycker det låter exakt som i min familj, bara att hans mamma inte gillar bråk och dramatik så mycket som min. Det är en inte helt ovanlig känslomässig störning att bara kunna älska ett eller ett par av sina barn och det skiner även igenom tydligt till barnbarnen. 
  • Anonym (Johanna)
    IceKitten skrev 2019-12-28 11:12:31 följande:
    Det är ju dock barnens farmor/farfar det handlar om. Men det skriver ändå mormor/morfar på korten vilket (förståeligt nog så länge de är svenska) stör TS.
    De hade nog tänkt ge de paketen och korten till de andra barnbarnen, men ändrade sig då de kom på något annat/något bättre till de barnen. Så glömde de ändra korten, eller struntade i det. 
Svar på tråden Varför är det viktigare att vara mormor än farmor?