Min kille velar.. hjälp!

Jag tycker du ska göra slut på lidandet och göra slut med killen. Jag har varit i din situation och det är hemskt, och det slutar aldrig bra. Bättre att ta kontroll över din livssituation och avsluta med denna kille.

Jag får intryck av en omogen person. Mitt i det roliga känns det bra och positivt. Det är roligt att vara tillsammans med dig men när ni inte är tillsammans så kan han inte föreställa sig känslan. När han spelar ishockey så är det roligt men när han inte spelar så kan han inte föreställa sig känslan.

Det är ungefär som barn när man säger, nu ska vi åka till mormor, då kan det komma , nej, vill inte det är inte roligt där. När barnet sedan är hos mormor så det roligt och barnet hoppar runt av glädje och kastar sig i mormors famn. Inte alls konstigt beteende hos barn de lever i här och nu och har svårare att se vad som kommer sedan eller hur det var tidigare. Lite av det ser jag hos din pojkvän utan jämförelser i övrigt.

Det är svårt när man är i en sån relation, man hamnar i en känslomässig slänggunga. Man känner ansvar för att det ska vara trevligt när man ses för att han inte ska tveka ännu mer. Man känner hela tiden ansvar för att hålla lågan brinnande.

Jag kan ha helt fel bild av honom, du känner honom bättre. Ett sätt att få en djupare bild av någon är att se hur hanar tillsammans med föräldrar och syskon. Hur ser hans föräldrars relation ut, verkar det vara en bra förebild för hur en relation ska vara. Är det hans mamma som får se till att saker fungerar, att presenter köps, att samtal rings till gamla föräldrar. Då vet du vem som i er framtida relation kommer att få dra en stor del av lasset med de känslomässiga kneget.

Jag har faktiskt aldrig tänkt på det så dom du gör, men det låter väldigt vettigt. Så tror jag absolut att det kan vara! Hans tankar om att det inte känns bra när vi är ifrån varandra kom ungefär ett halv år in på vår relation, varför blev det så tror du? Varför kom dom efter ett tag..

Det är precis så jag känner. Att jag måste kämpa för att det ska kännas bra och måste hela tiden hasa mig uppåt. När vi väl ses övernalyserar jag allt även då. Funderar över om det känns bra, analyserar hans reaktioner, hans ordval. Efter pausen höll jag inte på sådär, men sedan några veckor tillbaka har det gått överstyr.

Han bor fortfarande hemma och hans mamma gör i princip allt för honom. Ställer alltid upp. Han kan köra sitt race eftersom det funkar. Jag bor lite på landet men pluggar där han bor, av den anledningen ses vi alltid där. Jag tror att lite även ligger i att han tagit mig för givet. Detta har jag tagit upp med honom flera gånger och han håller med, men förvisso är det fortfarande så. Jag som anpassar mitt plugg efter hans träningar osv.

Du får säkert intrycket att alla föreslår att du ska avsluta relationen. Men det är troligen inte det du vill, åtminstone inte nu. Du kan känna efter vad ger relationen dig av glädje, bra sex, träffa hans trevliga familj, någon att umgås med? Vad kostar det dig av oro, känsla av osäkerhet, tvivel på ditt eget värde?

Alla relationer är inte för livet, varför inte vara kvar i den så länge det ger mer än det tar. Gräv inte mer i hans tankar och funderingar, det är hans problem. Ta hand om dig själv och vakta ditt eget värde.

Mja alltså det här är nog ingen keeper. Baserat på den lilla informationen vi har då.

Det är nog ganska vanligt att så tvivel hos motparten för att se om man sitter med styrpinnen.

Ofta reagerar nog partnern med att stärka sina känslor när hon/han inser att det kan ta slut. Vilket förvärrar allt.

Egentligen vill jag ju inte råda dig att göra slut men det känns som du är värd nåt bättre. Men den lilla infon jag har då, återigen.

Med ta ke på att han känner så även för hockeyn så är det nog sån han är. Han förväntar sig en viss känsla som tyder på att då är det rätt men när den inte finns där så börjar han fundera. Kärlek är en färskvara och håller sig inte i liv av sig själv.

Ärligt så finns det inget du kan göra då allt ligger hos honom. Det kommer inte att hjälpa att du gör allt för att ni ska ha det så bra som möjligt när ni ses.

Jag tror att det bästa ni kan göra är att ta en ordentlig paus utan någon kontakt alls. Då ska ni båda fundera på vad ni vill. Bestämmer ni er för att satsa på er så får ni båda speciellt han komma med förslag på vad ni bör jobba på. Kan han inte komma med något förslag så har han inte rannsaka sig själv och var problemet ligger. Då är det kört för er.

Ja, du kanske får bestämma dig för vad din gräns går för vad du ska acceptera och stå ut med i en relation, så att du vet när det är okej och när det är dags att gå vidare. Det finns en risk att du lägger dina fem bästa år på en man (kille känns mer rätt här) som aldrig kommer välja dig på riktigt och kanske sticker när han hittar den där känslan han är ute efter, fast det har jag ingen aning om såklart - det kan bli bra också.

Så gör en liten mental lista. Hur mycket tagen för given är det okej att jag känner mig, hur stor del av anpassningen av livet är det okej att jag står för, hur länge är det okej att han dinglar relationen i en "jag är osäker"-tråd (han leker med dina känslor), hur stor del av att fixa relationen och lösa problemen orkar du bära (anstränger han sig ens?), hur mycket ska du anpassa och förminska dig själv och den du är efter rädslan att förlora honom innan det räcker?

Kasta inte bort dig själv i processen att behaga och laga en man (pojke).

Ledsen tjejen, men er relation är dömt att misslyckas. Han ser dig bara som en leksak.

Du menar att han i princip bara vill ha sex med mig? Men bara för att han tycker det känns dåligt när vi inte ses behöver han väl inte se mig som en leksak?

Jag har försökt att komma i underfund med varför han tycker det känns dåligt när vi inte ses, men han vet själv inte. Jag sa till honom att det kanske är bättre att han bestämmer sig för att han gillar hockey, och sedan utgå från det. Det höll han med om, men det är kanske lättare sagt än gjort. Det är så jag upplever att han behöver göra i vår relation. Bestämma för att ge allt och att det känns bra och sedan utgå ifrån det och se vart det leder.

Under pausen hörde han av sig några gånger även fast jag sa till honom att han inte skulle göra det. Han hade saknat mig, men inte tänkt på det särskilt mycket när han sysselsatt sig med saker. Vilket även det är normalt enligt mig.. jag frågade efteråt varför han hade hört av sig, och anledningen var många gånger att han helt enkelt hade saknat mig. I vår relation är jag dock den som övertänker, så av den anledningen är det konstigt för mig att han övertänker detta. Under vår paus hade jag tänkt på så otroligt mycket saker men han hade knappt funderat över saken alls. Därför känner jag mig inte sugen på att ta en ny paus. Jag vet inte om jag bör säga till honom att han helt enkelt får bestämma sig att det känns bra (eller inte om det så skulle vara) och att vi faktiskt får utgå från det då och se vart det leder. För nu befinner vi oss i något slags mellanläge. Eller om jag bara ska försöka släppa tankarna och se vart det leder till.. men känner jag mig själv rätt kommer jag inte klara av det.

Han hade en flickvän inte år som tog slut två år innan vi träffades. Bör jag fråga honom om han inte hade liknande känslor över det? Är dock så rädd över att få höra något jag inte bör höra, så det kanske är dumt? Samtidigt kan jag inte hålla på och försöka hitta lösningar och tänka åt honom. Han måste ju komma i underfund med hans tankar själv, inte att jag tänker åt honom.