• Rosenbuske

    Min kille velar.. hjälp!

    Hej!

    Jag och min kille har varit tillsammans i lite över ett år. För ett tag sedan sa han att han är osäker på vad han känner, att han inte vet om han är lika kär längre. Det var känslor som för mig inte är speciellt konstiga, givetvis lägger sig den första förälskelsen efter ett tag har jag alltid tänkt. Han sa att det känns bra när vi väl ses, men när vi är ifrån varandra funderar han ibland på om det känns helt rätt. Han saknar mig inte alltid, vilket enligt mig inte heller är speciellt konstigt.. Vi tog en paus för att klarna upp det hela och ge honom tid till att fundera över vad hans tankar betyder. Han hade inte kommit fram till mycket, utan vi diskuterade om de problem som fanns och bestämde oss för att försöka igen.

    Nu har det gått ungefär två månader sedan pausen och allt känns bra när vi ses, det tycker han också. Vi pratar mycket om det (eller rättare sagt jag gör det) för jag insåg hur stora saker blir om man inte tar upp dom på direkten. Han tycker fortfarande att det känns bra när vi väl ses, men när vi är ifrån varandra börjar han fundera ibland. På samma sätt är det med hans hockey. Han funderar hela tiden på om han ska sluta eller inte, men när han väl spelar hockey inser han att det är roligt. Sen när han inte spelar börjar han fundera på samma sätt som med vårt förhållande. Om det ger en bättre bild av han som person..

    Hur som helst tog jag upp häromdagen att det är jobbigt för mig att gå runt och oroa mig. Han sa inte så mycket (vi pratade allmänt om det) och jag förstår honom också. Det finns väl inte speciellt mycket att säga som kan få bort min oro.. Det känns som att jag hänger fast i en tunn tråd hela tiden. Ibland tar tankarna över mig, jag går och oroar mig för att han när som helst ska tröttna. Det kan förstöra en hel dag för mig eftersom jag får sån ångest. Kan inte plugga, orkar inte vara med kompisar osv när dom tankarna tar över. Och med en slagits prestationsångest över att det MÅSTE kännas bra när vi väl ses. Jag pluggar fortfarande och av den anledningen bor jag hemma. Till sommaren kommer jag förmodligen kunna flytta ihop med honom, och jag tror själv att det kommer kännas bättre då eftersom vi inte är ifrån varandra på samma sätt (nu bor vi ungefär 40 min ifrån varandra med bil). Detta gör också att jag känner att jag inte kan ge allt. Jag känner mig dum om jag tex skulle ge en kärleksförklaring till honom i rädsla för att inte få någon tillbaka. Det är inte något jag sagt till honom, men det känns som att jag begränsas på grund av dethär. Att jag inte vågar ge allt.

    Vad ska jag göra? Jag förstår själv inte vad det är han funderar över riktigt. Hur ska jag tänka kring dethär? Det är en sån otroligt jobbig känsla att gå runt och inte veta hur tankarna går hos den andra personen. Det gör också att jag överanalyserar allt, vilket gör mig galen. Jag blir otrevlig mot de i min omgivning nåt jag får ångest, blir handlingsförlamad och orkar inte göra någonting. Därför måste jag göra något åt det känner jag. Jag mådde så dåligt under pausen och mår så mycket bättre av att vara med honom, men tankarna gör mig galen. Hur ska jag tänka??

    Jättetacksam för hjälp!

  • Svar på tråden Min kille velar.. hjälp!
  • Anonym (C)

    Jag tycker du ska göra slut på lidandet och göra slut med killen. Jag har varit i din situation och det är hemskt, och det slutar aldrig bra. Bättre att ta kontroll över din livssituation och avsluta med denna kille.

  • Rosenbuske
    Anonym (C) skrev 2019-12-29 04:04:07 följande:

    Jag tycker du ska göra slut på lidandet och göra slut med killen. Jag har varit i din situation och det är hemskt, och det slutar aldrig bra. Bättre att ta kontroll över din livssituation och avsluta med denna kille.


    Ja.. jag blir bara så glad av att vara med honom och hela tiden hoppas jag på att hans funderingar snart ska försvinna. Vi har så kul tillsammans och jag älskar hans familj och allt detdär.. så jobbig situation. Hur slutade det för dig?
  • Barbro45

    Jag får intryck av en omogen person. Mitt i det roliga känns det bra och positivt. Det är roligt att vara tillsammans med dig men när ni inte är tillsammans så kan han inte föreställa sig känslan. När han spelar ishockey så är det roligt men när han inte spelar så kan han inte föreställa sig känslan.

    Det är ungefär som barn när man säger, nu ska vi åka till mormor, då kan det komma , nej, vill inte det är inte roligt där. När barnet sedan är hos mormor så det roligt och barnet hoppar runt av glädje och kastar sig i mormors famn. Inte alls konstigt beteende hos barn de lever i här och nu och har svårare att se vad som kommer sedan eller hur det var tidigare. Lite av det ser jag hos din pojkvän utan jämförelser i övrigt.

    Det är svårt när man är i en sån relation, man hamnar i en känslomässig slänggunga. Man känner ansvar för att det ska vara trevligt när man ses för att han inte ska tveka ännu mer. Man känner hela tiden ansvar för att hålla lågan brinnande.

    Jag kan ha helt fel bild av honom, du känner honom bättre. Ett sätt att få en djupare bild av någon är att se hur hanar tillsammans med föräldrar och syskon. Hur ser hans föräldrars relation ut, verkar det vara en bra förebild för hur en relation ska vara. Är det hans mamma som får se till att saker fungerar, att presenter köps, att samtal rings till gamla föräldrar. Då vet du vem som i er framtida relation kommer att få dra en stor del av lasset med de känslomässiga kneget.

  • Rosenbuske
    Barbro45 skrev 2019-12-29 04:23:16 följande:

    Jag får intryck av en omogen person. Mitt i det roliga känns det bra och positivt. Det är roligt att vara tillsammans med dig men när ni inte är tillsammans så kan han inte föreställa sig känslan. När han spelar ishockey så är det roligt men när han inte spelar så kan han inte föreställa sig känslan.

    Det är ungefär som barn när man säger, nu ska vi åka till mormor, då kan det komma , nej, vill inte det är inte roligt där. När barnet sedan är hos mormor så det roligt och barnet hoppar runt av glädje och kastar sig i mormors famn. Inte alls konstigt beteende hos barn de lever i här och nu och har svårare att se vad som kommer sedan eller hur det var tidigare. Lite av det ser jag hos din pojkvän utan jämförelser i övrigt.

    Det är svårt när man är i en sån relation, man hamnar i en känslomässig slänggunga. Man känner ansvar för att det ska vara trevligt när man ses för att han inte ska tveka ännu mer. Man känner hela tiden ansvar för att hålla lågan brinnande.

    Jag kan ha helt fel bild av honom, du känner honom bättre. Ett sätt att få en djupare bild av någon är att se hur hanar tillsammans med föräldrar och syskon. Hur ser hans föräldrars relation ut, verkar det vara en bra förebild för hur en relation ska vara. Är det hans mamma som får se till att saker fungerar, att presenter köps, att samtal rings till gamla föräldrar. Då vet du vem som i er framtida relation kommer att få dra en stor del av lasset med de känslomässiga kneget.


    Jag har faktiskt aldrig tänkt på det så dom du gör, men det låter väldigt vettigt. Så tror jag absolut att det kan vara! Hans tankar om att det inte känns bra när vi är ifrån varandra kom ungefär ett halv år in på vår relation, varför blev det så tror du? Varför kom dom efter ett tag..

    Det är precis så jag känner. Att jag måste kämpa för att det ska kännas bra och måste hela tiden hasa mig uppåt. När vi väl ses övernalyserar jag allt även då. Funderar över om det känns bra, analyserar hans reaktioner, hans ordval. Efter pausen höll jag inte på sådär, men sedan några veckor tillbaka har det gått överstyr.

    Han bor fortfarande hemma och hans mamma gör i princip allt för honom. Ställer alltid upp. Han kan köra sitt race eftersom det funkar. Jag bor lite på landet men pluggar där han bor, av den anledningen ses vi alltid där. Jag tror att lite även ligger i att han tagit mig för givet. Detta har jag tagit upp med honom flera gånger och han håller med, men förvisso är det fortfarande så. Jag som anpassar mitt plugg efter hans träningar osv.
  • Barbro45
    Rosenbuske skrev 2019-12-29 04:43:49 följande:

    Jag har faktiskt aldrig tänkt på det så dom du gör, men det låter väldigt vettigt. Så tror jag absolut att det kan vara! Hans tankar om att det inte känns bra när vi är ifrån varandra kom ungefär ett halv år in på vår relation, varför blev det så tror du? Varför kom dom efter ett tag..

    Det är precis så jag känner. Att jag måste kämpa för att det ska kännas bra och måste hela tiden hasa mig uppåt. När vi väl ses övernalyserar jag allt även då. Funderar över om det känns bra, analyserar hans reaktioner, hans ordval. Efter pausen höll jag inte på sådär, men sedan några veckor tillbaka har det gått överstyr.

    Han bor fortfarande hemma och hans mamma gör i princip allt för honom. Ställer alltid upp. Han kan köra sitt race eftersom det funkar. Jag bor lite på landet men pluggar där han bor, av den anledningen ses vi alltid där. Jag tror att lite även ligger i att han tagit mig för givet. Detta har jag tagit upp med honom flera gånger och han håller med, men förvisso är det fortfarande så. Jag som anpassar mitt plugg efter hans träningar osv.


    Får jag föreslå att du börjar följa www.instagram.com/mansbebisar/ det har gett mig en ögonöppnare och styrka att stå upp för mig själv.

    Du anpassar dig till hans förutsättningar. Han tar dig för givet, du kommer att bli hans mamma om ni flyttar ihop. Ha inte för bråttom med det, att leva tillsammans med någon som bara bott hemma och med föräldrar som gör allt bäddar för problem. Han behöver bo i egen bostad så långt från föräldrarna att de inte kan komma och städa, tvätta, fixa mat till honom. Alternativt att föräldrarna släpper.taget på riktigt och låter honom göra sina egna misstag. Hur försörjer han sig? Pluggar eller jobbar? Betalar han för sig hemma?

    Att det blev en förändring några månader in i relation är inte konstigt då är man nykär, sedan brukar relationen mogna eller dö ut.
  • StevenDiese

    Mja alltså det här är nog ingen keeper. Baserat på den lilla informationen vi har då.

    Det är nog ganska vanligt att så tvivel hos motparten för att se om man sitter med styrpinnen.

    Ofta reagerar nog partnern med att stärka sina känslor när hon/han inser att det kan ta slut. Vilket förvärrar allt.

    Egentligen vill jag ju inte råda dig att göra slut men det känns som du är värd nåt bättre. Men den lilla infon jag har då, återigen.

  • Barbro45

    Du får säkert intrycket att alla föreslår att du ska avsluta relationen. Men det är troligen inte det du vill, åtminstone inte nu. Du kan känna efter vad ger relationen dig av glädje, bra sex, träffa hans trevliga familj, någon att umgås med? Vad kostar det dig av oro, känsla av osäkerhet, tvivel på ditt eget värde?

    Alla relationer är inte för livet, varför inte vara kvar i den så länge det ger mer än det tar. Gräv inte mer i hans tankar och funderingar, det är hans problem. Ta hand om dig själv och vakta ditt eget värde.

  • Anonym (Hanna)

    Med ta ke på att han känner så även för hockeyn så är det nog sån han är. Han förväntar sig en viss känsla som tyder på att då är det rätt men när den inte finns där så börjar han fundera. Kärlek är en färskvara och håller sig inte i liv av sig själv.

    Ärligt så finns det inget du kan göra då allt ligger hos honom. Det kommer inte att hjälpa att du gör allt för att ni ska ha det så bra som möjligt när ni ses.

    Jag tror att det bästa ni kan göra är att ta en ordentlig paus utan någon kontakt alls. Då ska ni båda fundera på vad ni vill. Bestämmer ni er för att satsa på er så får ni båda speciellt han komma med förslag på vad ni bör jobba på. Kan han inte komma med något förslag så har han inte rannsaka sig själv och var problemet ligger. Då är det kört för er.

  • Rosenbuske
    Barbro45 skrev 2019-12-29 06:12:19 följande:

    Du får säkert intrycket att alla föreslår att du ska avsluta relationen. Men det är troligen inte det du vill, åtminstone inte nu. Du kan känna efter vad ger relationen dig av glädje, bra sex, träffa hans trevliga familj, någon att umgås med? Vad kostar det dig av oro, känsla av osäkerhet, tvivel på ditt eget värde?

    Alla relationer är inte för livet, varför inte vara kvar i den så länge det ger mer än det tar. Gräv inte mer i hans tankar och funderingar, det är hans problem. Ta hand om dig själv och vakta ditt eget värde.


    Tack! Han jobbar och betalar en viss summa för att bo hemma. Nej jag vill ju inte avsluta vår relation, jag älskar att vara med honom. Men den senaste veckan har dom sistnämnda känslorna blivit större, och skulle kanske säga att det är 50/50 just nu.

    Menar du att jag inte bör fundera mer kring detta utan att det får bli som det blir helt enkelt? Jag vet inte om jag ska ta upp dethär ännu mer med honom? Jag har ett ganska så stort behov av att prata om saker jag tänker på. Jag vill säga att det känns som jag inte kan ge allt, att jag måste hasa mig uppåt hela tiden, men jag vet inte om det är dumt? Han var i en relation i tre år (som tog slut två år innan vi träffades) och jag vill fråga om situationen inte såg ut såhär även då, men jag är så fruktansvärt rädd för att få höra något som jag inte vill höra. Jag har inte frågat något alls om dom på grund av att jag inte känt mig intresserad av att veta.

    Jag har försökt komma i underfund med vad det är som inte känns bra, men han vet själv inte. Har frågat en massa gånger vad vi ska göra för att det inte ska kännas dåligt. Ibland kan jag bli ledsen över att han inte känns lika kär som i början, men så blir det väl i alla relationer antar jag. Att man istället känner att man mer älskar varandra. Han säger att han känner att älskar mig, att han vill vara med mig. Men när han själv inte vet vad som ska ändras på blir det omöjligt för mig med. Det blir jobbigt på det viset att det känns som jag halvt behöver spela ett spel. Att inte vara för på så han ska tappa intresset, och så tycker jag inte att jag ska behöva tänka. Men jag hamnar automatiskt i den positionen... det gör att jag blir någon jag inte vill vara, jag vill inte vara den som emellanåt behöver ?leka svår?. Förstår inte riktigt hur jag hamnade i denhär positionen..
  • Rosenbuske
    StevenDiese skrev 2019-12-29 05:42:28 följande:

    Mja alltså det här är nog ingen keeper. Baserat på den lilla informationen vi har då.

    Det är nog ganska vanligt att så tvivel hos motparten för att se om man sitter med styrpinnen.

    Ofta reagerar nog partnern med att stärka sina känslor när hon/han inser att det kan ta slut. Vilket förvärrar allt.

    Egentligen vill jag ju inte råda dig att göra slut men det känns som du är värd nåt bättre. Men den lilla infon jag har då, återigen.


    Ja jag fick panik när han helt plötsligt sa att vi skulle ta en paus. Jag tror knappt att jag under pausen funderade över vad jag ville, utan tankarna gick snarare åt till hur det skulle bli vi igen. Som du skriver stärktes mina känslor men det resulterade bara i att det blev värre. När vi tog pausen sa han ett flertal gånger att han inte önskar att han känner så, och jag såg att han var väldigt ledsen. Av den anledningen tror jag verkligen inte att det är för att få styrpinnen..
  • Duppedu

    Ja, du kanske får bestämma dig för vad din gräns går för vad du ska acceptera och stå ut med i en relation, så att du vet när det är okej och när det är dags att gå vidare. Det finns en risk att du lägger dina fem bästa år på en man (kille känns mer rätt här) som aldrig kommer välja dig på riktigt och kanske sticker när han hittar den där känslan han är ute efter, fast det har jag ingen aning om såklart - det kan bli bra också.

    Så gör en liten mental lista. Hur mycket tagen för given är det okej att jag känner mig, hur stor del av anpassningen av livet är det okej att jag står för, hur länge är det okej att han dinglar relationen i en "jag är osäker"-tråd (han leker med dina känslor), hur stor del av att fixa relationen och lösa problemen orkar du bära (anstränger han sig ens?), hur mycket ska du anpassa och förminska dig själv och den du är efter rädslan att förlora honom innan det räcker?

    Kasta inte bort dig själv i processen att behaga och laga en man (pojke).

  • Anonym (Aaa)

    Jag tror att enda sättet att kunna vara i en relation där den ena parten tvivlar på relationen är just att själv bli likadan: tvivla på relationen och investera inget känslomässigt, praktiskt eller ekonomiskt i den. Detta brukar iofs leda till att relationen dör. Dels pga det ömsesidiga tvivlet och dels pga att ingen av parterna investerar i den/varandra annat än möjligen kortsiktigt och tillfälligt.

    Om det är en annan relation du vill ha är du nog med fel person. Precis som han vill känna på ett visst sätt i relationen och tvivlar när han inte gör det, så gäller ju detsamma för dig: du vill ju uppenbart känna dig säker i relationen, och tvivlar när du inte gör det - samtidigt som du är kvar i relationen pga en föreställning om att det kommer bli annorlunda, att han kommer bli annorlunda, att du kommer känna annorlunda.

    Men vad vet jag. Relationen kanske blir jättebra tids nog. Relationer och personer kan ju förändras.

    Uppdatera gärna tråden hur det går.

  • Rosenbuske
    Anonym (Hanna) skrev 2019-12-29 11:25:37 följande:

    Med ta ke på att han känner så även för hockeyn så är det nog sån han är. Han förväntar sig en viss känsla som tyder på att då är det rätt men när den inte finns där så börjar han fundera. Kärlek är en färskvara och håller sig inte i liv av sig själv.

    Ärligt så finns det inget du kan göra då allt ligger hos honom. Det kommer inte att hjälpa att du gör allt för att ni ska ha det så bra som möjligt när ni ses.

    Jag tror att det bästa ni kan göra är att ta en ordentlig paus utan någon kontakt alls. Då ska ni båda fundera på vad ni vill. Bestämmer ni er för att satsa på er så får ni båda speciellt han komma med förslag på vad ni bör jobba på. Kan han inte komma med något förslag så har han inte rannsaka sig själv och var problemet ligger. Då är det kört för er.


    Jag har försökt att komma i underfund med varför han tycker det känns dåligt när vi inte ses, men han vet själv inte. Jag sa till honom att det kanske är bättre att han bestämmer sig för att han gillar hockey, och sedan utgå från det. Det höll han med om, men det är kanske lättare sagt än gjort. Det är så jag upplever att han behöver göra i vår relation. Bestämma för att ge allt och att det känns bra och sedan utgå ifrån det och se vart det leder.

    Under pausen hörde han av sig några gånger även fast jag sa till honom att han inte skulle göra det. Han hade saknat mig, men inte tänkt på det särskilt mycket när han sysselsatt sig med saker. Vilket även det är normalt enligt mig.. jag frågade efteråt varför han hade hört av sig, och anledningen var många gånger att han helt enkelt hade saknat mig. I vår relation är jag dock den som övertänker, så av den anledningen är det konstigt för mig att han övertänker detta. Under vår paus hade jag tänkt på så otroligt mycket saker men han hade knappt funderat över saken alls. Därför känner jag mig inte sugen på att ta en ny paus. Jag vet inte om jag bör säga till honom att han helt enkelt får bestämma sig att det känns bra (eller inte om det så skulle vara) och att vi faktiskt får utgå från det då och se vart det leder. För nu befinner vi oss i något slags mellanläge. Eller om jag bara ska försöka släppa tankarna och se vart det leder till.. men känner jag mig själv rätt kommer jag inte klara av det.

    Han hade en flickvän inte år som tog slut två år innan vi träffades. Bör jag fråga honom om han inte hade liknande känslor över det? Är dock så rädd över att få höra något jag inte bör höra, så det kanske är dumt? Samtidigt kan jag inte hålla på och försöka hitta lösningar och tänka åt honom. Han måste ju komma i underfund med hans tankar själv, inte att jag tänker åt honom.
  • Sarah889

    Ledsen tjejen, men er relation är dömt att misslyckas. Han ser dig bara som en leksak.

  • Rosenbuske
    Duppedu skrev 2019-12-29 12:03:34 följande:

    Ja, du kanske får bestämma dig för vad din gräns går för vad du ska acceptera och stå ut med i en relation, så att du vet när det är okej och när det är dags att gå vidare. Det finns en risk att du lägger dina fem bästa år på en man (kille känns mer rätt här) som aldrig kommer välja dig på riktigt och kanske sticker när han hittar den där känslan han är ute efter, fast det har jag ingen aning om såklart - det kan bli bra också.

    Så gör en liten mental lista. Hur mycket tagen för given är det okej att jag känner mig, hur stor del av anpassningen av livet är det okej att jag står för, hur länge är det okej att han dinglar relationen i en "jag är osäker"-tråd (han leker med dina känslor), hur stor del av att fixa relationen och lösa problemen orkar du bära (anstränger han sig ens?), hur mycket ska du anpassa och förminska dig själv och den du är efter rädslan att förlora honom innan det räcker?

    Kasta inte bort dig själv i processen att behaga och laga en man (pojke).


    Tack för tipsen, det ska jag absolut göra!!
  • Rosenbuske
    Sarah889 skrev 2019-12-29 12:29:41 följande:

    Ledsen tjejen, men er relation är dömt att misslyckas. Han ser dig bara som en leksak.


    Du menar att han i princip bara vill ha sex med mig? Men bara för att han tycker det känns dåligt när vi inte ses behöver han väl inte se mig som en leksak?
  • Sarah889
    Rosenbuske skrev 2019-12-29 12:39:01 följande:

    Du menar att han i princip bara vill ha sex med mig? Men bara för att han tycker det känns dåligt när vi inte ses behöver han väl inte se mig som en leksak?


    Så du menar att ni lever i en kärleksfull och lycklig relation?
  • Anonym (Hanna)
    Rosenbuske skrev 2019-12-29 12:08:55 följande:

    Jag har försökt att komma i underfund med varför han tycker det känns dåligt när vi inte ses, men han vet själv inte. Jag sa till honom att det kanske är bättre att han bestämmer sig för att han gillar hockey, och sedan utgå från det. Det höll han med om, men det är kanske lättare sagt än gjort. Det är så jag upplever att han behöver göra i vår relation. Bestämma för att ge allt och att det känns bra och sedan utgå ifrån det och se vart det leder.

    Under pausen hörde han av sig några gånger även fast jag sa till honom att han inte skulle göra det. Han hade saknat mig, men inte tänkt på det särskilt mycket när han sysselsatt sig med saker. Vilket även det är normalt enligt mig.. jag frågade efteråt varför han hade hört av sig, och anledningen var många gånger att han helt enkelt hade saknat mig. I vår relation är jag dock den som övertänker, så av den anledningen är det konstigt för mig att han övertänker detta. Under vår paus hade jag tänkt på så otroligt mycket saker men han hade knappt funderat över saken alls. Därför känner jag mig inte sugen på att ta en ny paus. Jag vet inte om jag bör säga till honom att han helt enkelt får bestämma sig att det känns bra (eller inte om det så skulle vara) och att vi faktiskt får utgå från det då och se vart det leder. För nu befinner vi oss i något slags mellanläge. Eller om jag bara ska försöka släppa tankarna och se vart det leder till.. men känner jag mig själv rätt kommer jag inte klara av det.

    Han hade en flickvän inte år som tog slut två år innan vi träffades. Bör jag fråga honom om han inte hade liknande känslor över det? Är dock så rädd över att få höra något jag inte bör höra, så det kanske är dumt? Samtidigt kan jag inte hålla på och försöka hitta lösningar och tänka åt honom. Han måste ju komma i underfund med hans tankar själv, inte att jag tänker åt honom.


    Du svarar på din egna frågor. Du kan inte hitta lösningar på hans tankar, enbart han kan. Om jag var du så hade jag ställt krav. Kom underfund med dina tankar och kom med en lösning. Som du säger är ni i ett dödläge. Din osäkerhet växer mer och mer och den kommer att påverka ert förhållande men framförallt få dig att må skit.

    Jag vet att tanken på att ställa ett krav är skrämmande för tänk om det inte leder någon vart och du måste göra slut eller att han inser att han vill göra slut. Men jag kan lova dig att så som du har det nu är ren tortyr. Risken finns också att han tar dig förgivet när du gör allt jobb som han borde göra. Han behöver inte anstränga sig för att behålla dig och det kommer att leda till att ditt värde minskar hos honom. Man värdesätter det man måste jobba för och det man investerar i. Va inte rädd för att ställa krav. Tänk efter själv att dem personerna man respekterar är dem som vågar ställa krav och tala om vad dem accepterar och inte accepterar.

    Att han svarar vet inte på frågan vad han känner och vill är inte acceptabelt. Då får han ta reda på det!

    Skulle det leda till att det tar slut så har du inte förlorat honom eller orsakat uppbrottet. Det hade tagit slut oavsett skillnaden är att du hade sluppit månader av hans tveksamhet som sakta men säkert hade brutit ner dig.

    Jag förstår rädslan för att förlora honom men man kan inte tvinga någon att stanna. Man kan inte tvinga någon att älska en. Du förtjänar en som vet att det är dig han vill vara med. Dra inte ut på detta för kan inte han göra jobbet och ta reda på vad han vill så kommer det att gå på din bekostnad. Det är du som kommer lida och det kommer att påverka dig negativt i framtida förhållanden. Du kommer att tappa ditt egna värde. Du vet innerst inne vad du borde göra, du måste bara våga lyssna på den rösten.
Svar på tråden Min kille velar.. hjälp!