Nygift och otrogen

Sakta men säkert går det framåt. Det tar tid men jag lyssnar.

Idag tog jag halva dagen ledigt för att berätta allt för min bästa vän och det var nästan mer smärtsamt än att ens få reda på vad han gjort. Det är tack vare det här forumet jag tog det steget.

I helgen ska jag försöka prata med honom. Det kan bli pannkaka men det får väl ändå ses som ett steg i rätt riktning..

Om din bästa kompis och någon annan gör inbrott hos dig, river ner halva kåken och snor allt av värde. På vägen ut halkar kumpanen och bryter benet, skulle du tycka synd om personen eller skulle du tycka det var rätt åt henne/honom?