Nygift och otrogen

Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Mon 20 Jan 2020 08:12
2158 svar

Citera Återställ Anmäl

Nygift och otrogen

molly50 skrev 2020-01-19 23:01:01 följande:
Hon är kanske inte helt oskyldig om hon visste om dig.
Men din man är ju den som har skyldigheter gentemot dig.
Han är den som lovat dig trohet i kyrkan framför släkt och vänner.
Och han är den som bröt det löftet.
Om du inte hade avslöjat honom så hade han kanske fortsatt träffa henne.
Han kanske ångrar att han blev påkommen,inte att han bedrog och svek dig.
Det är såklart upp till dig om du vill försöka förlåta och gå vidare.
Men jag tycker du ska vänta med att skaffa fler barn med honom tills du kan vara helt säker på att han verkligen menar det han säger.
Att det inte bara är ett spel för gallerierna.
som jag förstod det började det med att dom blev bättre och bättre vänner sen började dom käka efter gymmet osv ihop. Hon visste både att jag fanns, att vi gifte oss och att vi försökte få barn. Självklart bär han det största ansvaret men någonstans borde hon också haft en mental spärr.

Ja det hade han antagligen. kanske inte haft sex men dom hade nog haft kvar sin vänskapsrelation och den var väl laddad. det är det jag inte riktigt får svar på honom av. Om han nu ångrade sig så mycket varför planerade han att träffa henne samma vecka? Det ställdes ju in bara för jag kom på dem.

Flera här har ju skrivit att jag borde vänta med barn och jag har faktiskt tagit åt mig av det. jag har en enorm längtan efter att ge min dotter ett syskon men jag vill att det ska komma till av kärlek, inte desperation..
Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Mon 20 Jan 2020 08:16
#495

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Håller inte med) skrev 2020-01-19 23:36:54 följande:
Jag blir så ledsen för din skull när jag läser din tråd. Det är så svårt att veta vad man ska råda då jag varken känner dig eller din man. Baserat på vad du berättat låter det som att hans otrohet var ovanligt rå, i och med att det skedde upprepade gånger och strax efter ert bröllop. Jag försöker tänka vad jag själv skulle känna, och kanske att man efter mycket jobb kan förlåta, däremot skulle jag aldrig kunna glömma och jag skulle nog inte helhjärtat kunna lita på personen igen vilket gör det väldigt svårt att fortsätta relationen.

Ska jag vara krass så låter det som att det finns risk att han gör om det med tanke på att han var otrogen upprepade gånger och du var tvungen att upptäcka det själv. Samtidigt kan man ju inte veta, kanske håller han sig trogen, men jag tänker att sveket i sig kan äta upp relationen. Det bästa scenariot vore ju att han håller sig trogen och att du helhjärtat kan förlåta och lita på honom igen. Eller att du orkar bryta upp och gå vidare. Du är ju ung och har alla möjligheter att träffa en kille som behandlar dig med den respekt och kärlek du förtjänar.

Sen förstår jag att känslorna för honom och att ni har barn ihop försvårar det en hel del. Det är ju verkligen en livskris och det är förståeligt att du behöver tid att prata, älta, hata, drömma om det skulle varit (och som du hoppas kan bli) m.m. Kan inte ens föreställa mig alla känslor som måste fara genom kroppen. I slutändan är det ju ditt beslut vad du väljer att göra och du får ta den tid du behöver tänker jag.

Tack för din väldigt fina svar och som du skriver finns det kanske inga råd att ge även om jag typ önskade att otrohet var olagligt och jag inte hade nåt annat val än att lämna, dvs att jag inte behövde besluta något. Som du skriver är det nog tilliten jag oroar mig för, samtidigt som jag någonstans tror han genuint ångrar sig och inte kommer göra det igen. Men jag trodde ju heller aldrig att han skulle göra det från första början..

nej du har rätt, det är ett känslomässigt kaos. Ena dagen tror jag att det börjar bli bättre för att sedan bli påmind om något och jag vill inte se honom, än mindre röra honom. det är både kärlek och hat och jag vet inte riktigt var jag ska göra av allt..
Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Mon 20 Jan 2020 08:19
#496

Citera Återställ Anmäl

Juicebaren skrev 2020-01-19 23:35:50 följande:
Hej Ts. Det är precis det du behöver. Du behöver möta de här jobbiga känslorna av att vara ensam och vara i ditt riktiga liv. Du ska prata med din terapeut och dina närstående. Den här tråden gör bara att du skjuter upp mötet med verkligheten och dina egna känslor. (Undrar också hur du kan ha all den här tiden att lägga på tråden?) Genomgående i tråden så framkommer det ju att du redan vet hur det ligger till. Inte en psykolog i världen skulle rekommendera dig att fortsätta med tråden. Det är oerhört osunt. Nu finns 48 sidor att backa och läsa om om du så önskar. Släpp det här med att argumentera med okända på forum och ta tag i verkligheten.
bara för att det skriver någon som inte håller med dig så behöver det inte vara jag. Tro mig, jag lever mitt i mitt jobbiga liv. Ibland måste jag få stoppa huvudet i sanden för att orka, för att klara av att gå upp och vara mamma, fungera på jobbet osv. Jag ser ingen konstruktiv kritik hos dig utan snarare en anklagande ton. Ja du skriver att jag vet hur det ligger till och tro mig jag är smärtsamt medveten om hur det ligger till. Men har du någon gång upptäckt att personen som du var säker på älskade dig och var trogen svikit dig gång på gång när ni var nygifta? har du fått reda på att personen du försöker få barn med lyckats göra en annan kvinna gravid men inte vågat stå för det? samtidigt som du för alltid är låst med denna person pga ett barn och du så gärna vill göra allt för att inte ge upp för lätt?
Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Mon 20 Jan 2020 08:22
#497

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Narcoffer) skrev 2020-01-19 23:44:36 följande:
Jag tror du har fel. Att skriva kan vara skillnaden mellan att orka och inte orka, eller som för mig skillnaden mellan liv och död. Jag började i en tråd liknande den här men gick sedan över till att skriva i en annan form. Att skriva och älta hindrar mig från att ta livet av mig, och att skriva läker en del av såren.

Ja, att prata med en terapeut kanske vore allra bäst i teorin, men i verkligheten kan det finnas svårigheter med det. Det kostar pengar, hutlöst med pengar. Om TS inte bor i en storstad, så kanske det inte ens finns någon praktiserande terapeut i närheten. Alla terapeuter är inte bra heller, utan det finns stolpskott även inom det yrket. Om inte personkemin stämmer, så klarar man inte av att prata om de svåraste sakerna. Skulle du själv kunna prata om dina djupaste hemligheter med en främmande människa vilken som helst?
precis så som du skriver är det - att få ner det i skrift gör det klarare, det blir svart på vitt. och i den här tråden har jag också fått facea sanningen, den jag inte vågat röra innan. Det är jag ytterst tacksam för. Sedan kanske jag inte är redo att agera men jag är väldigt glad över hur personer engagerat sig för att hjälpa mig.

Jag är väldigt imponerad av alla som klarar av att lämna och bryta upp med allt det för med sig. det är inte bara min man jag skulle lämna, utan hela mitt nuvarande liv och det känns otroligt skrämmande. någonstans är han ju ändå någon form av trygghet..

och som du skriver vore kanske terapeut det bästa men efter vår familjeterapeut så har jag lite tappat tron. jag är rädd att det bryter ner mig snarare än stärker mig...
Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Mon 20 Jan 2020 17:15
#504

Citera Återställ Anmäl

Oerhörd skrev 2020-01-20 16:52:17 följande:
Jag för min del kommer aldrig någonsin ta på mig minsta lilla smula ansvar eller skuld för en annan persons eventuella löften. En person som är otrogen är det knappast på grund av personen hen är otrogen med. Är det inte en så är det en annan. Löjligt att lasta en tredje part för att relationen inte är så bra som man ville tro.
Så klart det är den otrogna som bär ansvaret men jag skulle aldrig kunna vara otrogen med en gift man med familj även om jag var singel (och visste att dom försökte ha barn). Det har väl med moral och samvete att göra.. handlar det bara om sex kan man väl hitta någon annan..

vad gäller min man så tror jag inte han "valt någon annan" om inte hon släppt till då det var känslor inblandade.
Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Mon 20 Jan 2020 17:19
#505

Citera Återställ Anmäl

molly50 skrev 2020-01-20 08:26:23 följande:
Ja,absolut. Hon är inte oskyldig hon heller.
Men det är,som sagt,han som är gift med dig. Så han bär ju det största ansvaret.
Hon har ju ingen relation till dig.
Sen kan man tycka att hon borde ha haft den spärren och backat när hon visste om dig.

Precis. Och det hade gjort det svårt för mig att lita på honom.
Kommer han att gå tillbaka till henne så fort han får chansen osv? Det är sådana saker som jag hade funderat på.

Ja,jag tycker också att du ska vänta med att skaffa ett till barn.
Låt honom bevisa att han verkligen menar allvar med er först.
Att han inte tänker vara otrogen igen.
Ja han bär det största ansvar. Han borde kunnat stå emot henne, jag förstår inte hur han inte kunde tänka längre.

Jag tror aldrig han kommer gå tillbaka till henne. Även om han "hittat på" sitt agg mot henne så är det ju så han känner nu. Det är nog då större risk att han skulle vara någon ny (men jag, helt orationellt, är ändå livrädd att han ska träffa henne och vilja vara med henne igen). Men han har nära kvinnliga kollegor så det är klart jag funderar.. han trodde ju aldrig att han skulle vara otrogen innan han var det heller..

men när måste jag sluta ha koll på hans telefon osv?
Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Mon 20 Jan 2020 19:24
#510

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Älskarinna) skrev 2020-01-20 18:41:04 följande:
Jag brukar inte ha några förhållanden men visst, skulle jag ha ett så är det inte fritt fram utan då blir det foten.

Jag kan inte tvinga någon att vara monogam.

Dock ligger ansvaret hos min partner, och inte hos en eventuell kvinna han väljer att knulla. Nej. Han är inte min vän. Han är min leksak.

Lätt att resonera så när det inte skett ett förhållande bakom din rygg med en kvinna som funderade på att föda din mans barn..
Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Tue 21 Jan 2020 20:12
#553

Citera Återställ Anmäl

Oerhörd skrev 2020-01-20 14:07:28 följande:
Hemskt elakt av henne att bli kär i en annans man. Typiskt att somliga kvinnor ska vara såna självplågare och falla för nån snubbes uppvaktning och lögner. Eller..? Nja, jag tycker nog att han får bära sin skuld själv.
Det håller jag med dig om faktiskt. Den här tråden har fått mig att förstå att det faktiskt är synd om henne (även om jag aldrig kommer TYCKA synd om henne, nån måtta får det vara). Som du skriver har ju min man erkänt att det vuxit fram känslor och dom har tom sagt att dom är håller på att bli kära i varandra. Såklart måste hon hoppats. Jag hade bara hoppats att någon av dem hade avbrutit det innan det gick så långt som det gjorde..
Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Tue 21 Jan 2020 20:18
#556

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Älskarinna) skrev 2020-01-21 18:01:31 följande:
Ja, du får absolut tycka vad du vill.
Det bryr jag mig faktiskt inte om.

Eller inbillar du dig att jag skulle be om ursäkt och genast sluta upp med mitt lilla nöje?
Isåfall trodde du fel.

Förstår du verkligen inte vad jag skriver?
JAG knullar med VEM jag vill och om den mannen har en fru så är det upp till honom om han vill hålla kuken i styr.

Tänk, han kanske till och med blir lite gladare och nöjdare med tillvaron när han får lite uppskattning på annat håll?
Så länge du inte vet det så kanske det till och med kan vara en fördel.

Sen har jag lagt in snokande fruar i beräkningen och använder bara kontantkort i kontakt med mina älskare.
Jag förstår inte riktigt vad du vill tillföra till den tidigare diskussionen? Är du inte kvinnan som låg med min man så är dina åsikter något irrelevanta. Sedan ur ett allmänmänskligt perspektiv går det ju att ifrågasätta ditt resonemang. Ligger du med män som har barn också?

Ja jag blamear kvinnan som låg med min man, för att jag är sårad. Jag vet att hon inte bär det största ansvaret, hon hade inga förpliktelser gentemot mig. Men ibland kanske man ska tänka mer på konsekvensen mer än kicken även man är kåt. Man krossar och ibland till och med förintar människor. Två fel gör inte ett rätt.
Anonym (Kvinna86) Trådstartaren

Tue 21 Jan 2020 20:20
#557

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kvinna31) skrev 2020-01-21 19:54:11 följande:
molly50 skrev 2020-01-21 19:42:29 följande:
Det låter som att han inte är en sådan som klarar att vara i ett fast förhållande.

Han kanske är polygam?

Men det är ju,i så fall,något man bör ta upp med sin partner.

Ja jag förstår inte hur han kunde göra så mot barnen.

Jag är lättad över att slippa oroa mig mer för honom. Jag lever hellre ensam och lycklig
Hade så velat ge dig en kram, men återigen, så starkt att ta sig ur. Det är hans förlust, inte din.

«
‹
Sida 21 av 74
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Nygift och otrogen

Nygift och otrogen

INNEHÅLL