Nygift och otrogen

Jag vet. Jag tänker varje dag vad han gjort mot mig men han är ju så mycket mer än din otrohet. Han är ju också han jag älskar..

Jag vet att han tänkt på henne och skrivit med henne när han varit med mig och det gör så brutalt ont men samtidigt var det mig han gifte sig med...

Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

Ja men fortfarande, vilka konsekvenser får han?

Ja fast vad betydde det för honom när han hela tiden hade henne i huvudet även på ert bröllop? och så fort han kunde bokade hotell med henne...? Vart fanns du då?

Att blåsa av ett bröllop gör man inte i en handvändning heller.

Ber återigen om ursäkt om jag var hård mot dig, jag var tvungen att tänka ett tag på din inledande fråga och mitt svar är att jag har blivit bedragen men nej inte genomlidit en otrohet. Har dock varit den personen som kvinnor varit otrogna med ett par gånger, något jag idag skäms över. Ur mina erfarenheter kan jag berätta att dessa kvinnor antingen fortsatte eller att deras relation tog slut snart efter. En av dessa inledde jag sedan en längre relation med vilket visade sig vara ett misstag då denna person inte helt oväntat i efterhand var väldigt opålitlig.

Med detta sagt så känner jag inte din man men har haft med otrogna och illojala människor att göra i stora delar av mitt liv. Jag vill dock påstå att det är stor sannolikhet att hans ångest beror på att han blivit påkommen, han har trots allt burit på denna hemlighet i över en månad. Detta betyder alltså att han inte nödvändigtvis har ångest över det han gjort. I min värld om man har sån djup ångest så kommer man berätta det för sin partner, inte dölja det.

Med det sagt tänk på att ibland är det bättre för barn med skilsmässa och var vaksam om du fortsätter relationen. 

Jag har själv mig veterligt aldrig varit utsatt för otrohet. Jag har själv inte gått bakom ryggen på en partner. Det är lätt att moralisera och döma.

Hade jag älskat personen hade jag troligtvis försökt tro på hans ånger och givit honom en chans till. Men djupt inne vetat att sannolikheten är verkligt hög att han gör om det - statistiskt sett.

Att han säger att HON hade svårt att släppa skulle jag ta med en stor portion salt. Hur kan du kontrollera sanningen i det liksom? Kan lika gärna vara han som var kåt , fick knulla hur mycket han ville - och inte ville släppa....

Men känslor går det ju inte att styra över... han älskar mig, varför skulle han annars kämpa så hårt för att ha kvar mig?

Han har fått känna på hur det är att vara utan mig...