Jag förstår att mitt ältande blir långtradigt. Jag vet inte riktigt vad jag har den här tråden till, den har väl blivit mitt enda andningshål ni har rätt, den borde väl läggas ner. Tack till er alla som tagit er tid att försöka hjälpa mig i mitt snurr.
Tyvärr verkar hon nu återigen vara inne på att ta tillbaka idioten, inspirerad av alla trådar om hur ett förhållande kan överleva en otrohet som florerar nu med en massa "vårt förhållande vart såååå mycket bättre efter en otrohet" inlägg. Hon verkar vara inne i en "suga åt sig framgångssagor och ignorera verkligheten" fas....
Suck, hopplöst.....
Den har varit ditt andningshål för att du inte vill berätta för någon om det du går igenom.
Jag tycker du ska göra det. Berätta. Du behöver det.
Tänk inte på vad som är bäst för din man utan på vad som är bäst för dig.
Tills vidare så finns vi här när du behöver skriva av dig.
Men vill du verkligen ha det som dessa kvinnor beskriver? Nån som knaprar antidepressiva och ångestdämpande, nån är sjukskriven pga psykiskt mående, nån som fått acceptera att hens man bara älskar henne till 80%, nån får acceptera ett öppet förhållande och en skriver att hon ofta ringer hem sin man från jobb i ren panik för hon är svartsjuk. Kvinnorna skriver att deras relation överlevt men är det verkligen att överleva om man får offra så mkt? Kvinnor förnedrar sig själv för att få vinna över älskarinnan.
Hon läser, men bara det hon vill höra fastnar, allt annat är hon blind för.
En av damerna i en av dessa trådar hade mer eller mindre gjort om sig själv i grunden, ink sina värderingar för att kunna passa sin otrogna gubbe. Men det såg inte TS, det enda hon såg är att de ff var tillsammans.
Har du läst vad kvinnorna i dessa trådar skriver? Vad dom egentligen beskriver?
Tycker du att du kan leva med en man som kunnat behandla dig så här så ska du självklart det. Det är inte alla som skulle stå ut med att deras man var förälskad i en annan kvinna under vigseln och som så många gånger valt att agera på dom känslorna med oskyddat sex. Men du är inte jag. Du behöver inte argumentera för att ta tillbaka honom. Det är bara ditt val. Oavsett vad du väljer så somnar jag med min make som inte agerar som din. Så ditt beslut påverkar inte mig.
Jag tycker bara det är synd att du missar chansen att leva med någon som respekterar och älskar dig och bara dig. Alltid.
Bara av nyfikenhet.
Hade du förlåtit om du varit i denna TS situation också?
www.familjeliv.se/forum/thread/80243998-ar-min-man-otrogen
Jag är säker på min make. Under många års äktenskap och flera barn så har han aldrig dolt mobil, Mail, vänner. Han har aldrig ens haft möjlighet att vara otrogen! Hans hotellnätter har skett med mig. Min man älskar mig som jag älskar honom och ingen av oss blir förälskade i andra. Och om vi förälskar oss i andra så bör vi inte leva ihop. Min man går inte att jämföra med din. Om du jämför din man med andra gifta män så har du fruktansvärt låga förväntningar på den gifta mannen.
Ditt val är inte skamligt. Men du förminskar hans fruktansvärda beteende på ett sjukt sätt. Han har lyckats manipulera dig på ett sätt som nästan är värre än hans otrohet. Du sitter seriöst och litar på en man som var förälskad i någon annan när ni gifte er, som gjorde sin älskarinna gravid, som delade dina hemligheter med älskarinnan och dessutom hade planerat in att umgås med älskarinnan igen när du kom på honom! Du skriver att du är the one och hans livs kärlek?! Är det kärlekshandlingar?
Älskarinnan är ingen galen tjej som dök upp i er relation. Hon är någon din man valde. Varje sms där han skrev gulliga saker, varje samtal bakom din rygg där han berättade att han saknade henne, varje samlag mm var ett val i sig. Han valde kanske 50-100 gånger att ljuga och bedra. Varje gång vägde han henne mot er relation och bestämde att hon vägde tyngst. Han visste att du skulle bli jätte sårad och äktenskapet äventyrades men vid varje handling så valde han att riskera det. Det är inte ett misstag utan massor med medvetna val.
I ett år så har du gått med vetskapen om att du inte varit din mans allt. Du har mått så dåligt att du vill dö! Och det är enbart hans fel! Det är inte kärlek.
De allra flesta gör inte heller så mot sin fru/make. Det är din make det är fel på, inte alla andra. Han älskar dig nog på sätt och vis men uppenbarligen inte tillräckligt för att avstå från att skaffa sig en älskarinna (och hinna göra henne på smällen). Det säger liksom sig självt att han helt enkelt inte älskar dig ens på nära vägar så mycket som du (och han) så gärna vill intala dig. Självklart kan du stanna ändå. Sorgligt att lägga sitt liv på det bara.
Jag kan hålla med om att en del har varit hårda mot TS här.
Men hon har ju stoppat huvudet i sanden och försvarat sin man och lagt all skuld på älskarinnan.
Jag tycker dock att hon verkar ha kommit till sans nu och verkar starkare.
Och klarar hon att förlåta och gå vidare så tycker jag att hon är stark.
Det är inte alla som klarar det.
Däremot så tror jag det är bra om TS kan berätta detta för någon så att hon kan få alla känslor ur sig innan hon tar ett beslut. Man behöver stöd.
När det kommer till att lämna vid en otrohet så tycker jag nog också att det beror lite på omständigheterna.
Hur länge har det pågått,hur ofta och vid vilket tillfälle t ex.
Mitt ex inledde ett förhållande bakom min rygg med en av mina bästa vänner.
Detta hade pågått i ett halvår när jag fick reda på det på omvägar.
Skulle jag också ha förlåtit det och gått vidare,tycker du?
För mig blev det i alla fall för svårt. Sveket var för stort.
Men om TS klarar att gå vidare och förlåta sin mans svek så önskar jag henne all lycka till.