Nygift och otrogen

Men för finns en skillnad i mitt fall. Jag funderar på att fortsätta/förlåta min man för att jag älskar honom. Nu behöll hon inte barnet och vi kommer aldrig behöva ha något med varandra att göra, bara hon förstår det. Jag vill inte stanna pga hat till henne utan kärlek till honom typ. Samtidigt börjar jag förstå att kärlek inte riktigt är allt..

Viktigt om där. Jag förstår inte hur svårt det ska vara att blockera en person från kontakt. Funktionen finns både i alla appar jag använder och i telefonen i sig. Är hon inte blockerad överallt på hans bevåg skulle jag anta att han vill ha kvar kontakten. Om ts begär att han blockerar byter han antagligen bara namn på kontakten och så kommer de att fortsätta höras ändå.

Det är faktiskt jag som bett honom att inte blockera för att jag vill veta vad hon skriver och han har valt att acceptera det för att vara transparent mot mig. Sen har han varit extremt tydlig mot henne men jag kan förstå att hon är ledsen helt klart, hon är ju också sviken..

Nej kärlek enbart räcker inte.

Ni ska ändå få ett liv att fungera.

Den här kvinnan hade ju ändå varit gift länge och det fanns en grundkärlek mellan dom som ändå gjorde att första tiden handlade om just deras kärlek och viljan att försöka igen och förhålla sig till fakta. Men sen sket det sig... Det var i samband med hennes egen graviditet som det började spåra ur och jag insåg att hon inte skulle förlåta nånting alls nånsin. Han slet som ett djur för att bevisa sin kärlek till henne men hon blev aldrig nöjd. Det fanns alltid något mer tvivel, något mer sms från mig att gnälla över, alltid någon ny detalj att gråta för etc etc. Han gick med på en massa knäppa saker "av kärlek" och husfridens skull. Men det var aldrig tillräckligt för henne.

Och till slut kom ju ändå sanningen ikapp henne.

Varför fortsätter den här tråden? Ts är som en repad skiva. Hur orkar ni sitta och svara och resonera? Låt människan ta ansvar för att hon stannar. Misstänker att många kvinnor blir glada över att ett praktarsle är borta från marknaden. (Om han nu är borta vill säga...) Ofattbart hur man kan vilja hålla så hårt i någon som uppenbart är ett totalt bottennapp. Njuuuut av livet du valt Ts.

Nej kärlek enbart räcker inte.

Ni ska ändå få ett liv att fungera.

Den här kvinnan hade ju ändå varit gift länge och det fanns en grundkärlek mellan dom som ändå gjorde att första tiden handlade om just deras kärlek och viljan att försöka igen och förhålla sig till fakta. Men sen sket det sig... Det var i samband med hennes egen graviditet som det började spåra ur och jag insåg att hon inte skulle förlåta nånting alls nånsin. Han slet som ett djur för att bevisa sin kärlek till henne men hon blev aldrig nöjd. Det fanns alltid något mer tvivel, något mer sms från mig att gnälla över, alltid någon ny detalj att gråta för etc etc. Han gick med på en massa knäppa saker "av kärlek" och husfridens skull. Men det var aldrig tillräckligt för henne.

Och till slut kom ju ändå sanningen ikapp henne.

Men hade de inte planerat att ses igen när du kom på dem?

Varflr förstår du att hon är ledsen? Hon visste ju att han var gift?

Vilka knäppa saker gick han med på och hur fick du reda på det? Hade du och han en vänskap efteråt?