Jag blir en dålig mamma pga min sambo, vad hade ni gjort?!

Måste lägga till en grej. Jag bad honom diska några matlådor för nån dag sen och han blev fullständigt chockad och sa varför ska jag göra det åt dig?! Jag tänker inte vara någon som "passar upp" på någon sa han. Sen är jag så snäll och hämtar laddare åt honom när han frågar när han ligger i sängen och idag hjälpte jag honom med datorn och fixade internet. Han bar grejor ner i källaren åt mig och förstod inte varför inte jag kunde bära ner själv. Alltså hör ni?!

Det låter som att ni vuxna båda bidrar till en dålig hemmiljö för er och barnet. Ni får reda ut detta och komna överens om hur ni ska ha det och om ni kan fortsätta leva tillsammans eller inte. Det du beskriver är en otrygg miljö för barnet och du kan inte lägga skulden för den bara på din man.

Gå i parterapi om ni inte själva kan hitta en lösning, eller separera. Ert barn kan inte välja och förtjänar bättre.

Tjafs, tjafs, tjafs. Om petitesser. Ni kanske ska börja visa att ni är vuxna och sluta hålla på med dessa dumheter.

Ja, jag hör. Jag hör att du hanterar er situation på ett sätt som får honom att bli motvalls. Jag hör också att du inte ställer upp på hans plan - alla tar bort efter sig själva. Du gör istället det och så blir du sur, istället för att faktiskt göra som han vill - att du låter bli.

Sluta. Sluta städa efter honom. Han vill ju inte att du gör det. Sluta be honom om tjänster - och sluta göra honom tjänster. Se hur kul han tycker att det är efter ett tag. '

Gör ditt, skit i hans. Till slut tröttnar han och börjar göra sina grejer själv eller så tröttnar du och flyttar. Hur som helst får du mindre att göra och han slipper höra dig gnälla.

Ja exakt så är det. Vi är så olika och har växt upp så olika så vi krockar på hur det ska vara i hushållet. Exemplvis går sambon ifrån bordet innan dottern har ätit klart vilket gör att han då lär henne att gå ifrån innan alla har ätit klart. För mig är det vett och etikett. Men för honom inte viktigt alls.

Jag tycker även jag får göra det mesta hos oss vilket såklart är orättvist och jag har påpekat det för honom så många gånger och han ligger fortfarande mest i sängen eller soffan.

Ja exakt så är det. Vi är så olika och har växt upp så olika så vi krockar på hur det ska vara i hushållet. Exemplvis går sambon ifrån bordet innan dottern har ätit klart vilket gör att han då lär henne att gå ifrån innan alla har ätit klart. För mig är det vett och etikett. Men för honom inte viktigt alls.

Jag tycker även jag får göra det mesta hos oss vilket såklart är orättvist och jag har påpekat det för honom så många gånger och han ligger fortfarande mest i sängen eller soffan.

Som nån annan skrev, parterapi eller parrådgivning vore nog nåt för er. Men hemarbetet verkar helt snedfördelat, till din nackdel. Tvätt, matlagning, städ, ansvaret för dottern etc. 

Han är ok med att han får lämna saker framme, men samma får inte du för honom, tydligen. Jobbar du också eller bara han? 

Kanske vore bra för dig att prata med nån utomstående om allt också (bitter osv).

Så hur ska ni lösa det då?

Ni verkar ha hamnat i en dålig spiral av gnäll, tjat och tjafs om smågrejer. Bakom det finns troligen ett allmänt missnöje med relationen, i ditt fall verkar du känna dig väldigt orättvist behandlad. Med det sagt är du inte oskyldig till att er relation har blivit dålig. Inte av det du själv beskriver i alla fall.

Ni behöver dels bryta den dåliga spiralen. Er strategi försatt lösa era problem har ju inte funkat så ni måste hitta andra sätt. Er kommunikation verkar inte vara så konstruktiv. Hitta ett bra sätt att kommunicera först. Efter det får ni komma fram till kompromisser. Om det är väldigt viktigt för dig att alla sitter kvar tills dottern ätit upp kanske din man kan göra det. Om det där med att ta bort sin egen läskburk är väldigt viktigt för din sambo kan du kanske göra det. Andra saker kan ni kompromissa med. Poängen är att om man är olika får man välja sina strider och vad som är viktigt för en och ha överseende med resten.

Tror ni skulle ha nytta av familjerådgivningen så ni kan få lite guidning i era samtal.

Fast att du får göra mest av hushållsarbetet är väl självklart om du är hemma och mannen jobbar. Dock ska han ju göra sin andel när han kommer hem eller är ledig. 

Sluta göra saker åt honom. Han har gjort det tydligt att alla bara ska ta hand om sig själva så ta bara hand om dig och dottern. Han får fixa sin skit. Grinar han förklarar du bara lugnt att detta är hur han ville ha det. Boka en frisörtid någon dag/tid du vet att han är ledig och sen berättar du helt enkelt för honom att du ska till frisören om x antal dagar och att han får ta hand om dottern då. 

Arbeta på dig själv också. Sluta skrik, sluta tjata, sluta attackera. Det gör inget bättre och skapar en giftig hemmamiljö för din dotter värst av allt. Och välj dina strider, det funkar inte att gå i krig för allt. Stoppa upp och fundera om det verkligen är värt att göra en grej av att han lämnar bordet, skadar han verkligen någon?

Parterapi har jag ingen erfarenhet av men det är ju värt att prova lär knappast bli värre. Och att hålla ihop dotterns kärnfamilj är väl ändå värt ett försök. 

Alltså du som vuxen människa och speciellt som mamma måste ta dig i kragen och lämna sambon. Bara rubriken ?min sambo gör mig till en dålig mamma?

Barnen ska ALLTID gå först, oavsett vad det gäller.

Skärp dig. Du skapar bara ett barn som blir osäkert av att höra erat bråk. Din sambo är väll helt enkelt inte torr bakom öronen.

Stor styrke kram till dig glöm inte bort att ditt barn går först!