20 år, ensam och gravid

Vill du bli mamma eller bara inte göra en abort? Det är första frågan du ska ställa dig.

Skaffade barn sent själv men känner åtskilliga som skaffat tidigt. Det finns en röd tråd bland dessa, och det är att ingen av dem känner att de har fått vara unga "färdigt" om man säger, de har en massa de inte upplevt. Tyvärr så leder inte detta till att de sitter hemma bittra, utan att de tar igen sin "missade" ungdom med råge istället, vilket alltid går ut över barnen då det mesta går ut på att festa järnet eller ligga runt, helst båda. Ingen stabilitet what so ever.

Är man inte beredd att bli rå-vuxen och stå för den livsstilen ska man inte skaffa barn tidigt. Det oavsett praktiska omständigheter, för den biten löser sig alltid på nåt sätt.

Jag blev gravid när jag var 16, mot min vilja, och i slutänden gjorde jag abort. Jag funderade länge och väl på vad jag skulle göra men insåg att jag inte skulle kunna göra nåt av allt jag planerat, hela livet skulle stanna upp, och så blev det även om jag var gott och väl vuxen när jag väl skaffade. Jag hade inte kunnat fixa studier, få ett hyfsat jobb, skaffa boende, ingenting, om jag inte gjorde saker i rätt ordning. Visst, man "kan", det betyder inte att det skulle bli extremt jobbigt och svårt. Dessutom är du då ensamstående förälder, vilket gör det ännu tuffare.

Fördelarna är att du kommer att få väldigt många år tillsammans med ditt barn, du hinner se barnbarn och kanske till o med en generation till. Det är mycket kärlek det.

Kort sagt, om du bara är några veckor gravid skulle jag göra abort i din situation. Du har en lägenhet men i övrigt inget att erbjuda, pappan vill inte vara delaktig, du pluggar och det kommer att bli svårt med ett barn, sedan ska du vara mammaledig med absolut lägsta nivån hos Fk, det är inte mycket till inkomst. Sedan ska du fixa ett jobb förhoppningsvis och barnet ska till fsk. Du har gott om tid, upp till hela tjugo år, på dig att skaffa barn, och då kanske med någon som faktiskt vill, som du kan bilda familj med.

En sak som många inte tänker på är detta: skaffa bara barn med en person som du vill ha i ditt liv de närmaste 18 åren. Ni ska kommunicera kring barnet konstant, kanske flera gånger i veckan. Det gäller alltså att hitta någon man kan stå ut med även om man inte är ett par kan man säga.

Tycker anonym har många bra poänger!

Du skriver att pappan inte vill vara involverad. Han kanske ändrar sig och vill ha gemensam vårdnad och det kommer han få om han inte är extremt olämplig. Det innebär bland mycket annat att du inte kan flytta med barnet utan hans godkännande. Om han är en person som har väldigt annorlunda värderingar än du kan det också bli jobbigt när ni ska samarbeta.

Har flera i min närhet som fått barn runt 20. Ett par som nu har hus, hunnit plugga och fått barn nr 2 vid dryga 25. En ensamstående som var tvungen att tavernor socialbidrag för att få det att gå ihop och som jobbade och pluggade samtidigt och fick bli vuxen väldigt snabbt. Det gick bra och hon träffade sen annan man och lever ett liv på medelklassnivå. En annan vars relation gick i kras och som fick ge upp sina drömmar om att plugga då pappan till barnet gör allt för att sabotera för henne. Känner också till de som försökt leva någon slags ungdomsliv samtidigt som de har barn vilket tyvärr går ut över barnen.

Skulle säga att det som varit en framgångsfaktor för de som det gått bra för är att de dels haft bra nätverk runt dig med vänner och familj som stöttat med både tid och ekonomiska resurs. Vad har du för nätverk? Har du föräldrar och annan familj och släkt som kan stötta?

Det kan bli jättebra att bli förälder tidigt, om man är beredd på att offra sådant du ännu inte ens vet att du vill. Mycket går att göra ändå men inte alls på samma sätt. Du kan plugga på universitetet men knappast leva ett typiskt studentliv. Du kan resa med barn men troligen kommer du inte ha råd på rätt många år. Dejta kräver mycket mer planering och du kommer behöva vara mycket mer seriös. Du kommer behöva tänka på att alltid ha tillräcklig inkomst och ett säkert jobb snarare än att våga utforska olika yrken och leva mer ansvarslöst. Du missar en del av ungdomsliv och går på ansvarsfull vuxen direkt. Inget fel i det men det passar verkligen inte alla så tänk efter ordentligt innan du tar ett beslut.

Vet att beslutet att behålla eller ej ofta är svårt. Hjärnan och hjärtat kan säga olika saker. Ring MVC och be att få prata med någon. Du kan även ringa gym på närmaste sjukhus (där de utgör aborter) och be att få prata med kurator.