9 månader sover dåligt

Vi har exakt samma. 9månader prick nu och sömnen är kass. Den har egentligen aldrig varit bra men sen 6månader har den varit förjävlig. Vaknar varje timme, mer eller mindre och gråter. Oftast räcker det med att stoppa in nappen sen somnar hon direkt om. Men ibland kan hon även ha en vakenperiod där hon bara snackar och grejar i någon timme. Guud va jag hoppas på tips.

Det finns saker som kan förbättra situationen. Prio är att barnet måste lära sig somna på egen hand. Det stående tipset är att se till att lägga barnet i egen säng (!) medan det är sömnigt men inte sovande. Trösta på plats men ta inte upp. Fortsätt tills det somnar. Det kan ta upp till två veckor att få detta att funka.

Jättebra att ni lyckats sluta med nattmaten! Börja med att vänja av med napp också, det är exakt rätt tid för det nu och dessutom blir det ett problem mindre.

Allt barnet vänjer sig vid för att somna är vad det kommer att kräva i fortsättningen. Alltså, om ni buffar för att det ska somna kommer ni att få fortsätta med det väldigt länge. Samma om det handlar om en viss nalle, om lampan är tänd eller släckt, om det är knäpptyst omkring eller om det alltid står en musikdosa på i hörnet. Allt detta är sådant som föräldrar gör för att skjuta sig själva i foten.

Om barnet vaknar och behöver föräldrarna ska man, förutom att trösta vid behov, vara helt tyst. Inte ett ord. Låt barnet söva om sig självt helt enkelt. Om det är så pass stort att det kan stå upp lägger man ner, om och om och om och om igen, tills det ligger ner. Man säger till första gången att det är dags att sova, därefter inte ett ord.

Så, hur ska det se ut när barnet ska sova för natten? Optimalt är ett mörkt lagom varmt rum. Det ska inte behöva vara knäpptyst utanför utan man ska kunna röra sig normalt som vuxen. Inga nallar i sängen, ingen napp, bara kudde och täcke. Barnet är sömnigt och läggs ner, föräldern avlägsnar sig ur rummet och barnet somnar på egen hand. Barnet kanske vaknar mitt i natten men eftersom alla omständigheter ser ut som det gjorde när det somnade känner det sig tryggt och kan somna om på egen hand.

Nu är det här till TS men kände inte för att skapa en egen tråd när hon gjort en identisk mitt ämne.. haha. Så jag kapar lite.

Vi har sedan innan jul låtit vårat barn somna själv, vi går endast ut om hon är nöjd, annars sitter vi tysta och tråkiga bredvid och lägger ner för att säga godnatt. Vilket vi körde med vårat andra barn också. Rummet är mörkt och svalt och det enda som skulle kunna störa är ju nappen. Hon kan ta in den själv men på natten vaknar hon alltid och skriker, så då kan hon inte somna om själv. Utan oftast räcker det att stoppa in nappen och gå ut. Men det ger ju inte med sig!! Tycker att det borde ha blivit bättre efter 3 snart 4 veckor. Börjar ju nästan undra om något är fel.

Mitt svar var egentligen till er båda men mitt direkta råd till dig är naturligtvis att göra er av med nappen.

Antar att det är ert första barn? (Eller att ni haft den ovanliga turen att få en liten sovare innan;) Vill bara flika in att det där låter som precis vilken 9-månaders som helst. Alla våra barn har sovit så. Det växer bort, och desto mer trygghet man ger dem som bebisar, desto tryggare blir de som barn/vuxna. Det är helt normalt att de sover på det här viset och dessutom är det en känslig period då de flesta bebisar sover sämre. Men krävande som förälder såklart.

Oavsett, ni får prova er fram. Lyssna på ert barns signaler (och era egna). Lyssna inte på råd från någon okänd på internet. Vad vet han/hon om er, ert barn eller era förutsättningar? Hade det funnits metoder som alltid var bäst och alltid fungerade så hade alla följt dem. Uppenbarligen är det inte så. Jag menar, ska ni ta råd från andra så gör det från andra föräldrar som ni känner tillit för, kanske BVC om de kan ge något bra råd (har själv ingen direkt erfarenhet av att deras tips om sömn funkat så bra för just oss även om råden i sig kanske var goda).

Vad jag vill ha sagt är egentligen att skippa hela paketlösningar med metoder från andra. Hör er för, läs på och prova. Var lyhörda och prova er fram. Lita på att det blir bättre med tiden och att ert (mycket lilla) barn visar vad det behöver av er.

Mitt äldsta barn sov typ ingenting under sina första tre år, försöker förklara för henne nu att hon tagit igen det med råge. Typ dagligen :) Hon är 15!