• Anonym (:()

    Har ni varit med när nära anhörig avlidit? Hur kommer man över detta?

    Häromdagen avled min mamma. Jag satt bredvid henne och trodde att jag skulle vara beredd på hur hon skulle dö. Det är det värsta jag varit med om. Scenerna spelas upp i mitt huvud gång på gång. Hur andningen blev sista minuterna och saknaden av puls. Hur hon ändrades i utseendet och färgen och temperaturen. 

    Det kändes så tomt. Vilken skillnad det var. Jag har hört att många sagt "det ser ut som de sover, så fridfullt", men det tyckte inte jag. Det såg inte alls ut som hon sov. Ansiktet såg inte ut som hennes, färgen var som en vaxdockas. Hon blev snabbt kall och det kändes helt annorlunda att pussa henne trots att det var samma panna. Det kändes verkligen att hon inte fanns kvar. Som ett skal kvar. 

    Jag tycker det var fruktansvärt jobbigt. Jag vet inte hur jag ska kunna släppa det. 

    Googlar hur kroppen förändras för att bearbeta det jag sett. Varför huden blir gul, varför andningen blev rosslig. 

    Hur har ni kommit över detta ni som sett en nära anhörig avlida? Hur mådde ni efteråt? Jag får intrycket av att de flesta tycker det verkar så fridfullt. Jag förstår ingenting. Jag tyckte bara det kändes så tomt. Så overkligt. Som en riktig mardröm :((

    Hur går man vidare? 

  • Svar på tråden Har ni varit med när nära anhörig avlidit? Hur kommer man över detta?
  • Anonym (b)

    Beklagar din förlust.
    Jag satt också vid min mamma.
    Jag blev också chockad över hur kraftig sorgen är. Det var jag inte beredd på.
    Jag tycker inte heller det var fridfullt eller vackert. Och då var det inte den första döda personen jag såg. Nej, det var jobbigt. Det som var bra är att min mamma slapp vara ensam.
    Du får låta det ta den tid det tar och ta hand om dig själv. Googla om det är vad du behöver.
    Är ni flera som kan dela sorgen? Syskon / pappa ?

  • Anonym (:()
    Anonym (b) skrev 2020-01-17 23:23:28 följande:

    Beklagar din förlust.
    Jag satt också vid min mamma.
    Jag blev också chockad över hur kraftig sorgen är. Det var jag inte beredd på.
    Jag tycker inte heller det var fridfullt eller vackert. Och då var det inte den första döda personen jag såg. Nej, det var jobbigt. Det som var bra är att min mamma slapp vara ensam.
    Du får låta det ta den tid det tar och ta hand om dig själv. Googla om det är vad du behöver.
    Är ni flera som kan dela sorgen? Syskon / pappa ?


    Ja det är fruktansvärt vilka känslor man har :( det gör så ont :( 
    Kände du igen din mamma när hon hade avlidit? Jag fick sån chock för jag tyckte att ansiktet ändrades så mycket så jag kände knappt igen henne. Det såg verkligen inte ut som hon. 
    Jag satt vid hennes sida flera dagar innan hon dog. Men ändå hade jag hopp att hon skulle bli bättre. 

    Ja vi är flera men mamma stod mig närmast, vi bodde nära varandra och hur livet ska bli utan hennes närvaro vet jag inte :(( Även om jag har syskon och pappa kvar så har vi inte samma releation som jag och mamma. Det kommer bli så tomt :(
  • FuckGoggleAskMe

    Jag satt med min mamma när hon dog, min hand i hennes. Naturligtvis är det en stor skillnad från när de lever. Det är en naturlig process, när man dör förändras allt. Jag tyckte det var skönt att vara där när min mamma dog men jag förstår att detta kan vara jobbigt för många. Hoppas du kommer över detta och kan tycka att det var bra att du var där.

  • Anonym (b)
    Anonym (:() skrev 2020-01-17 23:29:07 följande:
    Ja det är fruktansvärt vilka känslor man har :( det gör så ont :( 
    Kände du igen din mamma när hon hade avlidit? Jag fick sån chock för jag tyckte att ansiktet ändrades så mycket så jag kände knappt igen henne. Det såg verkligen inte ut som hon. 
    Jag satt vid hennes sida flera dagar innan hon dog. Men ändå hade jag hopp att hon skulle bli bättre. 

    Ja vi är flera men mamma stod mig närmast, vi bodde nära varandra och hur livet ska bli utan hennes närvaro vet jag inte :(( Även om jag har syskon och pappa kvar så har vi inte samma releation som jag och mamma. Det kommer bli så tomt :(
    Hon såg väldigt annorlunda ut. När hon var död lämnade jag rummet ganska omgående. Fanns ju ingen ide att sitta kvar, jag satt där för att hon skulle slippa vara ensam.
    Jag ville absolut inte lyssna på musik en tid efteråt. Jag vet inte varför. Lyssna på dig själv och vilka behov du har, var snäll mot dig själv.
    Det gjorde verkligen jätteont. Drömde mardrömmar. Det enda jag tänkte på var mamma. 
    Idag kan jag tänka på mamma på ett annat sätt. Kan plocka fram både det som var komplicerat i vår relation men också det som var bra. 
    Även om det känns intensivt just nu, försök få in små moment med det du tycker är roligt också i livet. Äta en bakelse på konditoriet eller vad det nu kan vara.
  • Anonym (Ta hand om dig)
    Anonym (:() skrev 2020-01-17 23:16:03 följande:

    Häromdagen avled min mamma. Jag satt bredvid henne och trodde att jag skulle vara beredd på hur hon skulle dö. Det är det värsta jag varit med om. Scenerna spelas upp i mitt huvud gång på gång. Hur andningen blev sista minuterna och saknaden av puls. Hur hon ändrades i utseendet och färgen och temperaturen. 

    Det kändes så tomt. Vilken skillnad det var. Jag har hört att många sagt "det ser ut som de sover, så fridfullt", men det tyckte inte jag. Det såg inte alls ut som hon sov. Ansiktet såg inte ut som hennes, färgen var som en vaxdockas. Hon blev snabbt kall och det kändes helt annorlunda att pussa henne trots att det var samma panna. Det kändes verkligen att hon inte fanns kvar. Som ett skal kvar. 

    Jag tycker det var fruktansvärt jobbigt. Jag vet inte hur jag ska kunna släppa det. 

    Googlar hur kroppen förändras för att bearbeta det jag sett. Varför huden blir gul, varför andningen blev rosslig. 

    Hur har ni kommit över detta ni som sett en nära anhörig avlida? Hur mådde ni efteråt? Jag får intrycket av att de flesta tycker det verkar så fridfullt. Jag förstår ingenting. Jag tyckte bara det kändes så tomt. Så overkligt. Som en riktig mardröm :((

    Hur går man vidare? 


    Vad tråkigt att din mamma gått bort ts, jag beklagar verkligen sorgen. Att förlora sin mamma är ett stort skifte i livet.

    Du undrar hur man går vidare? Det gör du genom att ta en dag i taget. Jag begravde min mamma för några år sedan, och var med om samma situation som dig. Satt där och kände på samma sätt som dig, att det bara var ett skal kvar. Men sakta kommer dessa scener och minnen blekna och förlora sin styrka och andra mer positiva minnen kommer att hamna i fokus. Så har det blivit för mig.

    Själv känner jag nu en enorm tacksamhet av att jag och mina syskon fick vara med när mamma gick bort. Hon fick avsluta sitt liv omringad av människor som älskade henne, och det känns jättefint. 

    Ta hand om dig nu ts!
  • Anonym (:()
    FuckGoggleAskMe skrev 2020-01-17 23:30:54 följande:

    Jag satt med min mamma när hon dog, min hand i hennes. Naturligtvis är det en stor skillnad från när de lever. Det är en naturlig process, när man dör förändras allt. Jag tyckte det var skönt att vara där när min mamma dog men jag förstår att detta kan vara jobbigt för många. Hoppas du kommer över detta och kan tycka att det var bra att du var där.


    Jag tycker också det var skönt att vara där med henne. Hon lämnades inte ensam vilket känns bra. Jag ville inte släppa hennes hand och kramade henne och pratade med henne hela tiden. Det kändes såklart bra. 

    Men det förändrar inte den chock jag kommit in i efteråt. Jag hade föreställt mig ett lugn hos mig själv, jag trodde inte jag skulle ha massa frågetecken om livets slutskede och kroppsliga förändringar osv. För mig känns nu hela händelsen som en film. En del säger att man lättare accepterar döden om man ser det. För mig känns det nästan ännu mer otroligt, helt overkligt känns det. 


     

  • Anonym (:()
    Anonym (b) skrev 2020-01-17 23:36:39 följande:
    Hon såg väldigt annorlunda ut. När hon var död lämnade jag rummet ganska omgående. Fanns ju ingen ide att sitta kvar, jag satt där för att hon skulle slippa vara ensam.
    Jag ville absolut inte lyssna på musik en tid efteråt. Jag vet inte varför. Lyssna på dig själv och vilka behov du har, var snäll mot dig själv.
    Det gjorde verkligen jätteont. Drömde mardrömmar. Det enda jag tänkte på var mamma. 
    Idag kan jag tänka på mamma på ett annat sätt. Kan plocka fram både det som var komplicerat i vår relation men också det som var bra. 
    Även om det känns intensivt just nu, försök få in små moment med det du tycker är roligt också i livet. Äta en bakelse på konditoriet eller vad det nu kan vara.
    Jag lämnade inte rummet. Satt kvar ganska länge. Jag hade svårt att ta in det. Jag fick en chock att hon såg så annorlunda ut. Det trodde jag inte. Trodde aldrig att utseendet skulle förändras så. 
    Jag kan inte heller lyssna på musik, börjar gråta om jag hör vissa sånger. Jag tittar på hennes bilder och videoklipp, hör hennes röst i mitt huvud, saker som hon skulle säga i vanliga fall när vi var någonstans osv. 

    Det är verkligen smärtsamt :( 

    Hur lång tid tog det för dig innan du mådde ok? Sjukskrev du dig från jobbet? Tycker du det är bra att återgå till sina rutiner så fort som möjligt? 
    Jag känner mig helt slut i kroppen. 
  • Kramklubba
    Anonym (:() skrev 2020-01-17 23:29:07 följande:
    Ja det är fruktansvärt vilka känslor man har :( det gör så ont :( 
    Kände du igen din mamma när hon hade avlidit? Jag fick sån chock för jag tyckte att ansiktet ändrades så mycket så jag kände knappt igen henne. Det såg verkligen inte ut som hon. 
    Jag satt vid hennes sida flera dagar innan hon dog. Men ändå hade jag hopp att hon skulle bli bättre. 

    Ja vi är flera men mamma stod mig närmast, vi bodde nära varandra och hur livet ska bli utan hennes närvaro vet jag inte :(( Även om jag har syskon och pappa kvar så har vi inte samma releation som jag och mamma. Det kommer bli så tomt :(
    Beklagar din sorg, det kommer gå i vågor hela livet. Kanske kan du stärka din relation med din pappa?

    Sedan blir det i och för sig jobbigt den dagen han går bort, så det är ju jobbigt sedan, men jag skulle säga det är värt en bra relation.

    En sak som jag brukar upplysa folk om är ju att det är ens eget ego som saknar. Det är något du bör meditera på.
    Förlorade mina föräldrar tidigt. Mor blev sjuk när jag kom in i tonåren och sedan dog något år senare och far blev helt psyksjuk på kuppen och jag hade verkligen superbra relation med bägge två. Mina föräldrar var underbara och extremt skärpta och mångsidiga. Brukar sakna dem extremt mycket när mitt eget liv går knackligt. Skulle emellanåt behöva deras stöd. Men det är dagdrömmerier och självfallet egot som talar.

  • Anonym (:()
    Anonym (Ta hand om dig) skrev 2020-01-17 23:37:17 följande:
    Vad tråkigt att din mamma gått bort ts, jag beklagar verkligen sorgen. Att förlora sin mamma är ett stort skifte i livet.

    Du undrar hur man går vidare? Det gör du genom att ta en dag i taget. Jag begravde min mamma för några år sedan, och var med om samma situation som dig. Satt där och kände på samma sätt som dig, att det bara var ett skal kvar. Men sakta kommer dessa scener och minnen blekna och förlora sin styrka och andra mer positiva minnen kommer att hamna i fokus. Så har det blivit för mig.

    Själv känner jag nu en enorm tacksamhet av att jag och mina syskon fick vara med när mamma gick bort. Hon fick avsluta sitt liv omringad av människor som älskade henne, och det känns jättefint. 

    Ta hand om dig nu ts!
    Ja det känns som en mardröm att mamma inte ska finnas kvar i våra liv nu på samma sätt. Vi hade så bra kontakta och hon hade en stor del i vårt liv. 
    Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Jag har svårt att föreställa mig livet utan henne. Det blir så ensamt. Å jag trodde jämt att hon skulle bli mycket gammal, för hon var alltid så frisk och pigg. 

    Jag kanske kommer sluta tänka på de sista andetagen efter ett tag, men just nu känns det som en film jag sett. Korridorerna på sjukhuset och hur jag sitter och håller henne i handen och undrar om hon hör mig. 

    Å så dessa tankar. Undrar om hon hörde mig i slutet, var hon vid medveteande sista timmarna, hörde hon oss? 

    Det gör ont. 

    Ja det känns bra att hon var omringad av sin familj iallafall. Jag hoppas att hon kände sig trygg :( 
  • Anonym (f)

    Jag har hittat min partner döende. Man kommer aldrig helt över det, men det blir lättare att hantera efter en längre tid. 

Svar på tråden Har ni varit med när nära anhörig avlidit? Hur kommer man över detta?