• Anonym (Lov88­)
    Sun 19 Jan 2020 18:48
    1041 visningar
    5 svar
    5
    1041

    Orolig inför IVF

    Hej!

    Har läst en massa trådar på familjeliv angående IVF och undrar om det finns fler som har samma funderingar och oro som mig själv. 

    Jag och min man är oförklarligt barnlösa och remiss är skickad för IVF. Ska bli kallade inom 3 månader. Läser en massa andra trådar och alla verkar vara så förväntansfulla inför IVF och jag kan bara inte känna igen mig själv. Jag är fruktansvärt orolig inför IVF och vet inte om jag klarar att gå igenom det. Detta får mig att tveka så himla mycket då många verkar räkna ner dagarna tills de blir kallade. Jag har haft flera smärtsamma infektioner i underlivet vilket gjort att jag och min man inte kan ha allt för mycket sex och jag överlag måste vara väldigt försiktig (måste äta antibiotika varje gång vi har sex i förebyggande syfte med mera). Detta har tagit väldigt hårt på mig och jag är rädd att hela IVF-karusellen kan sätta igång ett skov igen och jag tror det är där rädslan bottnar i för mig. 

    Är det fler som varit oroliga och tveksamma inför IVF? Känner mig så ensam i mina tankar. Min man är väldigt stöttande i det hela men jag vet hans största önskan är ett biologiskt barn.
  • Svar på tråden Orolig inför IVF
  • Anonym (Gnutt­agnäll­)
    Sun 16 Feb 2020 07:55
    #1

    Hej!

    Är det något särskild del ivf:en du oroar dig över?

    Jag var väldigt orolig för hur jag skulle må psykisk under ivf-processen, eftersom jag har lätt för att få ångest och bli nedstämd. Själva ingreppen tänkte jag inte så mycket på men jag kan förstå att man kan bli orolig över alla sprutor, äggplock och risk för överstimulering.

    Har du någon förutom din man att prata med? Känner du någon som gått igenom ivf? Jag tror att de flesta som gått igenom ivf gärna ställer upp med stöd då man vet hur ensamt och utelämnad man är under processen. Annars kanske de har en kurator eller något på kliniken som du kan prata med.

    Trots allt obehag under processen får man försöka ha målet i sikte, när du väl får ditt barn i dina armar kommer det vara värt det. Det är den bilden jag tar med mig i varje situation som känns jobbig eller skrämmande.

  • Anonym (Lov88­) Trådstartaren
    Sun 16 Feb 2020 13:42
    #2
    Anonym (Gnuttagnäll) skrev 2020-02-16 07:55:36 följande:

    Hej!

    Är det något särskild del ivf:en du oroar dig över?

    Jag var väldigt orolig för hur jag skulle må psykisk under ivf-processen, eftersom jag har lätt för att få ångest och bli nedstämd. Själva ingreppen tänkte jag inte så mycket på men jag kan förstå att man kan bli orolig över alla sprutor, äggplock och risk för överstimulering.

    Har du någon förutom din man att prata med? Känner du någon som gått igenom ivf? Jag tror att de flesta som gått igenom ivf gärna ställer upp med stöd då man vet hur ensamt och utelämnad man är under processen. Annars kanske de har en kurator eller något på kliniken som du kan prata med.

    Trots allt obehag under processen får man försöka ha målet i sikte, när du väl får ditt barn i dina armar kommer det vara värt det. Det är den bilden jag tar med mig i varje situation som känns jobbig eller skrämmande.


    Hej och tack för svar!
    Jag är mest orolig för alla ingrepp skulle jag tro. Jag är inte spruträdd utan syftar på alla vaginala ingrepp samt äggplock. 

    Min man är väldigt stöttande och jag har en bekant som själv genomgått IVF och som jag har pratat med. Dock känner hon inte igen själva oron, hon var bara förväntansfull och ville ha barn så snabbt som möjligt.

    Vi ska snart på första mötet inför IVF och jag är lite rädd att framföra min oro. Det känns som alla vill börja direkt medans jag inte alls känner mig redo. Vill gärna fråga om jag får lov att vänta några månader innan vi börjar för att bearbeta allt men samtidigt rädd de nekar oss istället. 
  • Anonym (Gnutt­agnäll­)
    Tue 18 Feb 2020 08:19
    #3
    Anonym (Lov88) skrev 2020-02-16 13:42:34 följande:

    Hej och tack för svar!

    Jag är mest orolig för alla ingrepp skulle jag tro. Jag är inte spruträdd utan syftar på alla vaginala ingrepp samt äggplock. 

    Min man är väldigt stöttande och jag har en bekant som själv genomgått IVF och som jag har pratat med. Dock känner hon inte igen själva oron, hon var bara förväntansfull och ville ha barn så snabbt som möjligt.

    Vi ska snart på första mötet inför IVF och jag är lite rädd att framföra min oro. Det känns som alla vill börja direkt medans jag inte alls känner mig redo. Vill gärna fråga om jag får lov att vänta några månader innan vi börjar för att bearbeta allt men samtidigt rädd de nekar oss istället. 


    Jag tycker inte det är konstigt att du är orolig. Jag tror att vårdpersonalen också har förståelse för din oro, särskilt med tanke på det du skriver om dina infektioner.

    Hur gick det för dig under fertilitetsutredningen? Hur reagerade din kropp på vul och spolningen av äggledarna?

    Den utrustning de använder är ju steril, och läkarna använder handskar. Äggplocket kan göra jätteont men du får så mycket smärtstillande som du ber om. Efter äggplocket får du antibiotika. Sen kommer du ta progesteron, lutinus(tablett) eller crinone(kräm), som du ska placera i vagina. Insättningen är ett mindre ingrepp och jag tror inte jag fick antibiotika då, men det kan du kanske be om.

    Jag vet ju inte hur du är som person, men vissa (inkl mig) har ju lätt för att tänka för mycket på allt som kan gå fel. Och tankarna är värre än verkligheten. Och ofta helt orealistiska. Ungefär som vid fobi. Om du känner att oron hindrar dig från att göra något du verkligen vill och drömmer om så kanske det kan vara bra att prata med en psykolog eller terapeut. Låt inte din oro styra ditt liv.

    Jag gör ivf via rmc Malmö och där väljer man själv vilka månader man ska anmäla sig för behandling. Dock kan de neka en att starta vid 3 tillfällen. Det kan därför ta ganska lång tid från informationsmötet tills man påbörjar första behandlingen. Vi väntade i 3 mån på informationsmötet och därefter 3 mån på behandlingsstart.

    Vad är det som du tänker kan bli bättre om du väntar? Jag tror det är bra om du har en plan för vad du vill göra innan du börjar och sätta en tidsgräns för när du ska vara redo. Jag vet inte hur gammal du är men särskilt för oss kvinnor är det ju viktigt att komma igång så fort som möjligt. För varje år sjunker ju fertiliteten och äggen blir sämre. Det är som att hoppa i vattnet, man bestämmer sig sen gör man det. Tvekar man finns det risk att det aldrig blir av.

    Jag har vetat sedan 2011 att jag skulle ha svårt att bli gravid, men ändå har jag skjutit på det i flera år. Mycket på grund av oro och att jag tänkte att allt behövde vara perfekt när det blev dags. Problemet för mig var att jag aldrig kände mig redo. För ca 1 år sedan tog jag tag i det och anmälde oss till ivf och det borde jag ha gjort tidigare. Jag fyller 36 i år och det känns tråkigt att vi fortfarande har långt kvar innan målet och att chanserna att lyckas har minskat.

    Det blev ett långt svar men jag hoppas att det hjälper dig lite i dina funderingar. Du är inte ensam. Jag tror att det finns ett tabu kring att känna sig orolig inför ivf, man ska vara glad, tacksam och längtansfull. Du är väldigt modig som vågar erkänna att du är orolig. Ta den styrkan med dig in i processen.
  • Anonym (Lov88­) Trådstartaren
    Tue 25 Feb 2020 22:25
    #4
    Anonym (Gnuttagnäll) skrev 2020-02-18 08:19:44 följande:
    Jag tycker inte det är konstigt att du är orolig. Jag tror att vårdpersonalen också har förståelse för din oro, särskilt med tanke på det du skriver om dina infektioner.

    Hur gick det för dig under fertilitetsutredningen? Hur reagerade din kropp på vul och spolningen av äggledarna?

    Den utrustning de använder är ju steril, och läkarna använder handskar. Äggplocket kan göra jätteont men du får så mycket smärtstillande som du ber om. Efter äggplocket får du antibiotika. Sen kommer du ta progesteron, lutinus(tablett) eller crinone(kräm), som du ska placera i vagina. Insättningen är ett mindre ingrepp och jag tror inte jag fick antibiotika då, men det kan du kanske be om.

    Jag vet ju inte hur du är som person, men vissa (inkl mig) har ju lätt för att tänka för mycket på allt som kan gå fel. Och tankarna är värre än verkligheten. Och ofta helt orealistiska. Ungefär som vid fobi. Om du känner att oron hindrar dig från att göra något du verkligen vill och drömmer om så kanske det kan vara bra att prata med en psykolog eller terapeut. Låt inte din oro styra ditt liv.

    Jag gör ivf via rmc Malmö och där väljer man själv vilka månader man ska anmäla sig för behandling. Dock kan de neka en att starta vid 3 tillfällen. Det kan därför ta ganska lång tid från informationsmötet tills man påbörjar första behandlingen. Vi väntade i 3 mån på informationsmötet och därefter 3 mån på behandlingsstart.

    Vad är det som du tänker kan bli bättre om du väntar? Jag tror det är bra om du har en plan för vad du vill göra innan du börjar och sätta en tidsgräns för när du ska vara redo. Jag vet inte hur gammal du är men särskilt för oss kvinnor är det ju viktigt att komma igång så fort som möjligt. För varje år sjunker ju fertiliteten och äggen blir sämre. Det är som att hoppa i vattnet, man bestämmer sig sen gör man det. Tvekar man finns det risk att det aldrig blir av.

    Jag har vetat sedan 2011 att jag skulle ha svårt att bli gravid, men ändå har jag skjutit på det i flera år. Mycket på grund av oro och att jag tänkte att allt behövde vara perfekt när det blev dags. Problemet för mig var att jag aldrig kände mig redo. För ca 1 år sedan tog jag tag i det och anmälde oss till ivf och det borde jag ha gjort tidigare. Jag fyller 36 i år och det känns tråkigt att vi fortfarande har långt kvar innan målet och att chanserna att lyckas har minskat.

    Det blev ett långt svar men jag hoppas att det hjälper dig lite i dina funderingar. Du är inte ensam. Jag tror att det finns ett tabu kring att känna sig orolig inför ivf, man ska vara glad, tacksam och längtansfull. Du är väldigt modig som vågar erkänna att du är orolig. Ta den styrkan med dig in i processen.
    Utredningen gick trots allt bra. Var dock tvungen att ta antibiotika flera gånger men själva undersökningen och spolningen gick utan problem. 

    Jag tar verkligen med mig vad du skriver och ska försöka vända mina negativa tankar. Jag förstår att min rädsla blir en obefogad fobi och tyvärr är jag en person som gärna tar ut det värsta i förskott. Vilket inte är särskilt hjälpsamt. 

    Vi ska också göra IVF i Malmö. Har första mötet denna vecka så är ganska nervös. Jag är 30 år så har en bit kvar innan det blir kris men förstår din poäng. 

    Tack igen för du dela med dig av dina tankar och upplevelser, uppskattas enormt!
  • Anonym (J)
    Wed 2 Sep 2020 09:57
    #5

    Hej!

    Hur har det gått för dig, har du påbörjat IVF? Hur har det gått?

Svar på tråden Orolig inför IVF