• Önskarbebis2020

    När kom era symtom igång ordentligt?

    Hej! Är i v 5+1 (v.6) och har än så länge, enligt mitt tycke, inte så starka symtom.

    Det jag har är:

    - utebliven mens

    - ömma bröst (i bröstvårtor och körtlar)

    - ilningar/dragningar i ljumskar + äggstockar som kommer och går

    - huvudvärk till och från

    - kan känna mig hungrig snabbt efter jag ätit

    Annars tycker jag att jag mår bra. Är ganska pigg, har inget illamående alls. Känner mig liksom inte ?gravid? fast jag har de där symtomen. Kanske bara är jag som lever i förnekelse och är rädd att glädjas åt något som kan tas bort från en på en sekund...

    När fick ni starka symtom? typ illamående eller där ni verkligen kände er gravida?

    Ja jag är en orolig människa

  • Svar på tråden När kom era symtom igång ordentligt?
  • IceKitten

    Min mens slutade komma och magen växte... Det var de enda symtomen jag någonsin kände. Nu har jag en pigg och glad pojke.

    Hur mycket symtom man får beror på hur bra ens kropp är på att hantera hormonerna, inte hur bra graviditeten går.

  • Planerar2020

    Jag är i vecka 6(5+5) och har varit extremt illamående sedan i lördags. Innan BIM fick jag molvärk som hållit i sig sedan dess. Yrsel, trött och gasig.

  • Daphodil

    Helt normalt. I din vecka var jag trött, hungrig och hade viss molvärk. Först i v 8-9 mådde jag lätt-måttligt illa. Allt låter som det ska!

  • Jag är bara jag

    V.7 med båda. Dock kom inte illamåendet förrän v.9 med första.  Sen bara eskalerade det. Jag har fått i princip alla krämpor som tänkas kan, knappt kunnat gå, mått uselt och ovanpå allt graviditetsmigrän.

  • bizbelz

    Hade aldrig några rejäla symtom mer än att jag blev ooootroligt trött i både huvud och kropp och lite foglossning från v 30 ungefär. Det lilla jag hade utav illamående, trötthet, ömma bröstvårtor osv kom nog i v 8 - 9, det var även först då jag tog ett gravtest som visade positivt. Något som också fick mig att ana att jag var gravid var även att mitt kiss ändrade karaktär(?) haha. Någon molvärk hade jag inte.

    Nu har jag en pigg och glad liten pojke på snart 6 veckor!

    Vissa klarar sig helt utan symtom, NJUT om så är fallet för dig. Även fast man blir orolig, men det blir du oavsett kan jag lova ;)

    Försök att inte oroa dig, jag ägnade hela min graviditet åt att vägra ta in att jag var gravid pga hur orolig jag var att något skulle gå fel, kändes för bra för att va sant. Och det har varit svårt för mig att knyta an till min son nu i efterhand. Tror jag behövde ha bearbetat graviditeten under tiden jag var gravid för att kunna förstå att det faktiskt hänt. Först nu efter snart 6 v som jag börjar förstå att det är MITT barn. Känns fortfarande helt overkligt att ha varit gravid. Känns inte som att det ens hänt. Så försök att inte oroa dig, även fast det är svårt! :) risken är liten att något händer. <3

  • Önskarbebis2020
    IceKitten skrev 2020-01-20 09:32:26 följande:

    Min mens slutade komma och magen växte... Det var de enda symtomen jag någonsin kände. Nu har jag en pigg och glad pojke.

    Hur mycket symtom man får beror på hur bra ens kropp är på att hantera hormonerna, inte hur bra graviditeten går.


    Tack för svar känner mig lugnare!
  • Önskarbebis2020
    Daphodil skrev 2020-01-21 21:18:26 följande:

    Helt normalt. I din vecka var jag trött, hungrig och hade viss molvärk. Först i v 8-9 mådde jag lätt-måttligt illa. Allt låter som det ska!


    du gav mig verkligen ett lugn i hur du skrev! Tack!!
  • Önskarbebis2020
    bizbelz skrev 2020-01-21 21:39:37 följande:

    Hade aldrig några rejäla symtom mer än att jag blev ooootroligt trött i både huvud och kropp och lite foglossning från v 30 ungefär. Det lilla jag hade utav illamående, trötthet, ömma bröstvårtor osv kom nog i v 8 - 9, det var även först då jag tog ett gravtest som visade positivt. Något som också fick mig att ana att jag var gravid var även att mitt kiss ändrade karaktär(?) haha. Någon molvärk hade jag inte.

    Nu har jag en pigg och glad liten pojke på snart 6 veckor!

    Vissa klarar sig helt utan symtom, NJUT om så är fallet för dig. Även fast man blir orolig, men det blir du oavsett kan jag lova ;)

    Försök att inte oroa dig, jag ägnade hela min graviditet åt att vägra ta in att jag var gravid pga hur orolig jag var att något skulle gå fel, kändes för bra för att va sant. Och det har varit svårt för mig att knyta an till min son nu i efterhand. Tror jag behövde ha bearbetat graviditeten under tiden jag var gravid för att kunna förstå att det faktiskt hänt. Först nu efter snart 6 v som jag börjar förstå att det är MITT barn. Känns fortfarande helt overkligt att ha varit gravid. Känns inte som att det ens hänt. Så försök att inte oroa dig, även fast det är svårt! :) risken är liten att något händer. <3


    Tusen tack!! Känner mig lugnare och ska försöka ta in att jag faktiskt är gravid! Jag är ganska så som person, för att skydda mig så vågar jag inte tro på att det kan gå bra. Men jag ska verkligen försöka vända tankarna. TACK!
  • Emmiealina

    Jag har ungefär samma symptom som du. Är i v 11 idag och mår lika bra som jag alltid gjort! Inte spytt eller mått dåligt alls, bara varit trött mellan v 6-10 ungefär. Alla mår inte dåligt eller får kraftiga symptom :) ibland undrar jag om jag ens är gravid...gått i flera veckor och undrat när alla symptom kommer men har som tur är fått två ultraljud redan så jag vet att det är en där inne som lever och utvecklas.

Svar på tråden När kom era symtom igång ordentligt?