Panikar över första dejt!

Oj hmm, jag är 33 år och dejtar också. Jag är också lite nervös inför dejter men absolut inte på min nivå. Så var jag när jag var typ 25 ock dejtade hehe. Idag har jag ett helt annat självförtroende och självkänsla. Jag duger som jag är, jag är inte den snyggaste tjejen men jag har massvis av annat att erbjuda. Den killen som får mig ska vara glad! Och det är så du borde tänka!

Du kanske inte är redo för att dejta än? Varför ska du komma till honom förresten och inte han till dig? Och middag hemma på första dejten? Nja.

Nej men det är såhär jag funkar inombords. Jag är kolugn fram tills dagen kommer då någonting "viktigt" ska ske, och då brusar det upp. Jag är absolut redo att dejta, var på en annan dejt för ett par veckor sedan där jag var mycket lugnare men där var killen inget för mig. Hispandet nu gäller bara att han är "bättre" än mig och jag känner pressen för jag vet att han har höga "krav". Det var jag som föreslog att jag skulle komma till hans stad för kommer han till mig så har jag ännnu mer press på mig (att laga mat/städa/underhålla) och det vill jag inte. Som sagt, vet inte heller om det blir middag men det känns helt ok för mig för då slipper man saker runt omkring som distraherar. 

(Gud, bara jag skrev allt det där kände jag mig mycket lugnare än jag först framstod som haha..) 

Japp, det är sannerligen en man för mig (är också därför jag blir så väldigt nervös antar jag). Tack för kloka ord! Ska verkligen tänka på dem!

Javisst men, den här är gift tror jag.

Men va kul! Ska absolut tänka på det, och jag har redan börjat jobba på det. Inte jaga så förbaskat, utan är de intresserade så får de jobba lite också. Men det tar tid att släppa alla spärrar :) Tack för peppen, jag känner mig mycket lugnare nu! Kramar!Jag har haft ett par på gång samtidigt, men jag är sjukt dålig på det när det kommer till kritan att man ska ses. Jag vet inte om jag skulle klara av att dejta två el fler samtidigt! Både moraliskt sett och att jag skulle bli förvirrad och kanske inte inse att en av dem var bättre än den andre. Men förstår hur du menar...... =P

Igår skulle jag ha varit på dejt men den blev inställd pga viktigt och jääättelångt möte på jobbet för honom. Jag blev superbesviken men kan inte klandra honom och han bad tusen ggr om ursäkt. Vi hoppas kunna få till en ny tid i helgen istället. Vi får se... :)

Vi konstaterade att söndag em/kväll är nästa tillfälle som funkar men spikade inget. Sen plötsligt en kväll, mitt i en konversation, så slutade han logga in på appen där vi skriver. Så himla märkligt. Det var i förrgår och han har inte varit inloggad sedan dess, inte ens läst mitt senaste meddelande. Ytterst märkligt. Har hört mig för lite mer om honom och det finns lite farhågor att han inte är över sitt ex bla. Så jag har mina tentakler ute och kommer inte jaga honom. Han kanske helt enkelt drog öronen åt sig och inte kände sig redo, vad vet jag. Det finns fler fiskar i havet! Vinet som jag köpte dricker jag upp med mina väninnor ikväll istället :D

Ang "höjdaren" så är han så svårläst!! Han hörde alltså av sig igår och vi skrev till varann under kvällen. Sen somnade han väl el nåt, för det blev tyst. Och han hade barnen. Nu på eftermiddagen hörde jag av mig till honom och vi skrev lite men så blev det tyst nu igen för en stund sen. Han kan ju vara upptagen, absolut. Men blir så förvirrad! Han har ju tidigare meddelat att söndag em/kväll är nästa fria tid för honom att ses men vi bestämde inget konkret. Och jag tänkte ju att jag inte ska jaga honom, men ändå så börjar det krypa i mig. Jag planerar saker, och gillar inte att leva i ovisshet. Han har tidigare skrivit att han brukar tröttna redan efter 5-10 rader när han skriver med en tjej och nu har vi ändå haft väldigt mycket kontakt i ca 2 veckor eller vad det nu är. Det var även han som tog initiativ till att ses. Men nu då? Har han tröttnat? Han hör ju ändå av sig...? Åh va svårt! Sen finns det ju andra frågetecken (det där med att hålla tentaklerna ute) men jag vill verkligen träffa den här killen så jag får svart på vitt om han är något för mig eller inte!

Så, råd någon?!