Panikar över första dejt!

Jag var med i Happy pancake (dåligt utbud, tog bort kontot), Badoo (där fick jag kontakt med höjdaren plus en annan dejt men har just tröttnat på sidan och pausat kontot) och Tinder (där jag träffat på två dejter och de två jag nu har på gång). Jag bor en bit från Karlstad och utbudet i min lilla stad är fruktansvärt dålig så jag riktar in mig på just Karlstad som är största staden i närheten :) 

Men nej, va kul! =P Ja om det var nyligen du var ute och dejtade kan det ju hända att vi stött på samma killar haha. Kul att du hittat din prins bland alla grodor! Jag ska träffa åtminstone dejten som är inbokad på lördag innan jag tar beslut om jag ska fortsätta med nätdejtandet över huvud taget just nu. Jag behöver ev en paus känner jag :) 

Så det var så att män skrev till dig, skrev du själv till någon? Hade du föredragit att färre skrev till dig?

Det tycker jag är bra, att du själv skrev. Många tjejer vill att killen ska göra allt.
Jag tycker promenader är trevliga. Känns mer avslappnat. Man får se en massa saker, och blir man sugen på nåt under vägen kan man köpa en glass eller varmkorv.
Jag tycker inte att allt måste vara så tillkrånglat.

Men nej, va kul! =P Ja om det var nyligen du var ute och dejtade kan det ju hända att vi stött på samma killar haha. Kul att du hittat din prins bland alla grodor! Jag ska träffa åtminstone dejten som är inbokad på lördag innan jag tar beslut om jag ska fortsätta med nätdejtandet över huvud taget just nu. Jag behöver ev en paus känner jag :) 

Jag fattar inte folk som ska dejta nån som bor långt bort. Aldrig mer jag går på dejt med nån som bor 1 tim bort. Max avstånd nu är grannstaden, knappt 2 mil 

Haha inga problem! Det är trevligt att höra om andras erfarenheter och utbyta lite tips och så.

På lördag är det då en kille i Karlstad som jag ska träffa. Även där känns det lite dåligt uppstyrt, som du nämnde i exemplet när du avbokade en dejt. Jag själv är en person som gillar struktur och att planera flera dagar i förväg men det enda jag vet är att vi ska käka lunch och att jag ska höra av mig när jag närmar mig stan ca kl 13. Sen känns det märkligt att vi inte har hörts av någonting nästan sedan vi bestämde att vi skulle ses, vilket var för ca 1,5-2 veckor sedan. Men jag ska ändå till min syster som bor där och med tanke på min för tillfället väldigt avslappnade approach till dejting så känns det som att jag ändå kan gå dit. MEN, hade han inte verkat så väldigt intressant på pappret och varit väldigt väldigt trevlig när vi faktiskt skrev en hel del i början så hade jag struntat i det. 

Men näe?? Vilket svin! Stackars hans sambo!

Alltså, att ghosta någon är kanske på något plan ok när man är i stadiet att man ännu inte har setts, såvida man inte har bestämt att ses såklart. Om jag har inlett en konversation med någon via en dejtingapp brukar jag för det mesta säga tack men nej tack så att personen i fråga ändå vet, men det har hänt att jag bara slutat höra av mig. Att göra så i det skedet som ni var i är ju dock inte ok nånstans! Fy vilken dålig stil!

Den lustigaste är nog personen som var både halt och hade tics, vilket han inte hade nämnt på förhand. Det var lite av en chock! XD Sen var det en tysk som verkligen var "tysk" till sättet - väldigt domderande och bestämd och deklarerade fort att han aldrig någonsin skulle betala för ett hotellrum utan då var det bättre med tält. Eh jo tjena...Vi klickade inte om man säger så :P Sen har jag nog några väldigt dåliga el iaf trista dejter på lager, men inte någon mer som varit direkt lustig "tyvärr" :) 

Om du bara går på de kriterierna så borde det gå, men det är ju så många mer faktorer som spelar in som du säkert förstår. Attraktion, personlig kemi osv. Det är en djungel därute, jag vet. Men jag tror också att det finns någon för alla, bara man letar på rätt ställen och är beredd att jobba med sig själv. 

Ts, hade du dejt i lördags? Hur gick det i så fall? Vad hittade ni på?

Nu är det ett antal år sedan jag var i dejtingsvängen, men min absolut sämsta dejt var en kille som, efter att vi fikat på kondis, gick in på toaletten, en toalett i en park, och efter en timme och 45 minuter (nästan två timmar alltså) kom ut igen (efteråt har jag tänkt att han kanske hoppades att jag skulle dragit medan han var borta, och i dag hade jag klart gjort det) och deklarerade att han inte ville ses igen. Och då hade jag stått där rätt upp och ned på gatan och väntat i nästan två timmar!
Till saken hör att vi under veckorna innan pratat jag vet inte hur många timmar i telefonen så det var inte en helt "blinddate" heller.
Jag var inte förtjust i honom direkt så det gjorde mig inget att han inte ville ses igen, blev bara så himla arg för det var så respektlöst gjort av honom att låta mig stå därute i nästan två timmar.

Snälla och glada tjejer är ointresserade av sex.
De som gillar sex är inte så snälla, mer cyniska, lite elaka.

Japp jag hade dejt! :) Jag åkte då till Karlstad där han bor och där bjöd han mig på lunch. Jag var förberedd på att han var kort, vilket han var, men det störde mig inte alls. Han var riktigt trevlig! 2 timmar försvann på ett kick! Men jag vet tyvärr inte om han passar in i mitt liv riktigt. Jag har barn och vill ha ett stabilt familjeliv med hus osv, men han levde för att jobba och resa så detta med hus var uteslutet ungefär kändes det som. Och då tänker jag också att det inte riktigt finns utrymme för en familj heller om man vill jobba hårt en del av året för att sedan vara ute och resa tre månader. Hmm... Men vi får se. Skulle han höra av sig och vill ses igen så säger jag kanske inte nej, men jag kommer inte heller vara den som föreslår det för honom. Så överlag nu känner jag att det är färdigdejtat för en tid framöver och har därför stängt ner alla nätdejtningsidor :) 

Men att låta dig vänta i nästan två timmar sådär?!?!?! WTF?! Såg han att du stod kvar så det var därför han satt därinne så länge eller hade han verkligen tålamod själv att - för säkerhets skull - vara kvar på toaletten hela den tiden?? Näe, fy va vidrigt beteende. Jag hade nog också dragit innan om jag hade varit du, men samtidigt så var det väl ändå rätt gött att hans plan inte lyckades? XD 

Åh jag måste uppdatera vad som hänt den senaste veckan!!

Jag hade ju en dejt förra lördagen som var trevlig men jag kände ju att vi inte riktigt passade in i varandras liv. VId det laget hade jag bestämt mig för att inte fortsätta med nätdejtandet (är på en så bra plats i livet just nu och känner att jag klarar mig bra själv) så två sidor hade jag redan raderat. Den lördagen hade jag dock sänkt mitt åldersspann (på männen jag söker) till 29-40 istället för 30-40. Jag var egentligen inte mer motiverad, men tänkte om jag missat nåt bara :) Kollade inte nämnvärt heller, men jag swipade iaf höger på en kille som såg trevlig ut och som befann sig i Karlstad där jag var under helgen. Sen tänkte jag inte mer på saken (man glömmer ju att man swipat om inte man sen får en matchning). Sen fick jag iaf en matchning med denna kille men orkade inte skriva nåt, jag hade ju bestämt mig för att lägga ner dejtandet. Så efter dejten på lördagen gjorde jag mig osynlig på Tinder. Då kunde inte jag swipa heller men tidigare matchningar kunde skriva och jag gjorde såhär enbart ifall lördagsdejten skulle höra av sig. Jag tänkte att jaja, om han vill ses igen så kan jag kanske överväga saken men jag ville inte ta initiativet. 

Nåväl.. På tisdagen skriver den killen jag matchade med på lördagen och sen glömde bort. Visade sig trevlig och att han dessutom bor i min stad!! Och jag känner hans mamma via mitt förra jobb haha..! Så han ville ses redan på torsdagen för han skulle åka bort på jobb sen i 1,5 månad. Så han kommer hem till mig på torsdagen och fem timmar bara flög iväg! När han ska gå så kysser han mig och där och då är det kört. Jag är såld. Helt totalt knäsvag. Och han ska vara bortrest i EN OCH EN HALV MÅNAD?!?!?!?!?!

På fredagen sågs vi 20 min innan jag hämtade mitt barn på förskolan och sent på kvällen efter ett par öl med sina vänner kommer han hem till mig för ett par timmars mys (min son sover tungt...) innan vi skiljs åt. Inget sex än för jag hade lovat mig själv att ta det väldigt lugn och verkligen känna mig redo denna gång, men oj oj det var svårt att stå emot =P 

Summa summarum: det är såklart för tidigt att säga att det är mitt livs kärlek och jag tar verkligen saker och ting som de kommer, men plötsligt känner jag att det kan nog stämma det där folk säger om att när man väl slutar leta så dyker han med stort H upp! För vad jag känner nu är helt makalöst. Och jag väljer att njuta av det istället för att oroa mig för vad som kommer att ske framöver. Som det ser ut nu så har jag iaf en dejt inbokad i april! :)