Panikar över första dejt!

Ja frågan var nog - väldigt otydligt formulerat haha - huruvida jag ska fråga rakt upp och ner om vi ska ses imorrn eller ej? Efter det så lär det dröja igen en eller två veckor verkar det som.

Är helt med på att det kan bli tradigt att skriva för länge, är ju därför jag vill ses istället och ta det till en ny nivå :)

Har ingen annan dejt på lut nu så antingen blir det jobb och träning eller tja, dejt med höjdaren.

Jag tycker inte att du ska fråga, han verkar svår. Att han gett sådana signaler att han brukar tröttna (även om det var tänkt som någon slags "komplimang" till dig kanske?) är inte jättepositivt. Låt honom ta initiativ. Tror tyvärr redan nu att du lägger ner mer tankar/energi på honom än tvärtom. Det är aldrig en bra balans.

Håller inte med. Och nej, jag är varken ung eller osäker.

Hade jag varit i TS kläder hade jag också frågat.

De hade en planerad dejt, den ställdes in. Söndagen togs upp som alternativ. Klart man då kan fråga »Ska vi ses som vi nämnde?«.

Är han intresserad blir han inte mindre intresserad. Är han INTE tillräckligt intresserad gör det inte heller nån skillnad.

Däremot är det skönt att få lite klarhet i hur det blir. Och det har faktiskt inte som helst med trygghet i sig själv att göra utan huruvida man vill kunna planera och värderar sin tid.

Håller inte med. Och nej, jag är varken ung eller osäker.

Hade jag varit i TS kläder hade jag också frågat.

De hade en planerad dejt, den ställdes in. Söndagen togs upp som alternativ. Klart man då kan fråga »Ska vi ses som vi nämnde?«.

Är han intresserad blir han inte mindre intresserad. Är han INTE tillräckligt intresserad gör det inte heller nån skillnad.

Däremot är det skönt att få lite klarhet i hur det blir. Och det har faktiskt inte som helst med trygghet i sig själv att göra utan huruvida man vill kunna planera och värderar sin tid.

Det var precis såhär jag resonerade! Jag har ett stort behov av planering och att veta vad som sker, helst flera dagar i förväg. Så jag håller inte heller med om att jag är osäker, och inte särskilt ung heller för den delen utan över 30.Jo tyvärr finns det de som är så mycket mer spontana än en själv och det har hänt förr att någon ställer frågan 1 h innan om man ska ses. I detta fallet var det ju dock solklart att han inte var intresserad/redo och då vet jag det nu. Men faktum är att jag känner mig mycket lugnare som person sedan jag skrev trådstarten. Fått lite insikter, delvis från denna tråd, och känner mig tryggare i att vara mig själv och att jag ska tycka om den andra personen också, inte bara det omvända. Men det gör mig också mer trygg i att ställa sådana frågor, för jag gillar inte velighet och trams utan det ska vara raka puckar! Antingen vill man ses, eller så vill man inte. Simple as that :) Så nu söker jag vidare!

Men åh ja, såklart ???? Whatever säger jag..

Vi lagade middag hemma hos mig och satt och pratade i flera timmar. Vi hade verkligen kemi och tiden bara flög iväg! Sen när han bestämde sig för att gå och han skulle ge mig en hejdå-kram så kunde vi inte hålla oss från att ha sex istället. På det planet var kemin inte lika stor men det finns helt klart potential. Vet inte hur han är ställd till att ses igen, och försöker själv ta det hela med ro för att bara se vad som sker nu. Vill inte hoppa på första bästa som det känns någorlunda bra med heller utan det får ta lite tid nu känner jag.

Förstår att du plockade bort kontot! Känner själv ibland att man blir väldigt mätt på det hela. Det går lite upp och ner. Kul att du träffat någon utanför den miljön! Håller tummarna för att det kommer gå bra för er! :)

Ja jag var själv förvånad faktiskt! De två dejter jag har haft hittills har varit rena bottennappen så jag var väldigt skeptisk faktiskt till att det kunde bli såhär bra. Denna hittade jag faktiskt på Tinder. Ren lyckoträff antar jag!

Men det skaver ändå lite idag. Jag hörde av mig igår när han åkt och tackade för en mysig kväll. Han skrev tack tillbaka men sen har jag inte hört något. Och blir frustrerad på mig själv att jag bryr mig om känslan att han kanske inte kommer höra av sig igen, när jag själv inte vet om det är nåt att satsa på eller om det bara var en jäkligt trevlig kväll. Hmm.. Ser framför mig hur jag hinkar is över huvudet för att behålla lugnet :p

Nej jag ska ligga lågt. Bollen ligger hos honom och åtminstone fram tills imorrn ska jag play it cool!

Bra för dig men alla är olika. Vissa nojar hela livet och vissa hittar ett inre lugn. Även om man försöker förbättra sig själv så kommer det alltid finnas vissa drag som man inte får bort.

Nu var det tre veckor sedan jag senast var på dejt och det är snart dags igen. Skillnaden nu är att jag är helt totalt lugn. Vet inte om jag nämnt det tidigare men jag har gått i terapi under vintern och jag är på en helt annan plats just nu. Jag känner mig så mycket mer tillfreds med allt - med mig själv, med mitt liv, ja allt. Med det har det också inträtt ett lugn kring dejtandet, att jag inte känner det där behovet av att hitta någon som jag gjorde innan utan min inställning nu är att det sker när det sker, jag kan gå på dejt för att det är kul utan att det behöver leda till något mer och framförallt så hispar jag inte så mycket över att passa killen (och därigenom anpassa mig till honom) utan vi ska klicka och passa IHOP.  

Med det sagt så har jag en lunch inplanerad på lördag. Skrev några dagar med denna killen innan han föreslog lunchen och jag tackade ja. Det var ca 1,5 vecka sedan men vi har inte hörts alls sedan dess annat än för att bestämma tid ungefär. Vilket för mig kan te sig lite märkligt. Men han visade tydligt att det räckte med att ses, vi behöver inte höras innan dess.. I övrigt verkar han ju toppen men tja, jag tar det helt förutsättningslöst och avspänt för att se vad det är för en helt enkelt.

Så idag fick jag frågan från en annan kille om när vi kan ses. Första tillfälle är egentligen söndag. Jag skrev då att jag kommer ev vara bakis då, men det gjorde honom inget. Det känns fortfarande inte helt bra för vem är sitt bästa jag då? Så kommer nog hitta på någon ursäkt.

Men min fundering då är hur ni andra som dejtar brukar göra i sådana här lägen? Jag vill ju inte dejta flera samtidigt om det skulle bli mer än en dejt, men hur ska man tänka med att gå på flera första-dejten på kort tid? Vad är normalt och socialt accepterat? 

Oj, ja det kanske var snabbt. Men så är jag också sådan att jag inte orkar skriva med dejterna i evigheter innan jag träffar dem. Effektivt ska det vara, det är inte förrän man ses som man vet om det klickar :) Och det är ju via nätet jag träffat dem, annars hade inte jag heller fått gå på dejt nånsin :) Testat där?Som ovan, testat nätet?Gudarna ska veta att det verkligen inte finns många killar som både ser bra ut och framförallt har övriga kvalitéer som jag söker (intelligens, ordnat liv osv) men de finns. Hade jag däremot varit ute och tex raggat på krogen idag så tror jag absolut inte att jag lyckats haffa någon av dem. Jag framstår nog som trist i sådana sammanhang. Men på nätet så är det lättare för tjejerna, så är det. Jag är 32.

Men ja! Plötsligt händer det! :) Tack!

Jag är 32 och har varit singel i ca 8 månader officiellt, men tanken att skiljas på riktigt kom för ca 1 år sedan.