Min fruktansvärda rädsla
Förstår att du har det tufft! Jag så känner väl igen mig i din beskrivning. Har nästan utvecklat social fobi sista åren, särskilt i situationer då jag ska ta emot feedbacken från de jag har kontakt med. Jag kan som exempel höra av mig till en god vän efter ett längre avbrott, det är oftast jag som dragit mig undan. Först blir jag så nöjd med mig själv att jag äntligen hört av mig, men sen får jag ångest fort de svarat eller dröjer med svaret. Känner kraven direkt, komma krypande och blir nästan glad om de bara skriver något neutralt eller inte har tid att ses eller föreslår något. Jag vill ha kontakt med människor men klarar inte av att uppehålla dem. Med chefer är det exakt samma som i ditt fall. Blir helt sjuk av att vänta och att öppna deras mail ,likaså myndigheter som har makt över mig eller svar från läkare på prover mm.
Också ovissheten mellan svaren gör mig i princip galen...
Jag kan också vänta med att öppna en dejts mail i minst en vecka, ibland 2 så rinner allt ut i sanden så klart, för den andre tror att jag spelar spel eller inte är intresserad. Detta började efter några år av nätdejting för mig, och mycket nitar, där man aldrig riktigt visste och ingen var ärlig. Ändå kan jag inte låta bli att inleda nya grejer, trots att jag avskyr att uppehålla kontakterna. Mår bara bra när det är upp till mig och de skrev sist. Då har jag liksom makten, men så fort jag svarat, får liksom de makten och då blir jag nästan knäpp av deras övertag och att aldrig veta vad som ska hända. Har tagit upp detta problem med en psykolog men de verkar inte kunna hjälpa mig med varför jag känner så, bara att jag ska sluta liksom eh?? Inget djupgående. För mig handlar det mest om kravbilden, inte så mycket rädslor för negativa besked, för det är jag väldigt van vid. Men att jag inte ska klara av att leva upp till det jag startat liksom. Eller att jag ska såra någon om jag inte blir lika intresserad tillbaks. Föredrar det andra.
Varför tror du själv att du är så rädd för att svara? Är du rädd för att bli sårad, sviken eller vad tror du?