Hur valde ni jobb/karriärsfält?

Mitt tips är att rangordna alla jobb/utbildningar du kan tänka dig, vad har yrket för arbetsuppgifter/lön etc. Sen kollar du om det är praktiskt möjligt att läsa till det. När jag var 31 ?vaknade? jag upp efter att ha slösat 6 år på universitetet och inte ville ta examen. Det som var praktiskt möjligt för mig var distansutbildning. Nu har jag snart läst ett 5 årigt halvtufft program.

Om du inte har ett starkt intresse för något särskilt men ändå har ett hyfsat läshuvud skulle jag rekommendera civilingenjörsprogrammet inom samhällsbyggnad. Det är otroligt brett och du kan gå åt nästan vilket håll som helst. Yrkesmässigt kan man exempelvis bli exploateringsingenjör, markförhandlare, lantmätare, trafik- och infrastrukturplanerare, stadsplanerare, fastighetsvärderare, fastighetsutvecklare, fastighetsekonom, projektledare inom bostads- eller stora infrastrukturprojekt, fastighetsrättslig konsult, gis- och kartingenjör etc etc. Samhällsbyggnadssektorn kommer vara superspännande framöver, inte minst med tanke på de klimatutmaningar vi står inför.

Jag läste helt enkelt ämnen som var intressanta och plockade ihop en examen allt eftersom. Jag minns inte att jag då hade en jätteklar bild av av vad jag ville jobba med utan valde mer efter vad jag ville läsa. Det resulterade i en utbildning som inte är jättelätt att få jobb i men jag var flexibel som ung och flyttade till jobb för att få erfarenhet så det har funkat.

Tror kanske inte att det är att rekommendera att göra så, att ha en tydligare bild av vilka yrken som finns och vad de innebär är nog bra. Samtidigt är det ju viktigt att göra något som man känner glädje och engagemang för.

Jag tror att jag främst hafe en bild av saker som jag visste inte skulle passa mig, men inte en lika bra bild av vad som skulle passa. Men det ör ju ändå ett steg på vägen.

Arbetsförmedlingen har en massa kortfilmer om olika yrken där folk som har de yrkena berättar vad de innebär. De finns på AFs hemsida och på youtube. AF har väl också test på hemsidan tror jag där man kan svara på frågor och få en bild av yrken som skulle passa.

Jag valde bland ett par intressen och saker jag tyckte om. Av de valde jag mat då jag tänkte att det var en stort område och människor kommer inte sluta äta. Sedan tog jag den bästa utbildning mina betyg räckte till. Läste 4,5 år till kemist med inriktning mot livsmedel.

Jag valde en bred utbildning med ämnen jag tyckte var kul och spännande med många olika jobb och branchmöjligheter.

Bra tips, tack. Starkt av dig att läsa igen, imponerad. Vad läser du om man får fråga?

Jag valde inte. Jag tog lokaldelen och ringde alla företag från A och framåt. Vid M fick jag jobb och började samma dag.

Sen dess har jag jobbat mig uppåt i olika företag i olika branscher.

Valde läkarprogrammet för att det var det svåraste jag kunde komma på, och ville väl hävda mig... Såhär 11 år senare vet jag att varken stora sjukhus eller somatik är min grej, så det är tur att psykiatrin finns. Där jobbar jag nu och trivs.

Men nja, skulle inte rekommendera någon att välja mitt yrke.

Funderar på socionom, arbetsterapeut och psykolog. Väldigt svårt att veta vad som är bäst, tänkt och vridit på tankarna men jag lyckas inte. Vill inte ha för komplicerat jobb, inte för nischat heller. Är intresserad av rehabilitering/stress har jag lite kommit fram till...hm

Valde efter vad som lättast gick att kombinera med giftermål, barn, hus och hem. Blev översättare och jobbade som det tills maken jobbat upp sig.

Jag visste inte heller vad jag ville jobba med så jag valde att vänta tills jag kom på det, fick jobb pga meriter från extrajobb som jag hade under gymnasiet. Nu blev det inte så att jag någonsin pluggade vidare utan arbetade mig uppåt istället, det blir säkert lätt så men att lägga flera år på någon utbildning som man kanske vill jobba med känns helt galet i min värld

Det är väldigt svårt att välja om man inte vet från början. Jag har följt min mammas fotspårt och blev en ekonom. Kan inte påstå att jag brinner för det, men jag är bra på det och just nu jobbar på min bästa arbetsplats hittills.
Det var ett tag när jag inte kunde hitta ett jobb (är invandrare och kom till Sverige vid fel tillfälle med väldigt låg konjuktur), så övervägde jag att plugga om mig. Kom in på en psykologlinje, men sen har insett att jag skulle inte orka att plugga i 5 år till (efter redan gjort det i 6 år) och sedan lyssna på andras problem 8 timmar om dagen

Både socionom och psykolog är utbildningar som öppnar upp till väldigt breda arbetsfält. Arbetsterapeut har jag inte koll på .

Som psykolog kan du jobba med allt från chefsrekrytering, till skolpsykolog och inom rättsväsendet med grova brottslingar. Motsvarande finns som socionom, från försörjningsstöd till familjerätt, kurator och missbruksvård.

Alla jobben är i någon form komplicerade, annars hade det inte krävt lång utbildning på högskola/universitet.

Fördelen med en bred utbildning som tar lite tid är att du dels hinner mogna lite i tankarna och dels att du kan byta jobb senare om du inte trivs.

Jag läser masterprogrammet i farmaci. Först läste jag 3 år receptarie och jobbar som det (recepthantering och rådgivning på apotek) sedan några år tillbaka och snart tar jag apotekarexamen. Det är stor brist på framförallt receptarier, därför har man hyfsade villkor och rätt goda arbetsförhållanden för att vara en 3-årig utbildning. Man behöver dock naturvetenskapliga betyg från gymnasiet.

Tack för ditt svar. Japp jag har naturvetenskaplig linje från gymnasiet. Fast tror inte jag är mer intresserad av psykologi. Är inte säker dock. Väldigt bra av dig att satsa och få ut en apotekarexamen!

Ett ytterligare tips är att fundera på vad man är för typ av person. Den första utbildningen jag läste var mycket bred, min känsla då var att jag kunde ?allt och inget?, vilket gav mig problem när jag skulle söka jobb, det fanns ingen naturlig ingång på arbetsmarknaden. Jättejobbigt! Som farmaceutstudent gör man 10-20 veckor praktik och får in en fot på arbetsmarknaden, där man blir erbjuden jobb direkt om man visar framfötterna. Önskar dig lycka till! Det är roligt att vara student och att känna att man klarar av saker gör att självförtroendet växer!