Killen vill inte ha barnet

Jag var ensamstående med min första.

Vi hade varit ett par i 4 år men det tog slut när jag var i 4e månaden.

Jag klarade det bra, mitt barn har däremot saknat att ha sin pappa i sitt liv.

Jag hade behållit i din situation men inte pojkvännen.

Du är värd någon som Vill vara med dig fullt ut.

Du behåller självklart om du vill men jag har lite svårt att få ihop det du skriver:

1. Jag älskar honom 
2. Min första tanke var att jag inte kan få barn med denna mannen. Han är otroligt barnslig och omogen och han tänker först och främst på sig själv. 

Hur går nummer 1 och 2 ihop? Är du verkligen säker på att du älskar honom på riktigt? 

Och hur du ska göra: låt tiden gå, det är ju en stund kvar innan barnet föds. Han får vänja sig vid tanken. Han har blockerat dig, så då ligger det på honom själv att ta kontakt med dig. 
Sedan får du ensam vårdnad, gå inte med på att skriva på för gemensam om du inte tror han är mogen att verkligen kliva in och vara förälder på riktigt. Märker du med tiden att han faktiskt vill vara förälder så kan ni fundera på sånt senare.

Jag älskar honom, men jag inser ju att han är väldigt omogen. Hans sista drag att blockera mig är ju ett tecken.på det.

Jag däremot kan inte göra en abort så det är uteslutet ocj jag är som sagt i v19 .

Är mer ledsen.över hur han beter sig.

På ett sätt kan jag förstå honom (och med det INTE sagt att jag tycker att han gör rätt) då jag själv fått ett väldigt oplanerat ?oups-barn? med någon som jag inte hade ett förhållande med. Jag reagerade väl typ så men jag var dessutom väldigt ung (18 år) vilket jag förmodar att han inte är... Du är i vecka 19 och får inte längre göra abort utan att behöva ansöka om tillstånd till det hos socialstyrelsen, så den diskussionen kan vi lägga undan.

Som någon tidigare skrivit, det bästa du kan göra nu är att lägga bort honom i tankarna för nu, hur svårt det än känns och bara fokusera på dig själv och det kommande barnet. Kanske kommer han runt i tankarna och accepterar situationen och tar kontakt med dig igen. Den bollen ligger ju hos honom då han har blockerat dig. Barnet föds ju inte förrän i Juni så än finns det tid... Kanske gör han inte det.

Han blir ju Pappa emot sin vilja och det ger också starka känslor som kan ta tid att processa och lugna ner sig ifrån. Kanske även i besvikelse mot sig själv över att han inte använde kondom....

En graviditet är ingens fel. Ibland slår biologin till när 2 vuxna människor av olika kön har vaginalt samlag. Biologin tar ingen hänsyn till om man är i ett kärleksförhållande eller om man ens träffat varandra före samlaget... Enda hundraprocentiga skyddet är att inte ha sex alls.

Och skulle kontakten inte ha förbättrats mellan er när barnet föds så skriv inte på för gemensam vårdnad.

Som min man sa: "Män är äckliga svin."

Hej Richard.

Tack för ditt mail. Killen.är inte 18 utan han är 40 och han vet hur barn blir till.

Att försöka tvinga mig till en abort och sen sura för att jag inte vill det och jag valde att behålla är inte schysst alls.

Jag är ledsen att han beter sig så omoget och inte kan ta ett vuxet ansvar. Ja då han vägrar använda kondom så får det ju stå för honom. Jag har som sagt använd preventivmedel och blev gravid ändå. Det var inte planerat men det hände och jag blev ställd i en situation där jag blev gravid. Att jag sen väljer att behålla beror ju på detta är sista chansen för mig att kunna bli mamma.

/F

Men... tänk TS, om denna graviditet går väl kommer du bli mamma. Du kommer få ett barn vars kärlek kommer klå känslorna för killen med råge. Hur fantastiskt är inte det?

Du har inte gjort något fel här. Du har skyddat er.

Du har gjort allt du kunnat.

Tycker du ska låta honom vara. Han kommer förmodligen kontakta dig på sikt då han vet att du väntar hans barn. När han lugnat sig. Så ligg lågt. Men han kommer nog inte tillbaka till dig... för det framgår väldigt tydligt i din beskrivnings av honom att han inte älskar dig. Allt är på hans villkor och han verkar inte värdesätta dig.

Försök tränga bort dina känslor för honom och fokusera på dig och barnet.

Tack så mycket för dina gulliga ord.

Ja en bebis är fantastiskt. Jag ser fram emot att få.välkomna detta mirakel. Attbjag ens kan vara gravid och halvvägs är helt underbart.

När det gäller killen så är det komplicerat. Han har betett oändligt dåligt men han har bättrat sig på sista tiden och i slutet innan jag berättade att jag var gravkd så tog han med mig på en stor fest och presenterade mig för aina vänner, vi var på väg in i ngt fi t men.då fi k han ren och kär panik när han fick reda på att jag var gravid. Han är en komplicerad person men jag tvivlar inte på att han har känalor för mig, men hans senaste beteende är ju inget jag accepterar så fokus kommer vara på mig och bebisen. Allt för att mitt mirakel skall må bra.

/F

Varje heterosexuell karl vid 40 vet mycket väl hur man ?gör barn?.... Till och med kidsen själva begriper idag hur dom kom till ;)

Din ålder och din barnlängtan visste han rimligen om innan du blev gravid om ni dejtat i 1 år... Då duger det inte att sen säga att du har lurat honom..... Jag tror fortfarande att det är chocken över att det är verkligt nu och att det faktiskt kommer att hända som gör att han tyvärr beter sig som han gör. Skulle inte alls bli förvånad om han kommer runt sen när han fått lugna ner sig och tar kontakt med dig igen. Men det är inget du ska räkna med eller gå och vänta på. Du måste fokusera på ditt eget välmående nu och på han eller hon du har i magen.

Om han beter sig illa. Tänk då på att inte skriva på för gemensam vårdnad när barnet föds. Då har du bättre möjligheter att styra ditt liv avseende föräldraledighet, förskola, bostadsort etc. Umgänge har han rätt till ändå men han kan inte styra dig.

Jag har full förståelse för er båda.
Är förespråkare för juridisk abort som en rättighet för män, detta är ett skolexempel på när det skulle behövas.

[quote=80185596][quote-nick]Richard1986 skrev 2020-01-25 08:57:10 följande:[/quote-nick]

Varje heterosexuell karl vid 40 vet mycket väl hur man ?gör barn?.... Till och med kidsen själva begriper idag hur dom kom till ;)

Din ålder och din barnlängtan visste han rimligen om innan du blev gravid om ni dejtat i 1 år... Då duger det inte att sen säga att du har lurat honom..... Jag tror fortfarande att det är chocken över att det är verkligt nu och att det faktiskt kommer att hända som gör att han tyvärr beter sig som han gör. Skulle inte alls bli förvånad om han kommer runt sen när han fått lugna ner sig och tar kontakt med dig igen. Men det är inget du ska räkna med eller gå och vänta på. Du måste fokusera på ditt eget välmående nu och på han eller hon du har i magen.

[/quote

Tack igen för ditt svar. Nej en man som är 40 år borde veta hur barn blir till. Han vet dessutom att jag haft flera missfall och jag har haft en barnlängtan. Däremot så valde jag att använda preventivmedel för att jsg inte skulle hamna i en situation jag var tvungen att behöva välja. Som du nämnde så tar inte biologin ngn hänsyn till det och nu när jag är gravid så är valet enkelt.

Det är han som går miste om en massa saker. Om han rycker upp sig och vill vara en del av barnets liv så.är det ju positivt men inget jag räknar med.

Jag ser fram emot detta mirakel och barnet kommer att vara så älskat.

Jag förstår hans rädsla/frustration och att han inte vill, men om man som man verkligen inte vill bli pappa så kan man ju skydda sig själv också? Att vägra använda kondom är ju i det läget bara korkat. Om det då blir en graviditet så kan man ju inte tvinga den andra parten att göra en abort. Då får man acceptera att läget är som det är.

Jag är besviken på hans agerande men då jag är vuxen så är jag beredd att göra en vuxen diskussion när,/ om han kommer tillbaka.

/F

Ja det är inte lätt när man väl hamnat i den sitsen. För någon av er. Hur man än gör och vilket beslut man än tar så kommer den ena att bli fruktansvärt arg, ledsen och besviken på den andre.

Du har en sund och vuxen inställning och kommer att bli en bra Mamma när den lilla sonen eller dottern gör entré :)

Helt rätt att ingen kan tvinga dig att göra abort emot din vilja. Och ingen kan tvinga honom att vara närvarande om han inte vill.

Helt krasst så tar vi män risken att bli Pappa varje gång vi har samlag, även om man naturligtvis inte tänkt sig att skaffa barn varje gång man har sex. Då skulle en del av oss ha fruktansvärt många vid det här laget ;) Sen kan man minska risken genom att se till att dra ut långt innan man kommer eller ännu hellre använda kondom. Eller acceptera att det finns en ökad chans/risk för oplanerad graviditet genom att välja att avstå kondom, fullborda samlaget och komma inuti. Men då är man förhoppningsvis tillräckligt mogen också för att inte se det som jordens undergång om man faktiskt gör sin sexpartner gravid..... Men tyvärr tänker inte alla så långt

Precis Richard alla tänker inte så långt. För mig som inte har några barn så är det ju inte ngn katastrof. Jag visste att om jag ngn gång skulle blir gravid och det fungerade så skullw jag behålla det, ingen tvekan om.saken. Jag både klarar mig själv och kan ta hand om ett barn så jag har ingen panik på det sättet. Jag tycker bara att det är så synd att han vägrar föra en vettig diskussion kring det hela, men jag antar att han är såpass frustrerad över mitt beslut att behålla att han inte klarar det.

Men är man 40 år så bör man vara såpass vuxen att man tar sitt ansvar. Han har barn sen tidigare och det finns ju andra faktorer som spelar in även om han inte ens har barnet halva tiden, men det barnet kommer ju få ett syskon. En fråga till dig har ditt barn en bra reaktion till dina föräldrar, syskon?

För det är ju inte bara pappan vi pratar om utan.även hans familj och jag funderar på om de har rätt att få veta?

Det finns som sagt en hel del sidor att ta hänsyn till.

/F

Du är snart 40, har inga barn men haft flera missfall- självklart ska du behålla oavsett om killen beter sig barnsligt. I synnerhet som han inte tagit ansvar med kondom (Däremot tog du ansvar men det fungerade inte).

Att vara en mogen mamma, få sitt första barn och ta hand om det själv är fullt möjligt i Sverige.

Det finns hjälp att få, om du inte skulle klara allt själv.

Fokusera på dig o barnet nu, så att barnet får en trygg och lugn start. Förbered så att du kan vara hemma efter barnet är fött och inte måste flänga runt och köpa en massa saker då.

Ge en lugn hemma-start för ditt barn så långt möjligt. Många, många har gjort detta (själva) innan, det kommer att gå bra för dig med, ta hjälp av familj o vänner annars.

Jag förstår dig helt och fullt ! Är man en 39-årig kvinna, utan barn men alltid velat ha och med upprepade missfall i bagaget så är det helt självklart att du behåller och föder barnet förutsatt att allt ser bra ut. Jag hade inte haft hjärta att kräva något annat heller om det hade varit jag som varit ?Pappan?.

Jag vet ju inte varför han reagerar som han gör. Jag kan bara tänka mig att han är chockad och lite för arg just nu för att orka prata om det. Förmodligen även arg på sig själv. Män och kvinnor reagerar ofta väldigt olika på sånt här. Kvinnan har ju vetat om det ända sedan hon ?plussade? och har haft lite tid att processa den vetskapen medan mannen mer eller mindre får det uppslängt i ansiktet... Men jag har svårt att se vad man skulle göra annorlunda. Om man inte lever ihop varje dag så blir det ju så hur man än vrider och vänder på det. Sen är det såklart väldigt trist att han fortfarande reagerar som han gör. I längden mest trist för honom själv såklart då det kommer ett barn...

Min äldsta dotter (som jag fick med min dåvarande KK) har en bra kontakt med sina halvsyskon, min nuvarande fru och mina föräldrar. Men det var jobbigt i början och hon var några månader när jag träffade henne för första gången. Sen accepterade jag henne och blev stegvis en mer och mer involverad förälder. Hennes Mamma hade större tålamod med mig än vad jag förtjänade och det är jag glad för idag.

Jag tror personligen inte på att informera hans familj bakom hans rygg. Iallafall inte redan nu. Som jag ser det riskerar det bara att göra kontakten mellan honom och dig hundra resor värre... Det bör nog få rinna lite vatten under broarna först... Chansen är även stor att han redan har gjort det eller kommer att göra det snart. För vetskapen att man har ett barn på väg som man inte ville ha, blir ofta för jobbig att bära på ensam till slut.

Gammal tråd ,men hur gick det?

Förklara för mig varför du inte bara avbröt detta förhållande långt innan graviditeten var ett faktum.

Som du själv beskriver denna man, är det någon du önskar ha ett förhållande med?