Barnen har ett syskon de inte vet om!

Först vill jag beklaga att du valt ett stolpskott till man. En riktig karl skyller inte på att mamman är dum utan han ser till att ha en god kontakt med sitt barn.

Ja, vad ska du göra? Jag tycker du ska berätta för ditt barn att det går tre storasyskon. Det är väl antagligen för litet för att förstå just nu, men i och med detta lär väl de andra två syskonen också höra att det finns fler i skaran och då har sanningen fått komma fram, vilket är det enda rätta. Eller är det bättre att de sitter hos en advokat efter pappans död och det kommer in en okänd människa tycker du? Sån behandling förtjänar ingen bara för att pappan är en idiot.

Kan bara instämma med föregående talare, du har valt en idiot till man. Förstår faktiskt inte hur du fortfarande kan vara attraherad av honom, men men.

Att hans ex är "galen" eller "dum". Mmm, jo, den historien har man hört några gånger. Oftast är exet varken dum eller galen.

omg grattis till en idiot till man och pappa. Oavsett hur "dum i huvudet" mamman är så har han likförbannat övergivit sitt barn och det är så sjukt osexigt det kan bli. Sen vet du ingenting om mamman heller eftyersom du bara hört hans mansbebis förklaring. 

Hela historian låter oerhört skamfyllt. Det är så mycket som din man inte vill känna att han är livrädd för att det ser dagens ljus. Han har ingen aning om hur han ska hantera alla frågor som kan komma. Han reagerade instinktivt med att välja bort och skära av. Det tyder på att han själv upplevde samma trauma tidigare. Blivit övergiven som väldigt liten eller blivit hotad om att bli övergiven. Emotionellt övergiven.

Om du kan hjälpa honom med att hitta och hela ursprungstrsumat kommer resten av sig självt.

När din man så småningom avlider kommer de att få veta om inte förr. Då får de också veta att detta barn, tillsammans med de andra särkullbarnen, till skillnad från dem har rätt att få ut sitt arv direkt medan de måste vänta (om din man avlider först vill säga).

Det är klart att det är bättre för barnen att få veta nu, men för din man är det såklart skönt att slippa säga nåt.

Förtydligande: ert gemensamma barn får vänta på arvet medan de andra får ut sitt direkt.

Vilken sorglig historia. Jag hade bett honom att få dig att förstå varför du inte ska berätta. Alltså det skulle rent hypotetiskt kunna finnas en god anledning (tänk dåligt tv-drama), men med mindre än det så tycker jag att dina barn har en större rätt att känna till syskon.

Det kommer komma fram förr eller senare, precis som det kom fram för dlg. Det är så att även det barnet har rätt att ärva din man även om han skulle skriva testamente. Så berättar ni inte nu kommer det i alla fall att uppdagas i framtiden när han gått bort.

SJÄLVKLART ska du berätta för ditt barn. Att de ens stannat hos aset, och dessutom skaffat en egen unge med honom förstår jag dock verkligen inte. Hade kastat honom samma dag jag fick reda på det. Det visar tydligt vad han är för typ av person som kan göra så.

Ärligt talat... Om nu mamman var "dum i huvudet" så gör väl det det ännu viktigare att hålla kontakten med barnet så att barnet hade haft iaf en vettig (eller vad som kunde ha varit vettig) förälder. Man överge liksom inte sitt barn med någon man tycker är dum i huvudet.

Säg till din man att han ska berätta för sina barn, annars gör du det.

Ärligt talat måste alla barnen få veta. Både ert gemensamma, tonåringarna och den äldsta. Inget snack om saken. Kräv att han snarast berättar hur det ligger till.

En bekant till mig fick nyligen (han är i 40-årsåldern) veta att han har ett jämngammalt halvsyskon efter att pappan varit otrogen. Kan ju bara säga att han inte tog det speciellt bra och har nu helt skurit bort pappan ur hans liv.

Det finns absolut inget att vinna med att inte berätta att äldsta syskonet finns. 

Du är fri att göra som du vill och kan berätta för vem du vill. Gällande ditt eget barn kan jag också tycka att du har ett ansvar att berätta sanningen att hen faktiskt har tre äldre syskon.

Gällande din man så har han betett sig illa. Många människor flyr så länge de kan men tar tag i sina problem när de blir illa tvungna. Du kan inte tvinga honom till någonting men du bör inte vara en enabler.

Vilken gris!!! Sådär gör man inte mot ett oskyldigt barn! Jag hade avslutat relationen direkt!

Jag anar att "dum i huvudet" är detsamma som att inte göra abort mot sin vilja.