Barnets pappa är religiös

Barnet har ju mig. Och jag skulle älska och acceptera barnet oavsett sexuell läggning. När jag skrev så menade jag: Tänk det bisarra i om sonen skulle vara med i den församlingen som är emot homos och själv vara gay? Skulle han ens våga berätta då? För mig kvittar det om barnet är gay, spelar absolut NOLL roll.

Pappan är heller inte emot homosexuella mer än att han inte tycker de ska få gifta sig i kyrkan.

Jag är alltså inte troende alls själv.

Dopet var viktigt för pappan, därför gick jag med på det. Men sonen kommer att gå ur Svenska kyrkan nu snarast då han inte ska vara tvångsansluten utan få välja själv. Så nej, han kommer inte vara med där heller.

Jag kommer definitivt bli besviken om min son delar värderingar som inte är kärleksfulla. Det ska jag inte sticka under stol med.

Glädjer mig att en hos er är öppet homosexuell, men sorgligt att den andra vill motarbeta det.

Vi har mycket lika värderingar i övrigt och älskar varandra. Men jag visste som sagt inte att han skulle gå i den här riktningen.

Du som svarat i tråden som är medlem i Missionsprovinsen kanske kan svara på varför man är bokstavstrogen i vissa frågor men inte i andra? Eller är man också emot jämställdhet mellan könen och att kvinnor undervisar? Är man för att lämna familj och ägodelar för att följa Jesus?

Varför är just vissa delar av bibeln viktiga att följa men inte andra? Hur ska man idag kunna leva efter något som skrevs i en annan tid?

Om min son blir gay vill jag att han ska få leva i en kärleksfull relation. Inte avstå från att leva i en kärleksrelation. Han ska känna att hans liv är lika rätt och bra som ändras.

Och om en kvinna känner sig kallad av Gud, varför skulle hon då inte få vara präst?

Jag kan inte se att det är kärleksfullt att tycka att utlevd homosexualitet och kvinnliga präster är en synd och fel.

För min del får sonen bli kristen, bara han är okej med kvinnliga präster, jämställdhet, homosexualitet etc. Värderingar som för mig är kärleksfulla.

Dessutom vill jag att han ska tänka själv och inte leva efter en urgammal skrift.

Alltså jag skulle vilja skicka min sambo och i framtiden även vår son på nån form av diskussionsgrupp eller kurs för att lära sig mer om hur bibeln kan tolkas osv. Istället för att gå på ren texttolkning eller låta en präst tolka. Jag skulle själv vilja lära mig mer också. Nån som har tips? Så att vi alla kan bli mer ifrågasättande och pålästa?

Jag vet att SD:are ogillar homosexuella och jag gissar att det är därför du ogillar Svenska kyrkan. Jesus accepterade dock alla.

Det är inte kärleksfullt att uppmana folk att leva utan kärlek. (Och jag tror knappast ens alla hårt kristna lever i celibat innan äktenskap, se bara på min sambo . Eller att säga att de lever fel pga de blir kära i en person av samma kön. Går knappast att jämföra med att vara slapphänt som förälder eller misshandla det genom näringsbrist.

Folk dör för att de inte får leva ut sin sanna identitet, som homosexuella eller som födda i fel kön.

Man väljer inte att bli homosexuell lika lite som man väljer att bli heterosexuell. Homosexualitet finns även bland djur. Det är inget som kan "uppmuntras": antingen är man det eller inte.

Att vara bibeltrogen är ju också att förutsätta att mannen ska vara överhuvud i familjen och att kvinnans lott är att föda barn, right? Samt att kvinnan ej bör undervisa (vilket kunde vara feltolkningar visserligen enligt Phalaenopsis). Men drivs detta lika hårt av bibeltrogna som frågan om homosexualitet, kvinnliga präster och abort?

Skulle självklart inte förskjuta min son om han fick värderingar som jag ogillar, tex att vara emot homosexualitet och kvinnliga präster. Skulle snarare känna att jag misslyckats med min uppfostran.

Är verkligen olika församlingar rätt plats om jag vill att vi alla ska kunna kritiskt ifrågasätta bibeln? Och få reda på mer om den tid bibeln skrevs i, felaktigheter och olika sätt att tolka? Kristna tolkar ju bibeln olika så det kanske behövs en icke-troende part? Min sambo får gärna ha sin tro och sin församling, men jag vill att han ska bli mer påläst om vad han egentligen tror på.

Snälla nån. Folk har varit homosexuella i alla tider då det tom inneburit livsfara, utan någon uppmuntran.

Hur förklarar du att homosexualitet finns bland djur om det skulle bero på samhällspåverkan? Du är helt ute och cyklar nu, Missionsprovinserska.

Sonen är döpt i Svenska kyrkan men Missionsprovinsen vill välkomna sonen in i församlingen som hans pappa tillhör. Jag vägrar då sonen inte ska tillhöra något samfund alls förrän han väljer själv.

Jag har ett flertal homosexuella i min bekantskapskrets och samtliga har känt redan som barn att de dragits till samma kön. Osannolikt att det beror på samhällspåverkan, då borde man ju enkelt kunna sluta vara homo? Särskilt med tanke på det stigma det fortfarande innebär.

Min son kanske blir gay. Och han ska aldrig behöva skämmas för det utan få leva sitt liv fritt och kärleksfullt. Det instämmer pappan också med (Men inte gifta sig i kyrkan).

Och "uppmuntra vad de anser är sunt leverne" Missionsprovinserska? Sitter du eller andra kristna på sanningen om vad som är sunt leverne? Vad baserar ni det på? En gammal bok som skrivits av människor i en annan tid? Jag vill nog ha mer på fötterna om jag ska avkräva min son (Om han nu eventuellt skulle vara gsy) att han inte ska leva i en kärleksrelation och kanske bli olycklig i detta liv. För att eventuellt komma till en himmel som vi inte vet om den finns. Dessutom kan han väl isf bli förlåten om han nu själv skulle se det som en synd.

Nä du TROR att du vet vad som är bäst för alla. Baserat på en gammal skrift som du inte VET är Guds ord. Hellre lycklig i detta enda liv som vi vet om och att inte göra ont mot andra människor eller sätta sig till doms över deras livsval.

Sonen behöver inte bli som jag. Han får tro om han vill även fast jag inte gör det. Men om han lär sig att tro att han vet bättre än andra hur de ska leva, då har jag misslyckats.

Jag säger inte till dig att du måste tycka som jag eller leva som jag. Men jag vill inte att min son ska indoktrineras från späd ålder. Då har han inte samma möjlighet att välja själv.

Nej, inte för att du har ett annat perspektiv utan för att du talar om homosexualitet som ett identitetssöksnde.

Självklart kommer barnet bli presenterar för den kristna tron, hans pappa är ju kristen. Men jag vill inte att det blir i en församling som är emot homosexuella och kvinnliga präster.

Jag vet personligen en i bekantskapskretsen som hade tagit livet om sig om denne inte fått korrigera sitt kön. Det är hög självmordsrisk att tvingas leva på ett sätt som är förtryckande.

Jag tror att jag inte kan veta vad som är bäst för andra. Du tror att en bok talar om hur folk ska leva.

Ingen av oss kan veta. Men jag litar hellre på att folk kan fatta sina egna beslut.

Min son kanske väljer att bli ärkekonservativ. Men det ger inte honom rätten att tycka vad andra ska göra med sitt kärleksliv eller yrkesval.

Om sonen slipper gå till en församling som spädbarn kanske han kan fatta ett informerat beslut om huruvida han vill vara kristen eller inte. Kristendomen kommer han ju att få med sig vid köksbordet av pappan ändå. Likväl som mina åsikter.