Barnets pappa är religiös

Om min son blir gay vill jag att han ska få leva i en kärleksfull relation. Inte avstå från att leva i en kärleksrelation. Han ska känna att hans liv är lika rätt och bra som ändras.

Och om en kvinna känner sig kallad av Gud, varför skulle hon då inte få vara präst?

Jag kan inte se att det är kärleksfullt att tycka att utlevd homosexualitet och kvinnliga präster är en synd och fel.

För min del får sonen bli kristen, bara han är okej med kvinnliga präster, jämställdhet, homosexualitet etc. Värderingar som för mig är kärleksfulla.

Dessutom vill jag att han ska tänka själv och inte leva efter en urgammal skrift.

Alltså jag skulle vilja skicka min sambo och i framtiden även vår son på nån form av diskussionsgrupp eller kurs för att lära sig mer om hur bibeln kan tolkas osv. Istället för att gå på ren texttolkning eller låta en präst tolka. Jag skulle själv vilja lära mig mer också. Nån som har tips? Så att vi alla kan bli mer ifrågasättande och pålästa?

Det är inte kärleksfullt att uppmana folk att leva utan kärlek. (Och jag tror knappast ens alla hårt kristna lever i celibat innan äktenskap, se bara på min sambo . Eller att säga att de lever fel pga de blir kära i en person av samma kön. Går knappast att jämföra med att vara slapphänt som förälder eller misshandla det genom näringsbrist.

Folk dör för att de inte får leva ut sin sanna identitet, som homosexuella eller som födda i fel kön.

Man väljer inte att bli homosexuell lika lite som man väljer att bli heterosexuell. Homosexualitet finns även bland djur. Det är inget som kan "uppmuntras": antingen är man det eller inte.

Man kan visst ta ut sitt barn ur Svenska kyrkan, har blanketten framför mig. Vi frågade det specifikt inför dopet.

Pappan vill inte ha honom i Svenska kyrkan och jag vill inte ha honom i något samfund alls tills han kan bestämma själv.

Att vara bibeltrogen är ju också att förutsätta att mannen ska vara överhuvud i familjen och att kvinnans lott är att föda barn, right? Samt att kvinnan ej bör undervisa (vilket kunde vara feltolkningar visserligen enligt Phalaenopsis). Men drivs detta lika hårt av bibeltrogna som frågan om homosexualitet, kvinnliga präster och abort?

Men hur kan man själv avgöra vilket i bibeln som är mest allvarligt och ska hållas på? Varför är kvinnliga präster mer allvarligt än kvinnliga lärare?

Hur är det med jämställdheten? Har män och kvinnor lika mycket att säga till om? Lever man verkligen i celibat till äktenskapet och gifter inte om sig vid ev skilsmässa?

Om kvinnan själv vill vara i hemmet ser jag inget fel. Men hoppas att mannen då ser till att hon får en pension som går att leva på.

Skulle självklart inte förskjuta min son om han fick värderingar som jag ogillar, tex att vara emot homosexualitet och kvinnliga präster. Skulle snarare känna att jag misslyckats med min uppfostran.

Är verkligen olika församlingar rätt plats om jag vill att vi alla ska kunna kritiskt ifrågasätta bibeln? Och få reda på mer om den tid bibeln skrevs i, felaktigheter och olika sätt att tolka? Kristna tolkar ju bibeln olika så det kanske behövs en icke-troende part? Min sambo får gärna ha sin tro och sin församling, men jag vill att han ska bli mer påläst om vad han egentligen tror på.

Snälla nån. Folk har varit homosexuella i alla tider då det tom inneburit livsfara, utan någon uppmuntran.

Hur förklarar du att homosexualitet finns bland djur om det skulle bero på samhällspåverkan? Du är helt ute och cyklar nu, Missionsprovinserska.

Sonen är döpt i Svenska kyrkan men Missionsprovinsen vill välkomna sonen in i församlingen som hans pappa tillhör. Jag vägrar då sonen inte ska tillhöra något samfund alls förrän han väljer själv.

Jag har ett flertal homosexuella i min bekantskapskrets och samtliga har känt redan som barn att de dragits till samma kön. Osannolikt att det beror på samhällspåverkan, då borde man ju enkelt kunna sluta vara homo? Särskilt med tanke på det stigma det fortfarande innebär.

Min son kanske blir gay. Och han ska aldrig behöva skämmas för det utan få leva sitt liv fritt och kärleksfullt. Det instämmer pappan också med (Men inte gifta sig i kyrkan).

Tack för tips om Alpha-kurs Phalaenopsis! (Tror det var du som tipsade). Ska kolla på det.

Och "uppmuntra vad de anser är sunt leverne" Missionsprovinserska? Sitter du eller andra kristna på sanningen om vad som är sunt leverne? Vad baserar ni det på? En gammal bok som skrivits av människor i en annan tid? Jag vill nog ha mer på fötterna om jag ska avkräva min son (Om han nu eventuellt skulle vara gsy) att han inte ska leva i en kärleksrelation och kanske bli olycklig i detta liv. För att eventuellt komma till en himmel som vi inte vet om den finns. Dessutom kan han väl isf bli förlåten om han nu själv skulle se det som en synd.

Nä du TROR att du vet vad som är bäst för alla. Baserat på en gammal skrift som du inte VET är Guds ord. Hellre lycklig i detta enda liv som vi vet om och att inte göra ont mot andra människor eller sätta sig till doms över deras livsval.

Sonen behöver inte bli som jag. Han får tro om han vill även fast jag inte gör det. Men om han lär sig att tro att han vet bättre än andra hur de ska leva, då har jag misslyckats.

Jag säger inte till dig att du måste tycka som jag eller leva som jag. Men jag vill inte att min son ska indoktrineras från späd ålder. Då har han inte samma möjlighet att välja själv.

Nej, inte för att du har ett annat perspektiv utan för att du talar om homosexualitet som ett identitetssöksnde.

Självklart kommer barnet bli presenterar för den kristna tron, hans pappa är ju kristen. Men jag vill inte att det blir i en församling som är emot homosexuella och kvinnliga präster.

Jag vet personligen en i bekantskapskretsen som hade tagit livet om sig om denne inte fått korrigera sitt kön. Det är hög självmordsrisk att tvingas leva på ett sätt som är förtryckande.

Jag tror att jag inte kan veta vad som är bäst för andra. Du tror att en bok talar om hur folk ska leva.

Ingen av oss kan veta. Men jag litar hellre på att folk kan fatta sina egna beslut.

Min son kanske väljer att bli ärkekonservativ. Men det ger inte honom rätten att tycka vad andra ska göra med sitt kärleksliv eller yrkesval.

Om sonen slipper gå till en församling som spädbarn kanske han kan fatta ett informerat beslut om huruvida han vill vara kristen eller inte. Kristendomen kommer han ju att få med sig vid köksbordet av pappan ändå. Likväl som mina åsikter.

Han kommer inte gå på ett kommunalt dagis, nej. Men jag kommer givetvis lära honom att det är okej att vara homosexuell, varför skulle det inte vara det? Pga att det står i en bok som ni tror att Gud har dikterat? Pappan tycker likadant om homosexuella, minus att de inte får gifta sig i kyrkan.

Och givetvis ska han få bestämma själv över sitt liv. Men inte till priset att han skadar andra, dvs fördömer homosexualitet etc, vilket kan få förödande konsekvenser för andra. Får han de åsikterna har jag misslyckats.

Jag är glad för er input i denna tråd, ni som är religiösa. Alltid bra med andra perspektiv. Men det gör mig också ännu mer övertygad om att den församlingen vore skadlig för honom. Och att vi hela familjen bör ingå i nån form av diskussionsgrupp kring kristendom, så att vi kan bli mer pålästa.