Att inte ha sitt barn

Jag hade lämnat pappan under graviditeten, han anmäldes för allt han gjort mig och jag hamnade på skyddat boende. Sökte upp socialtjänsten och bad om hjälp. Barnet kom för tidigt, soc startade en utredning och förbjöd neonatalen att hjälpa mig som ensamstående. Jag sov ingenting och kort därpå blev jag deprimerad, förlossningsdepression.

Vi var egentligen överens om att det var det bästa för honom. Trots fint slut på utredning jobbade familjehemsenheten emot mig. Jag var djupt deprimerad i sex år efteråt, försökte ta mitt liv flera gånger och höll på att lyckas. Han bor kvar än idag.

Jag mår bra idag, och vi har en fin kontakt.

Jag har fött mitt andra barn, pappan är fin och allt går bra. Blev anmäld till soc då jag har ett placerat barn. Även det gick bra och utredningen är avslutad utan åtgärd.

Jag har mer eller mindre accepterat det idag, vi har en relation och han mår bra och det är det viktigaste för mig.