Är vissa menade att leva ensamna?

För mig tog jakten på ?den rätte? för mycket ork och energi från mig. Jag har nu landat i att jag inte kommer att hitta en man att dela mitt liv med och valde tillslut att skaffa barn på egen hand.

Jag har många gånger frågat mig själv vad det är för fel på mig. Är jag känslokall, asocial, tråkig, ful, eller bara kräsen? Men jag tror inte att det har med det att göra. Dessutom känner jag en hel del väldigt udda personer som ändå lyckats hitta någon att dela sitt liv med. Dessutom känner jag många superfina personer som lever som singlar.

Om jag någon gång i framtiden hittar en man så får det vara en bonus.

Jag tror inte att någon är menad för något, vare sig attleva ensam eller nåt annat. Det krövs väl nån form av religiös tro eller ödestro för attmena det. Tror du det g enerellt att det finns specifika förtsägbara avsikter med varje individs liv?

För mig tog jakten på ?den rätte? för mycket ork och energi från mig. Jag har nu landat i att jag inte kommer att hitta en man att dela mitt liv med och valde tillslut att skaffa barn på egen hand.

Jag har många gånger frågat mig själv vad det är för fel på mig. Är jag känslokall, asocial, tråkig, ful, eller bara kräsen? Men jag tror inte att det har med det att göra. Dessutom känner jag en hel del väldigt udda personer som ändå lyckats hitta någon att dela sitt liv med. Dessutom känner jag många superfina personer som lever som singlar.

Om jag någon gång i framtiden hittar en man så får det vara en bonus.

Jag har också frågat mig själv alla de där sakerna & tycker att de inte är nåt större fel på mig. Så det är väl bara som du säger, att acceptera läget. 

Frågar mig själv samma sak - vad gör jag för fel? 
Varit singel i 8 år efter ett 17 år långt förhållande. 
Är medlem på massor av sidor, men får inte ens till en dejt.
De flesta vill bara ha sex - sorgligt. 

Jo sorgligt är rätt ord! Att människor blivit så kalla & ytliga. Visst har jag haft en del tillfälliga sexuella relationer & även one night stand, men jag har ju ännu tron på att det där fina, ömma, kärleksfulla & passionerade kärleken skall finnas där ute. Att träffa ngn som ser mig för vem jag är & inte för hur jag ser ut.

Vet inte om det var bättre förr. Kanske bara de att folk blivit tydligare, som du säger med internet, det har blivit mer synligt & därför de kanske känns mer ytligt. Eller är jag bara en bitter, kärlekstörstande dåre, som vägrar ge upp tron på att bli hopplösförälskad :)